Så ser och hör du skillnad på mesarna

Blåmes. Foto: Erik Hansson

Blåmes. Foto: Erik Hansson

Sveriges mesfåglar kan egentligen ses året om. Många av dem lämnar landet under vintern, men de som övervintrar besöker gärna våra fågelmatningar. Så här ser och hör du skillnad på dem.

Se även våra specifika guider till • fågelskådningförbiflygande fåglar • hackspettar • grön- och gråsiska • ugglor • trastar • piplärkor • kungsfåglarmesfåglar • kärrhökarörnarsparvhök/duvhök • vinterfåglar • fågelsång/fågelläten

I den här guiden tar vi inte upp mesfåglarna pungmes eller skäggmes. De lever i lite andra biotoper och ses normalt sett inte i närheten av bebyggelse. De är inte heller egentliga mesar utan har fått ändelsen med anledning av sitt utseende. Den väldigt sällsynta gästen azurmes behandlas inte heller.

Talgoxe. Foto: Zsombor Károlyi

Talgoxen – en relativt stor mes med gult bröst, svart ”slips”, hätta och haka. Foto: Zsombor Károlyi

Talgoxe (Parus major, Great Tit)

Vår största mes (13,5-15 cm). Gul undersida med svart mittstreck (hanen har bredare än honan), blänkande svart huvud, grön rygg, vita streck över vingarna och vita kinder.

Sång
: Talgoxen må vara en av våra vanligaste fåglar, men sången kan variera så pass mycket att den kan lura även rutinerade skådare. Normalt sett består den av två toner som upprepas rytmiskt, klart och starkt, men de kan variera i både takt och antal. Exempelvis ”ti-tu ti-tu ti-tu” eller ”tititu, tititu, tititu”. En minnesregel är att den påminner om en cykelpump.

Andra läten: Ett eller flera ”ting” och ”si si ting” som lockläten.

Blåmes. Foto: Erik Hansson

Blåmes med sin blåa hätta. Foto: Erik Hansson

Blåmes (Cyanistes caeruleus, Eurasian Blue Tit)

En ganska liten mes (10,5-12 cm) som känns igen på vitt huvud med svart ögonbrynsstreck och blå kalott. Tydligt mindre än talgoxe.

Sång: Har en kort sång med ganska liten variation. Först två eller ett tre höga toner följt av en kort snabb drill med konstant tonhöjd. Påminner ljudmässigt om hur det låter när man visslar på inandningen. ”Si-si syrrrrr” eller ”si-si-si syrrrrr”.

Andra läten: Ett irriterat varningsläte ”titi-tjerr titi-tjerr”.

Entita. Marie Mattsson http://www.natursidan.se/fotografer/marie-mattsson/

Entita med sin lite brunare grundfärg än talltitan. Marie Mattsson 

Entita (Parus palustris, Marsh Tit)

Att se skillnad på entita och talltita är en utmaning. Normalt sett är entitan brunaktigare med liten haklapp, glänsande hjässa och utan vingband, men det är inte alltid så tydligt. Med sannolikhetslära går det också att anta att det är en entita om du befinner dig i fuktig lövskog, vilket avslöjas av artens gamla namn kärrmes, men de kan också vistas i samma biotop och då blir det knepigt.

Störst chans att skilja den från talltitan är på lätet.

Läte
: Entitans lockläte låter nästan som en försiktig liten nysning – ”pitsia” eller ett ”dededett”. Sången är ett närmast banalt ”tje-tje-tje”.

Talltita: Foto: Gunilla Falk http://www.natursidan.se/fotografer/naturfotograf-gunilla-falk/

Talltita, lägg märke till det vita fältet vid vingen: Foto: Gunilla Falk 

Talltita (Parus montanus, Willow Tit)

Talltitan är jämfört med entitan gråare med större haklapp, mattare huvudfärg och ett vitt vingband, men, återigen, det är inte alltid så tydligt. Talltitan trivs bäst i barrskog.

Störst chans att skilja talltita från entita är på lätet.

Läte: Talltitan har ett väldigt nasalt, retsamt läte – ”si si tää tää” som är ganska enkelt att känna igen. Sången är lite mer intetsägande, men vemodig och enkel – ”tiuu tiuu tiuu”.

Tofsmes på fågelmatningen Talgboulleh i Stockholm. Foto: Erik Hansson

Tofsmes med sin karaktäristiska tofs uppfälld. Foto: Erik Hansson

Tofsmes (Parus cristatus, Crested Tit)

Tofsmesen är 12 cm lång och känns lättast igen på tofsen på hjässen. Den har också ett ganska smalt ögonbrynsstreck och ingen tydlig huva som andra mesar har. Enkel att känna igen om du ser den ordentligt, men eftersom den är så pass ljudlig av sig och ofta rör sig snabbt är det bra att känna till dess läte också.

Läte: Typiskt snabbt rullande ”pirri pirri pirriritt” med viss variation. Tofsmesen är otrolig talför och lätet kan egentligen inte förväxlas med något annat.

Stjärtmes. Foto: Erik Hansson

Stjärtmesar uppträder ofta i grupper och ses sällan ensamma. Foto: Erik Hansson

Stjärtmes (Aegithalos caudatus, Long-tailed Tit)

Som en vit fluffig boll med väldigt lång stjärt dyker stjärtmesen ofta upp i familjegrupper. De brukar vara väldigt ljudliga och nyfikna av sig.

Stjärtmesar ses framför allt i Götaland och Svealand, samt längs Norrlands kustlinje och helst i lövskog och sumpiga skogar.

Läte: Lockar med skarpt och långt ”sii-sii-siih” blandat med skorrande ”tserr tserr”. Sången påminner något om blåmesens, men med högre toner och med stjärtmesens alldeles egna klang.


Svartmes. Foto: Daniel Pettersson http://www.natursidan.se/fotografer/naturfotograf-daniel-pettersson

Den lilla svartmesen med sitt typiska vita fält i nacken. Foto: Daniel Pettersson 

Svartmes (Parus ater, Coal Tit)

Sveriges minsta mesfågel (11 cm). Kan påminna om en liten talgoxe i enbart gråskala, men har en vit nackfläck. Jämfört med talltitan har svartmesen ett tydligare vingband, men det är nackfläcken som är det tydligaste kännetecknet.

Svartmesen håller sig gärna i barrskogar och föredrar att röra sig högt upp i träden. På våren kan den dock höras tydligt från trädtopparna när den gärna exponerar sig under sångstunderna.

Läte: Liknar talgoxens, men har ett snabbare tempo: ”ti-du-vii ti-du-viii” eller ”ti-vits-ti-vits”.

Låter som talltita, men har brun "mössa" och hittas bara i norra Sverige. Foto: Gunilla Falk http://www.natursidan.se/fotografer/naturfotograf-gunilla-falk/

Lappmes. Foto: Gunilla Falk 

Lappmes (Poecile cinctus, Siberien Tit)

Den 13 cm stora lappmesen håller till i äldre tallskogar och fjällbjörksskogar i norra delen av landet. Den ses i stort sett enbart i Norrland och sällsynt i nordvästra Svealand.

Tydligaste kännetecknet är den bruna huvan och en allmänt brunaktig fjäderdräkt. Jämfört med talltitan har den också en mer utbredd ”haklapp”.

Läte: Har en repertoar som liknar talltitan – första gångerna kan de vara mycket svåra att skilja enbart på lätena. Locklätet är något kortare och sången är ett vemodigt ”yrr yrr yrr”. Har även ett korsnäbbsliknande klingande ”dytt dytt”.

Azurmes. Foto: Ron Knight via Flickr https://www.flickr.com/photos/sussexbirder/

Azurmes. Foto: Ron Knight via Flickr https://www.flickr.com/photos/sussexbirder/

Azurmes (Cyanistes cyanus, Azure Tit)

Extremt ovanlig mesfågel som har setts i landet vid ett fåtal tillfällen. Anses i Fågelguiden vara ”omisskännlig”, men faktum är att den ofta misstas för någon annan fågel. Inte sällan stjärtmes här ovan. Azurmesen är något större än en blåmes och skiljer sig tydligast på att vara helt vit och blå utan gula inslag. Hjässan är helt vit (hybrider mellan blåmes och azurmes förekommer och dessa har blått uppe på huvudet). Azurmesen har också stora vita fält i de annars blå vingarna (syns bäst när den flyger). OM du tycker dig se en azurmes är det bäst att försöka ta en bild och visa för någon kunnig fågelskådare för att vara säker.

Läte: Låter som en blåmes (”tsi-tsi-tserr de de”) och sjunger som en blandning mellan blåmes och tofsmes.

Källor: Xeno-canto, Fågelguiden och Prismas stora fågelbok

Erik (3562 Posts)

Chefredaktör och grundare av Natursidan.se. Stötta vårt arbete – ge bidrag via bankgiro (5114-2529, företagsnamn Level 7) eller Swish (0730-385 185). Tack!