Fågelläten och fågelsång i Sverige

Se även våra specifika guider till • fågelskådning • förbiflygande fåglar • hackspettar • grön- och gråsiska • ugglor • trastar • piplärkor • kungsfåglar • mesfåglar • kärrhökar • örnar • sparvhök/duvhök • vinterfåglar • fågelsång/fågelläten

Ett bra sätt att lära sig fågelsång och fågelläten är att lära sig dem i takt med att de dyker upp i landet om våren. Börja med övervintrarna, gå över till de tidigaste flyttfåglarna i takt med att de anländer och ta sedan sommarfåglarna när det är en kakafoni av ljud i markerna. Här under presenteras fåglarna i ungefär den ordning som de kan höras/ses i landet.

Talgoxe (Parus major, Great Tit)

Sång: Talgoxen må vara en av våra vanligaste fåglar, men sången kan variera så pass mycket att den kan lura även rutinerade skådare. Normalt sett består den av två toner som upprepas rytmiskt, klart och starkt, men de kan variera i både takt och antal. Exempelvis “ti-tu ti-tu ti-tu” eller “tititu, tititu, tititu”.

Andra läten: Ett eller flera “ting” och “si si ting” som lockläten.

Blåmes (Cyanistes caeruleus, Eurasian Blue Tit)

Sång: Har en kort sång med ganska liten variation. Först två eller ett tre höga toner följt av en kort snabb drill med konstant tonhöjd. Påminner ljudmässigt om hur det låter när man visslar på inandningen. “Si-si syrrrrr” eller “si-si-si syrrrrr”.

Andra läten: Ett irriterat varningsläte “titi-tjerr titi-tjerr“.

Grönsiska (Eurasian Siskin, Spinus spinus)

Sång: Lång varierad ramsa med gnisslande och kvittrande toner, enstaka härmningar och ibland utdraget kvidande “kveee”.

Flyktläte: De tvåstavigt visslande läten “dlyi” eller “dliyh” har en karaktäristisk klang som ofta hörs när de flyger förbi, ibland tillsammans med ett lägre knattrigt “tetete”. De tvåstaviga lätena är lättast att lära sig och är också den tydligaste skillnaden jämfört med gråsiskans läten.

Gråsiska (Common Redpoll, Acanthis flammea)

Sång: Sjunger med sitt lockläte, men även med surrande, nästan forcerat “serrrrrr”.

Flyktläte: Ljudlig när den flyger. Ofta med ett hårt metalliskt och snabbt “tjätt-tjätt-tjätt”, ibland blandat med “djyih”, som en mjukare version av grönfinkens läte.

Koltrast (Turdus merula, Common Blackbird)

Sång: Koltrastens fylliga flöjttoner kan höras även under natten och innan gryningen och är kanske en av landets vanligaste fågelsånger. För att det ska bli lättare att lära sig andra trastars sång: Lägg märke till en ganska kort strof i en lugn rytm med utdragna toner. Sången avslutas oftast med ett svagare så kallat “trast-kvitter” som består av pladdriga toner i högt tempo.

Andra läten: Har även ett tjattrande och flitigt använt varningsläte.

Björktrast (Turdus pilaris, Fieldfare)

Sång: Kanske den sämsta sångaren bland trastarna. Ett kraxande, gnisslande läte nästan helt utan melodi ofta blandat med deras lockläte. Utförs ibland i långa, tjatiga serier med ett ganska lugnt tempo. Kan möjligen förväxlas med rödvingetrastens sång, men är betydligt mindre melodiöst.

Andra läten: Har även ett lockläte som låter ganska likt sången. Hörs flitigt under flykt.

Gärdsmyg (Troglodytes troglodytes, Eurasian Wren)

Sång: Stark, hög och karaktäristisk sång som ständigt byter tempo. Låter som om den hamrar intensivt på varje ton innan den drillar vidare, antingen snabbare eller långsammare. Ett metalliskt, tempostarkt surrande är ett annat sätt att beskriva den lilla fågelns sång.

Andra läten: Ett ettrigt varningsläte “trrrt trrrrt“.

Rödhake (Erithacus rubecula, European Robin)

Sång: Vacker “porlande” sång som låter förhållandevis lugn och harmonisk trots ett högt tempo. Ibland ger den ifrån sig ett högt vinande, lite utdraget läte innan en ny drill tar vid. Sången kan variera en hel del, men med lite övning så kan den porlande drillen urskiljas.

Andra läten: Varningslätet är ett upprepat tunt, högljutt smattrande “tck-tck“.

Stare (Sturnus vulgaris, Common Starling)

Sång: Det är de gnisslande stroferna som kan kännas bekant i starens ibland långa harang av blandade läten. Ena stunden lågmäld och pratig, andra högljudd visslande och däremellan kan de låta både som knackningar och som en rad andra fåglar. Exempelvis storspov, tofsvipa, skata och gråsparv.

Andra läten: Har ett flygläte som låter ungefär “tjyrr”.

Trädkrypare (Certhia familiaris, Euroasian Treecreeper)

Sång: En 2-3 sekunder kort, ganska tydlig strof som faller i en drill på slutet. Har ungefär samma ljusa toner som en blåmes.

Andra läten: Varningslätet är ett tunt, “rakt” ljud, ungefär som en dämpad koltrast.

Gulsparv (Emberiza citrinella, Yellowhammer)

Sång: En klassisk strof från jordbruks- eller hedlandskapet, som låter ungefär som att den räknar till sju i rask takt för att sedan vila på den sjunde tonen. För att lättare minnas fågelns namn kan man byta ut “sju” mot “gul”: “en-två-tre-fyr-fem-sex guuul”.

Andra läten: Locklätet är lite orent “tjyff”.

Bofink (Fringilla coelebs, Common Chaffinch)

Sång: Väldigt vanlig sång i stora delar av landet under sommarhalvåret. Ganska kort och kärnfull med fallande tonhöjd. Början är skarpt och högt hamrande medan slutet har en klassisk drillande “knorr”. Beskrivs i “Sångfåglar med Ingvar Storm” som att någon springer ner för en trappa och trillar på slutet.

Andra läten: Locklätet är ett taktfast nästan surrande “hreet” eller “huit” och varningslätet ett “fink” som borde vara lätt att komma ihåg.

Trädlärka (Lullula arborea, Woodlark)

Sång: Vacker sångstrof, som gick till final i Fågelmelodifestivalen 2016. Består av små klingande, upprepade strofer som börjar försiktigt, sedan ökar tempot och sist tilltat i styrka och längd.

Andra läten: Locklätet är ett försiktigt “tit-lui”.

Järnsparv (Prunella modularis, Dunnock)

Sång: Järnsparvens sång är troligen något förbisedd och inte helt enkel att identifiera. Den består av en ungefär två sekunder lång, högtonig, klar och pladdrig, men samtidigt jämn strof utan så speciellt stor variation.

Andra läten: I flykt hörs ett smattrande eller ringande läte av varierad längd.

Taltrast (Turdus philomelos, Song Thrush)

Sång: Kraftig sång med många variationer, men lyssna efter 2-3 upprepningar av strofer som består av 2-3 toner. Taltrasten blandar in trast-kvitter emellanåt som även det kan upprepas. Ibland låter taltrasten som andra trastar, ibland som något du kanske aldrig hört tidigare, men det centrala i dess sång är 2-3 upprepningar av 2-3 toner. Har dessutom ett något högre tempo än koltrasten.
Andra läten: Har även ett väldigt högt och ljust flyktläte.

Dubbeltrast (Turdus viscivorus, Mistle Thrush)

Sång: Det är en viss utmaning att skilja dubbeltrastens sång från koltrastens, men ha som minnesregel att dubbeltrasten har nästan dubbelt så bråttom (lite överdrivet). Dels sjunger den sina fraser snabbare, dels har den kortare pauser mellan stroferna. Koltrastens sång är mer utdragen och den “vilar” på tonerna längre. Dubbeltrasten har något kortare strofer och brukar också skippa trast-kvittret. Sången kan uppfattas som något enformig och otålig.

Andra läten: Har även ett väldigt högt lockläte som är mer utdraget än taltrastens och ett skorrande och unikt flyktläte.

Rödvingetrast (Turdus iliacus, Redwing)

Sång: Inleder med klara, lite “kluvna” toner och avslutar med trast-kvitter. Det är de inledande tonerna som är lättast att känna igen och höra. De kan innehålla “rullande r” enligt somliga och är oftast klara och ljudliga. Trastkvittret kan däremot variera en del och vara ganska tyst. Rödvingetrasten är känd för att ha lite olika dialekter på olika håll i landet, men har alltid en tvådelade sång mellan några klara tydliga flöjttoner som låter likadant varje gång, följt av försiktigt trast-kvitter.

Andra läten: Har även ett koltrastliknande varningsläte.

Ängspiplärka (anthus pratensis, meadow pipit)

• Sång: Tre, fyra olika motiv som varieras under en sångstrof i högt tempo. Upplägget i sången är ganska konstant och den avslutas oftast med en liten drill. Lik skärpiplärkans sång, men de inledande tonerna är inte lika “skramliga” som dennes.

Lockläte: Tunt och kort, nästan lite nervöst.

Gransångare (Phylloscopus collybita, Common Chiffchaff)

Sång: Det engelska namnet chichaff säger en del om gransångarens hurtiga, tjatiga visa som är relativt unik i fågelvärlden. Den låter ungefär “silt sylt silt silt sylt sylt silt” och är kanske lättare att minnas om man tänker att det låter som “salt sill sill salt”.

Andra läten: Lockar även med ett försiktigt, kort “hyit”.

Lövsångare (Phylloscopus trochilus, Willow Warbler)

Sång: En väldigt behaglig, nästan lite vaggande strof med mjuka toner som faller och går över i en drill mot slutet.

Andra läten: Locklätet påminner om gransångarens, men är ett något långsammare “huitt”.

Svarthätta (Sylvia atricapilla, Blackcap)

Sång: Inleds lite tjattrande försiktigt och följs sedan upp av höga klara flöjttoner som hörs långt och har en typisk rytm. Kan förväxlas med trädgårdssångare men har långsammare tempo och de tydliga, lite vemodiga flöjttonerna på slutet.

Andra läten: Varningslätet låter ungefär “tack-tack-tack” som om man slår två små stenar mot varandra.

Rödstjärt (Phoenicurus phoenicurus, Common Redstart)

Sång: Nyckeln till att känna igen rödstjärtens sång är att den alltid inleder med en hög, tunn ton (“sih”) som sedan följs av varierat, lägre pladder. Sången är en aning vemodig, ganska kort och kan höras direkt i gryningen. Det är begynnelsetonen som är viktigast att lära sig eftersom den är så karaktäristisk.

Andra läten: Varnar och lockar med ett “huit” som ibland följs av ett tickande läte.

Svartvit flugsnappare (Ficedula hypoleuca, European Pied Flycatcher)

Sång: Det är en utmaning att lära sig känna igen den svartvita flugsnapparens sång. Den står inte riktigt ut från mängden, men har en lite falskklingande och ganska omelodiös sång. Upprepningarna är både typiska och rytmiska och frasen är över på ungefär två sekunder.

Andra läten: Varnar med ettrigt upprepande “vick“.

Grönsångare (Phylloscopus sibilatrix, Wood Warbler)

Sång: Klassiskt läte som är lätt att känna igen. Låter ungefär som ett mynt som snurrar allt snabbare på en glasskiva, men med finare toner.

Andra läten: Ett oroligt, något vemodigt och dämpat “tyyh”.

Törnsångare (Sylvia communis, Whitethroat)

Sång: Minnesregeln ”tycker du det tycker du?” brukar folk komma ihåg och den stämmer bra på törnsångarens lite raspiga, stressade och upphackade strof utan tydliga toner.

Andra läten: Locklätet är ett hest och strävt ”dväh dväh dväh”.

Ärtsångare (Syliva curruca, Lesser Whitethroat)

Sång: En kort ramsa som låter lite pladdrig och skorrande. Inte olik en försiktig, dämpad telefonsignal.

Lockläte: Ett kort smackande, men ganska skarpt ”tett”.

Härmsångare (Hippolais icterina, Icterine Warbler)

Sång: Som namnet antyder är härmsångaren duktig på att härma andra fåglar. Det kan vara fascinerande att försöka höra alla olika arter som samma individ härmar. Det som kännetecknar sången, förutom härmandet, är nasala små tjut som dyker upp mellan härmningarna, ett högt tempo och stor variation i sången.

Andra läten: Har även ett tjattrande lockläte.

Gräshoppsångare (Locustella naevia, Common Grashopper Warbler)

Sång: Ett ljust surrande i högt tempo som påminner om gräshoppor. Kan pågå i upp till en halvtimme i taget och sjunger gärna under natten. Skiljs från den liknande sången hos flodsångaren på ett betydligt högre tempot. Flodsångaren låter mer som en symaskin.

Andra läten: Varningslätet är ganska typiskt för tättingar och svårt att urskilja från andra. Låter ungefär som en snabbare variant av svarthättans varningsläte.

Rörsångare (Acrocephalus scirpaceus, Eurasian Reed Warbler)

Sång: Rörsångaren sjunger gärna inne från ett vassbälte i gryningen eller skymningen och kan vara svår att skilja från andra vass-levande sångare. Den sjunger ofta med ihärdiga strofer bestående av en lång rad skorrande läten. Den upprepar ofta de små melodierna 2-3 gånger innan den sjunger vidare. Påminner mycket om sävsångaren men har ett något lugnare tempo, samt jämnare takt och volym.

Andra läten: Locklätet är ett kort “tje” eller “tjk” och varningslätet är ett svårbeskrivligt strävt och skarp “tjrrä”.

Sävsångare (Acrocephalus schoenobaenus, Sedge Warbler)

Sång: Enligt Ingvar Storm på skivan “Sångfåglar” kan sävsångarens läte påminna om två barn som kivas varav ett av dem har en hög ton och den andra ett mer skorrande läte: “jo”, “nej”, “jo”, “nej”. Just kampen mellan två olika läten förekommer ofta och till skillnad från den liknande rörsångaren är variationen i sången stor. Både tempot och volymen kan variera kraftigt och ibland hörs härmljud från andra fåglar. Räkna med att det krävs en del övning innan du kan skilja sävsångarens sång från rörsångarens.

Andra läten: Varnar med ett torrt, snärtigt “tsäck”.

Läs mer:

• Vår guide till ugglelyssning
• Så skiljer du på trastarnas sång och läten
• Vår guide till piplärkorna
• Se skillnad på grön- och gråsiska
• Vår guide till trastar
• Vår guide till piplärkor
• Så ser du skillnad på kungsfåglarna
• Vår guide till mesfåglar

Källor: “Fågelguiden”, “Tättingläten”, “Sångfåglar med Ingvar Storm” och “Fåglar i Sverige”

Sidan uppdateras fortlöpande.