Fågelläten och fågelsång i Sverige

En sjungande härmsångare kan låta som många andra fåglar i samma strof. Foto: Zsombor Károlyi

En sjungande härmsångare kan låta som många andra fåglar i samma strof. Foto: Zsombor Károlyi

Att lära sig känna igen de svenska fåglarnas läten och sånger är inte det lättaste. Det kräver träning, upprepning, tålamod och en viss portion gehör. I den här guiden försöker vi lära ut tips på vad du kan tänka på för att känna igen några av våra vanligaste fågelarters läten och sång.

Ett bra sätt att lära sig fågelsång och fågelläten är att lära sig dem i takt med att de dyker upp i landet om våren. Börja med övervintrarna, gå över till de tidigaste flyttfåglarna i takt med att de anländer och ta sedan sommarfåglarna när det är en kakafoni av ljud i markerna. Här under presenteras fåglarna i ungefär den ordning som de kan höras/ses i landet.

Listan upprepas fortlöpande med nya fågelläten och fågelsånger. Du får gärna hjälpa till med minnesregler, tips eller förslag bland kommentarerna.

Lär dig se och höra skillnad på förbiflygande fåglar.

Vi har också specifika artiklar om grön- och gråsiska, ugglor, trastar, piplärkor, kungsfåglar och mesfåglar.

Talgoxe (Parus major, Great Tit)

Foto: Erik Hansson
Sång: Talgoxen må vara en av våra vanligaste fåglar, men sången kan variera så pass mycket att den kan lura även rutinerade skådare. Normalt sett består den av två toner som upprepas rytmiskt, klart och starkt, men de kan variera i både takt och antal. Exempelvis ”ti-tu ti-tu ti-tu” eller ”tititu, tititu, tititu”.

Andra läten: Ett eller flera ”ting” och ”si si ting” som lockläten.

Blåmes (Cyanistes caeruleus, Eurasian Blue Tit)

Foto: Erik Hansson
Sång: Har en kort sång med ganska liten variation. Först två eller ett tre höga toner följt av en kort snabb drill med konstant tonhöjd. Påminner ljudmässigt om hur det låter när man visslar på inandningen. ”Si-si syrrrrr” eller ”si-si-si syrrrrr”.

Andra läten: Ett irriterat varningsläte ”titi-tjerr titi-tjerr”.

Gärdsmyg (Troglodytes troglodytes, Eurasian Wren)

Foto: Erik Hansson Sång: Stark, hög och karaktäristisk sång som ständigt byter tempo. Låter som om den hamrar intensivt på varje ton innan den drillar vidare, antingen snabbare eller långsammare. Ett metalliskt, tempostarkt surrande är ett annat sätt att beskriva den lilla fågelns sång.

Andra läten: Ett ettrigt varningsläte ”trrrt trrrrt”.

Rödhake (Erithacus rubecula, European Robin)

Foto: Anki Hammar
Sång: Vacker ”porlande” sång som låter förhållandevis lugn och harmonisk trots ett högt tempo. Ibland ger den ifrån sig ett högt vinande, lite utdraget läte innan en ny drill tar vid. Sången kan variera en hel del, men med lite övning så kan den porlande drillen urskiljas.

Andra läten: Varningslätet är ett upprepat tunt, högljutt smattrande ”tck-tck”.

Bofink (Fringilla coelebs, Common Chaffinch)

Bofink. Foto: Erik HanssonSång: Väldigt vanlig sång i stora delar av landet under sommarhalvåret. Ganska kort och kärnfull med fallande tonhöjd. Början är skarpt och högt hamrande medan slutet har en klassisk drillande ”knorr”. Beskrivs i ”Sångfåglar med Ingvar Storm” som att någon springer ner för en trappa och trillar på slutet.

Andra läten: Locklätet är ett taktfast nästan surrande ”hreet” eller “huit” och varningslätet ett ”fink” som borde vara lätt att komma ihåg.

Svarthätta (Sylvia atricapilla, Blackcap)

Svarthätta, en av arterna som kommer betydligt tidigare. Foto: Zsombor KárolyiSång: Inleds lite tjattrande försiktigt och följs sedan upp av höga klara flöjttoner som hörs långt och har en typisk rytm. Kan förväxlas med trädgårdssångare men har långsammare tempo och de tydliga, lite vemodiga flöjttonerna på slutet.

Andra läten: Varningslätet låter ungefär ”tack-tack-tack” som om man slår två små stenar mot varandra.

Rödstjärt (Phoenicurus phoenicurus, Common Redstart)

Rödstjärt. Foto: Erik HanssonSång: Nyckeln till att känna igen rödstjärtens sång är att den alltid inleder med en hög, tunn ton (”sih”) som sedan följs av varierat, lägre pladder. Sången är en aning vemodig, ganska kort och kan höras direkt i gryningen. Det är begynnelsetonen som är viktigast att lära sig eftersom den är så karaktäristisk.

Andra läten: Varnar och lockar med ett ”huit” som ibland följs av ett tickande läte.

Svartvit flugsnappare (Ficedula hypoleuca, European Pied Flycatcher)

Svartvit flugsnappare. Foto: Zsombor KárolyiSång: Det är en utmaning att lära sig känna igen den svartvita flugsnapparens sång. Den står inte riktigt ut från mängden, men har en lite falskklingande och ganska omelodiös sång. Upprepningarna är både typiska och rytmiska och frasen är över på ungefär två sekunder.

Andra läten: Varnar med ettrigt upprepande ”vick”.

Härmsångare (Hippolais icterina, Icterine Warbler)

Icterine_WarblerSång: Som namnet antyder är härmsångaren duktig på att härma andra fåglar. Det kan vara fascinerande att försöka höra alla olika arter som samma individ härmar. Det som kännetecknar sången, förutom härmandet, är nasala små tjut som dyker upp mellan härmningarna, ett högt tempo och stor variation i sången.

Andra läten: Har även ett tjattrande lockläte.

Gräshoppsångare (Locustella naevia, Common Grashopper Warbler)

20130517-grashoppSång: Ett ljust surrande i högt tempo som påminner om gräshoppor. Kan pågå i upp till en halvtimme i taget och sjunger gärna under natten. Skiljs från den liknande sången hos flodsångaren på ett betydligt högre tempot. Flodsångaren låter mer som en symaskin.

Andra läten: Varningslätet är ganska typiskt för tättingar och svårt att urskilja från andra. Låter ungefär som en snabbare variant av svarthättans varningsläte.

Rörsångare (Acrocephalus scirpaceus, Eurasian Reed Warbler)

rorsangare-2Sång: Rörsångaren sjunger gärna inne från ett vassbälte i gryningen eller skymningen och kan vara svår att skilja från andra vass-levande sångare. Den sjunger ofta med ihärdiga strofer bestående av en lång rad skorrande läten. Den upprepar ofta de små melodierna 2-3 gånger innan den sjunger vidare. Påminner mycket om sävsångaren men har ett något lugnare tempo, samt jämnare takt och volym.

Andra läten: Locklätet är ett kort ”tje” eller ”tjk” och varningslätet är ett svårbeskrivligt strävt och skarp ”tjrrä”.

Sävsångare (Acrocephalus schoenobaenus, Sedge Warbler)

Sävsångare vid Hjälstaviken. Foto: Erik HanssonSång: Enligt Ingvar Storm på skivan ”Sångfåglar” kan sävsångarens läte påminna om två barn som kivas varav ett av dem har en hög ton och den andra ett mer skorrande läte: ”jo”, ”nej”, ”jo”, ”nej”. Just kampen mellan två olika läten förekommer ofta och till skillnad från den liknande rörsångaren är variationen i sången stor. Både tempot och volymen kan variera kraftigt och ibland hörs härmljud från andra fåglar. Räkna med att det krävs en del övning innan du kan skilja sävsångarens sång från rörsångarens.

Andra läten: Varnar med ett torrt, snärtigt ”tsäck”.

Ängspiplärka (anthus pratensis, meadow pipit)

Ängspiplärka. Foto: Daniel Pettersson

Den vanligaste piplärkan i landet. Finns i öppen terräng som fjällhedar, kustängar och betesmarker. I fjällen kan den under sommarhalvåret finnas i stora antal. Svår att skilja från trädpiplärkan förutom på biotopval och läten, men är lite nättare och strecken längs sidan är ofta lika kraftiga som på bröstet.

• Sång: Tre, fyra olika motiv som varieras under en sångstrof i högt tempo. Upplägget i sången är ganska konstant och den avslutas oftast med en liten drill. Lik skärpiplärkans sång, men de inledande tonerna är inte lika ”skramliga” som dennes.

• Lockläte: Tunt och kort, nästan lite nervöst.

Trädpiplärka (anthus trivialis, tree pipit)

Trädpiplärka. Foto: Daniel Pettersson

Vistas helst i skogspartier och sjunger mitt på dagen när många andra fåglar tystnat. Lik ängspiplärkan, men är något robustare med något kraftigare näbb, grovt streckat bröst och tydligare vitt ögonbrynsstreck. Flyger ofta upp från en trädgren och sjunger medan den svävar ner mot grenen igen på stela vingar.

• Sång: Upprepade drillar och flöjttoner i varierat tempo som ofta innehåller utdragna, dalande läten på slutet. Kan upplevas som ”käck” eller upplyftande.

• Lockläte: ”Spetsigt” och lite strävt.


Skärpiplärka (anthus petrosus, rock pipit)

Skärpiplärka. Foto: Daniel Pettersson

Ses nästan uteslutande längs våra kuster och då gärna i klippiga miljöer och skärgårdar. Större och mörkare än ängspiplärkan och de oftast mörka benen är ett bra kännetecken även om de ibland kan vara rödaktiga. Undersidan är smutsgrå, ögonbrynsstrecket kort och tydligt och upplevs över lag som gråare och mörkare än andra piplärkor.

• Sång: Väldigt lik ängspiplärkans. Tre, fyra olika motiv som varieras under en sångstrof i ganska högt tempo. Upplägget i sången är ganska konstant och den avslutas oftast med en liten drill. Något ”skramligare” inledande toner och vassare röst än ängspiplärkan.
• Sånginspelning hos British Library

•Lockläte: Ett vasst utdraget ”viisst” som upprepas med ganska glesa mellanrum.


Rödstrupig piplärka (anthus cervinus, red-throated pipit)

Rödstrupig piplärka. Foto: Johannes Rydström

Häckar i nordligaste Norden på kalfjäll och tundra. Passerar Sverige i första halvan av maj och början av september och då gärna i samma biotop som ängspiplärkan. Är dock kraftigt svarttecknad över ryggen och vuxna fåglar har karaktäristisk roströd strupe som gör den lätt att känna igen.

• Sång:
 En karaktäristisk och relativt unik ljus ”nålfin” strof som låter som en telefonsignal. Har ibland inslag av utdragna locklätestoner och gråsiske-liknande surranden.

• Lockläte: Ett fint utdraget ”psiih”, som är längre, renare och ljusare än trädpiplärkans lockläte.


Fältpiplärka (anthus campestris, tawny pipit)

Fältpiplärka. Foto: Daniel Pettersson

Hittas framför allt på sanddyner och grustag i södra Sverige och har (kanske därför) en ljus, sandfärgad dräkt med ett svart streck genom ögat och nästan inga streck på bröstet alls. Ger ett väldigt blekgult intryck och skiljer sig på den punkten från andra piplärkor. Dessutom är den något större än ängspiplärkan.

• Sång: En ganska simpel sång bestående av två till tre stavelser ”srily” med betoning på den sista. Påminner något om en telefonsignal.

• Lockläte: Ett skarpt och fylligt ”tscilp”/”tjyp” som påminner om gråsparvens läte.

Koltrast (Turdus merula, Common Blackbird)

Sång: Koltrastens fylliga flöjttoner kan höras även under natten och innan gryningen och är kanske en av landets vanligaste fågelsånger. För att det ska bli lättare att lära sig andra trastars sång: Lägg märke till en ganska kort strof i en lugn rytm med utdragna toner. Sången avslutas oftast med ett svagare så kallat ”trast-kvitter” som består av pladdriga toner i högt tempo.

Andra läten: Har även ett tjattrande och flitigt använt varningsläte.

Björktrast (Turdus pilaris, Fieldfare)

Sång: Kanske den sämsta sångaren bland trastarna. Ett kraxande, gnisslande läte nästan helt utan melodi ofta blandat med deras lockläte. Utförs ibland i långa, tjatiga serier med ett ganska lugnt tempo. Kan möjligen förväxlas med rödvingetrastens sång, men är betydligt mindre melodiöst.

Andra läten: Har även ett lockläte som låter ganska likt sången. Hörs flitigt under flykt.

Taltrast (Turdus philomelos, Song Thrush)

Taltrast. Foto: Daniel Pettersson

Taltrast. Foto: Daniel Pettersson

Sång: Kraftig sång med många variationer, men lyssna efter 2-3 upprepningar av strofer som består av 2-3 toner. Taltrasten blandar in trast-kvitter emellanåt som även det kan upprepas. Ibland låter taltrasten som andra trastar, ibland som något du kanske aldrig hört tidigare, men det centrala i dess sång är 2-3 upprepningar av 2-3 toner. Har dessutom ett något högre tempo än koltrasten.
Andra läten: Har även ett väldigt högt och ljust flyktläte.

Dubbeltrast (Turdus viscivorus, Mistle Thrush)

Sång: Det är en viss utmaning att skilja dubbeltrastens sång från koltrastens, men ha som minnesregel att dubbeltrasten har nästan dubbelt så bråttom (lite överdrivet). Dels sjunger den sina fraser snabbare, dels har den kortare pauser mellan stroferna. Koltrastens sång är mer utdragen och den ”vilar” på tonerna längre. Dubbeltrasten har något kortare strofer och brukar också skippa trast-kvittret. Sången kan uppfattas som något enformig och otålig.

Andra läten: Har även ett väldigt högt lockläte som är mer utdraget än taltrastens och ett skorrande och unikt flyktläte.

Rödvingetrast (Turdus iliacus, Redwing)

Sång: Inleder med klara, lite ”kluvna” toner och avslutar med trast-kvitter. Det är de inledande tonerna som är lättast att känna igen och höra. De kan innehålla ”rullande r” enligt somliga och är oftast klara och ljudliga. Trastkvittret kan däremot variera en del och vara ganska tyst. Rödvingetrasten är känd för att ha lite olika dialekter på olika håll i landet, men har alltid en tvådelade sång mellan några klara tydliga flöjttoner som låter likadant varje gång, följt av försiktigt trast-kvitter.

Andra läten: Har även ett koltrastliknande varningsläte.

Läs mer:

• Vår guide till ugglelyssning

Så skiljer du på trastarnas sång och läten

• Vår guide till piplärkorna

Källor: ”Fågelguiden”, ”Tättingläten”, ”Sångfåglar med Ingvar Storm” och ”Fåglar i Sverige”

Sidan uppdateras fortlöpande.

Erik (1702 Posts)

Chefredaktör och grundare av Natursidan.se. @eriktig på Instagram.