Tallbitarna är här – så skiljer du dem från korsnäbbar

Tallbit, honan är gulgrön i färgen. Vår största finkfågel är stor som en trast med lång stjärt och kraftig kropp och näbb.  Foto: Niclas Ahlberg 

Vissa vintrar invaderas Sverige av den stora och ofta orädda finkfågeln tallbit. Det finns tecken på att 2017 kan bli ett bra år för att se arten. Med vår guide skiljer du den dessutom från tre andra snarlika arter.

Se även våra specifika guider till • fågelskådning • förbiflygande fåglar • hackspettar • grön- och gråsiska • ugglor • trastar • piplärkor • kungsfåglar • mesfåglar • kärrhökar • örnar • sparvhök/duvhök • vinterfåglar • fågelsång/fågelläten

I veckan invaderades ön Stora Fjäderägg utanför Umeå av tallbitar. Över 500 individer rastade vid ön och 61 av dem ringmärktes.
– Det var riktigt längesedan vi märkte så mycket tallbitar, skrev personalen på fågelstationen på Facebook</a).

Kanske är det en ny massinvasion på gång?

– Ja, det ser absolut ut att vara ett invasionsår i år, berättar Anders Wirdheim, före detta informationsansvarig på BirdLife Sverige och programledare för Pippipodden. Den stora mängden på Stora Fjäderägg härom dagen är bara ett exempel på det. Det har ju även setts tallbitar på många andra håll – och ända ner i Småland redan.

LÄS ÄVEN: • Vår guide till fågelskådning

Det brukar ske sådana här invasioner med långa och oregelbundna mellanrum, men när det händer kan tallbitar ses i trädgårdar, parker och andra ställen med rönnbär. Den kallas ibland för ”dumsnut” eftersom den är så orädd för människor.

– Invasioner av detta slag beror nog i första hand på att viktig vinterföda tryter efter en god häckningssäsong. I tallbitens fall är det nog i första hand rönnbär (de äter kärnorna inne i bären), men annan viktig vinterföda utgörs av frön och skott från tall och i viss mån gran, berättar Anders Wirdheim.

Tallbiten trivs bäst i gammal mossrik barrskog med vissa inslag av björk och gråal och oftast med lingon- och blåbärsris. Arten anses som livskraftig, men Artdatabanken skriver att det råder viss osäkerhet:
– Mer sannolikt är faktiskt att arten har minskat under åtminstone den senare delen av 1900-talet till följd av ökade ingrepp från det moderna skogsbruket, vilket i många fall helt har ödelagt goda häckningsmiljöer, främst i form av urskogsartade barrskogsbestånd. Basdata är emellertid alltför fåtaliga för att man skall kunna uttala sig med någon säkerhet.

Alla röda eller gulgröna finkfåglar med kraftiga, korsade näbbar är dock inte tallbitar. Det finns flera förväxlingsarter, som alla kan uppträda invasionsartat och som det gäller att se upp med:

TALLBIT

Tallbit, hane. Foto: Niclas Ahlberg 

Större än korsnäbbarna. Stor som en taltrast. Flyger i djupa bågar. Lägg märke till dubbla vita vingband. Den kraftiga, runda näbben ett annat bra kännetecken.
Lätet skiljer sig också från andra, liknande arter. Tallbiten är ljudlig och har ett flöjtande, tydligt flerstavigt läte ”tilyliii”.

STÖRRE KORSNÄBB

Större korsnäbb, hane. Foto: Niclas Ahlberg 

Något mindre än tallbit och saknar vita vingband. Att se skillnad på större och mindre korsnäbb är inte enkelt utan stor erfarenhet. Större korsnäbb har större huvud och tjockare hals, men framför allt är näbben kraftigare (nästan lika hög som lång). Framför allt vanlig vissa år.
Lätet hörs ofta. Väldigt svårt att skilja från mindre korsnäbb, men något djupare och hårdare:

MINDRE KORSNÄBB

Mindre korsnäbb, hane. Foto Niclas Ahlberg

Mindre korsnäbb, hona. Foto: Niclas Ahlberg

Väldigt lik större korsnäbb. Har mindre huvud och näbben är längre än den är hög (inte lika kraftig) och undernäbben är tydligt klenare än övernäbben. Över lag vanligare än större korsnäbb.
Lätet hörs ofta. Inte lika hårt som större korsnäbb, något mer metalliskt, men svårt att skilja de två arternas läten åt.

BÄNDELKORSNÄBB

Bändelkorsnäbb. Foto Niclas Ahlberg

Bändelkorsnäbb, ungfågel (gråare i färgerna). Foto Peder Winding

Häckar i norra delarna av landet och under invasionsår kan det komma stora antal från öst, Bändelkorsnäbben är kortare än mindre korsnäbb och har kraftiga vita vingband. Ses ofta äta kottar i lärkträd.
Har dels ett ”kjypp”-läte som liknar gråsiskan:

och dels ett annorlunda läte – som påminner om en leksakstrumpet:

Källor: Stora FjäderäggArtfakta, Fågelguiden och Peder Winding (Club300)

Erik (4411 Posts)

Chefredaktör och grundare av Natursidan.se. Stötta vårt arbete – ge bidrag via bankgiro (5114-2529, företagsnamn Level 7) eller Swish (0730-385 185). Tack!