Natursidans guide till lavar – luftens kvalitetsmätare

Lavar i skog. Foto: Johannes Rydström http://www.natursidan.se/fotografer/naturfotograf-johannes-rydstrom/

Lavar i skog. Foto: Johannes Rydström 

Lavarna är naturens luftindikatorer. Om du vill se om luften är ren där du bor kan du kolla vilka lavar som växer på träden. Hittar du skägglav är luften troligtvis ren. Hittar du inga lavar alls eller bara skorplavar, är luften troligtvis förorenad.

För att skilja på lavar och mossor kan man förenklat säga att mossor oftast är gröna och mjuka medan lavar är hårda och grå, gula, bruna eller svarta. Laven ser ut att vara en enhetlig växt men består av en alg och en svamp som lever i symbios. Lavar har inga rötter och påverkar inte underlaget de växer på.

LÄS ÄVEN: • Bok om signalarter i skog – ett viktigt verktyg för att skydda natur

Lavar finns i alla världsdelar på jorden. Sverige är ett lavrikt land med mer än två tusen arter. Man påträffar lavar i praktiskt taget alla typer av miljöer från havsnivå upp till flera tusen meter över havet. På sten och kala klippor, på bark och ved på levande och döda träd, på marken, på levande blad, kring svavelkällor i vulkaniska områden, i skalet på havstulpaner vid strandkanten och på plåt, asfalt och betong.

Lavarna har visat sig vara av stort värde vid bedömningar av olika slag och kan berätta mycket om sina växtplatser. Lavar kan användas för att bland annat bestämma ett skogsbestånds ålder, fuktighetsförhållanden, växtgeografiska läge och luftföroreningar.

Många kallar denna lav felaktigt för vitmossa, det rätta namnet är fönsterlav eller vit renlav, Cladonia stellaris på latin. Den har varit och är fortfarande ett värdefullt foder för renarna. Den har även insamlats som vinterfoder till husdjur. Förr använde man den mellan fönstren på vintern mot kallt luftdrag, därmed namnet fönsterlav. Den vita renlaven har medicinska egenskaper eftersom den innehåller usninsyra som har antibiotisk verkan. Laven ingår därför i läkemedelsframställning i Finland, Ryssland och Kanada där denna lav växer i stora mängder. Foto: Anders Wahl – Eget arbete, CC BY-SA 3.0, Länk

Föroreningskänsliga
De flesta lavar är mycket föroreningskänsliga. Det beror på det sköra samarbetet mellan alg och svamp, där samarbetsmekanismerna lätt störs. Generellt kan man säga att ju större yta en lav har i förhållande till sin volym, ju känsligare är laven för luftföroreningar.  Det beror på att den tar upp föroreningar genom sin bålyta.  Busklika lavar som till exempel tagellavar och skägglavar är känsligare för luftföroreningar eftersom de har en större bålyta än lavar med mer bladlik form. I den fjällnära skogen där luften är mycket ren växer därför mycket skägglav. De tåligaste lavarterna är skorplavarna, det är de som ofta växer i städer.

Luften bättre i våra städer
Svaveldioxid anses vara den skadligaste föroreningen för lavar. Många undersökningar har visat ett samband mellan luftens svaveldioxidinnehåll och lavflorans hälsotillstånd och sammansättning. Man vet också att andra föroreningar som fluorider, zink, kadmium och koppar har en negativ inverkan. Stockholms innerstad har inventerats vid olika tillfällen och luften har blivit mycket bättre. Tack vare miljöarbete har föroreningarna minskat mycket i Sverige de senaste 20-30 åren. Halterna är nu nästan nere på förindustriella nivåer. Från att ha varit en öken utan lavar 1968, vid första inventeringstillfället, har nu praktiskt alla träd lavar på sig. Även i Göteborg har luften förbättrats och staden har nu många olika sorters lavar.

Kväve gynnar vissa lavar
Kvävenedfallet har tyvärr inte minskat som kommer från trafiken och jordbruket. Men en del lavar gynnas av kvävet, bland annat ett antal trädväxande skorplavar. Flarnlav, stadskantlav, blågrå mjöllav och trädgrönelav är bland de mest kända och de finns ofta rikligt i förorenade storstadsområden. Minskad konkurrens från lavar som kräver ren luft gör så att de kan breda ut sig. Att lavar är skadade och missfärgade kan vara ett tecken på luftföroreningar. Lavar växer långsamt och det tar tid för dem att återhämta sig från en skada.

Islandslav, Cetraria islandica, har störst näringsvärde av alla lavar för människan eftersom den innehåller ett stärkelseliknande ämne, lichenin. Samtidigt är den bitter och måste läggas i blöt och kokas länge innan den kan ätas. Förr användes den under nödår i bröd och gröt. Den har också använts som djurfoder och som färgmedel. Den växer på marken på fjällhedar och i ljusa skogar, särskilt i hällmarksskog och på tallhedar. Den finns också på mossar, öppna sandfält, ljunghedar och sanddyner. Foto: CC BY-SA 3.0, Länk

Lavar skadar inte träd
En del tror att lavar skadar de träd som de växer på, men det gör de inte. Lavar har inga rötter som de kan ta upp näring med från underlaget. De växer på barkens yttersta lager och tränger inte in i barken och skadar den. Lavar behåller inte fukt särskilt bra och orsakar därför inte röta i det träd som de växer på. Att det lever mycket insekter i lavarna på ett träd utgör inte heller någon fara. Laven gör istället nytta eftersom insekterna i dem ger mat till många småfåglar.

Några lavar som indikerar frisk luft

skog med lavar

Flera av skägg- och tagellavarna trivs i gammal granskog på fuktig mark i vindskyddat läge. De tål inte det moderna skogsbruket med kalhuggning av stora ytor. De är också mycket känsliga för luftföroreningar. I Fulufjällets nationalpark trivs de bra. Foto: Johannes Rydström 

Allélav, Anaptychia ciliaris, växer på fristående lövträd, särskilt alléträd. När den är fuktig har den en grönare färg än när den är torr, då är den grå. Finns i syd-och mellansverige. Foto: jacinta lluch valeroAnaptychia ciliaris, CC BY-SA 2.0, Länk

Brosklav, Ramalina fraxinea, växer på fristående lövträd, särskilt alléträd. Finns i Syd-och mellansverige. Foto: Jerzy OpiołaEget arbete, CC BY-SA 4.0, Länk

Grå tagellav, Bryoria capillaris, gynnas inte av det moderna skogsbruket eftersom det tar många år innan den etableras.Trivs i områden med hög luftfuktighet, till exempel i gamla granskogar på fuktig mark i vindskyddat läge. Södra och mellersta delarna av Skandinavien. Foto: Bengt ObergerEget arbete, CC BY-SA 4.0, Länk

Kort skägglav, Usnea subfloridana, liksom tagellaven gynnas den inte av det moderna skogsbruket då det tar många år innan den etableras. Växer på bark av gran och även på lövträd, särskilt björk, sällan på klippor. Södra och mellersta delarna av Skandinavien. Foto: Jerzy OpiołaEget arbete, CC BY-SA 3.0, Länk

Lunglav, Lobaria pulmonaria, inte så vanlig längre, numera rödlistad. Den är ljusgrön när den är fuktig och mer brungrön när den är torr. Växer på bark av lövträd och kan bilda stora bestånd på de nedre delarna av stammarna i skuggiga skogar. Gillar när luften är fuktig. Har funnits allmänt i Skandinavien men den är extremt känslig mot luftföroreningar och tål inte kalhyggen och har därför försvunnit från sina tidigare växtplatser. Användes förr som medel mot lungsjukdomar. Foto: Erik Hansson

Mjölig brosklav, Ramalina farinacea, växer på bark på fristående lövträd och på trägärdsgårdar, sällan på sten. Finns i södra och mellersta Skandinavien. Foto: Björn S…Ramalina farinacea, CC BY-SA 2.0, Länk

Skägglav, Usnea filipendula, växer på både barrträd och lövträd. I gamla granskogar kan grenar och stammar täckas av girlanger av skägglavar. Gynnas inte av modernt skogsbruk eftersom det krävs många år innan en sådan flora etableras. Foto: Jerzy Opioła – Eget arbete, CC BY-SA 3.0, Länk

Slånlav, Evernia prunastri, växer på stammen på löv och barrträd. Finns  i hela Sverige utom längst i norr och i fjällen. Foto: TocekasEget arbete, CC BY-SA 3.0, Länk

Några lavar som gynnas av luftföroreningar för att de är väldigt tåliga och därför får mindre konkurrens från andra arter:

Blågrå mjöllav, Lepraria incana, växer på bark på löv och barrträd men kan också förekomma på skuggiga berg. Allmän i södra och mellersta delen av Skandinavien. . Foto: Jerzy Opioła – Eget arbete, CC BY-SA 3.0, Länk

Blåslav, Hypogymnia physodes. Bildar massvegetation på stammar, grenar och kvistar av tall och gran. Växer på diverse lövträd och buskar, till och med på ljungkvistar och ibland på marken på hedar. Finns också på trägärdsgårdar och klippor. En av Sveriges vanligaste lavar och allmän i hela Norden. Foto: Björn S…Hypogymnia physodes, CC BY-SA 2.0, Länk

Flarnlav, Hypocenomyce scalaris. Växer vid foten av trädstammar, särskilt gamla tallar på trägärdsgårdar med mera. Allmän i hela Norden upp till barrskogsgränsen i fjällen. Foto: Jerzy Opioła – Eget arbete, CC BY-SA 4.0, Länk

Stadskantlav, Lecanora conizaeoides, växer på löv och barrträ och på bar ved i gärdsgårdar, ofta på träd i parker och längs gator. . Foto: Jerzy Opioła Eget arbete, CC BY-SA 4.0, Länk

Några lavar som gynnas av kväve:

Vägglav, Xanthoria parietina, är exempel på en lav som trivs där det är mycket kväve. Växer på fristående träd, på plank, murar och tegeltak. Den finns även på stränder på sten och klippor som utsätts för saltvattenstänk och göds av fågelspillning. Arten trivs på ljusa ställen med tillgång till kväve- och fosforgödning men växer inte där luften är förorenad.  Ibland finns den även inne i skogen men växer då enbart på bark av asp, högst upp i trädkronans grenar där det finns mest ljus. Foto: Taka, CC BY-SA 3.0, Länk

Ljuslav, Xanthoria candelaria, växer både på klippor och fågelberg vid kusten samt inne i landet, på husväggar och på alléträd. Nästan överallt där det finns rikligt med näringsrikt damm. Allmän i hela Sverige. Linné kallade den ljuslav, för de småländska bönderna använde den vid ljusstöpning. De skrapade av laven och blandade den i talgen. Lavens gula färgämne löstes då upp i den smälta talgen så att ljusen kom att likna dyra vaxljus. Foto: Jerzy Opioła – Eget arbete, CC BY-SA 3.0, Länk

Citronlav, Candelaria concolor, växer på fristående lövträd, gärna alléträd. Allmän i de sydliga delarna av Sverige, sällsynt norrut, trivs i städer. Foto: Jason Hollinger, CC BY 3.0, Länk

Finlav, Physcia tenella, växer på fristående lövträd, även ibland på barrträd och ibland på klippor. Allmän i Sverige utom i fjällen och nordligaste områdena. Foto: Björn S…Physcia tenella, CC BY-SA 2.0, Länk

Källor: Skytte Christiansen, von Krusenstjerna, Waern: ”Vår flora i färg: Kryptogamer”, 1978. Natur och Trädgård 3,sid 74-79 2013, Länsstyrelsen

 

Kristina Back (306 Posts)