Giftig, invasiv fjäril sprider sig i England
I Europa sätts det upp varningsskyltar där fjärilens larver förekommer i stora antal, nu har ekprocessionsspinnaren etablerat sig i England.
Ekprocessionspinnarens larv är försedd med uppåt 700 000 gifthår som innehåller frätande myrsyra och giftämnet thaumetopoein.
Ekprocessionspinnaren sprider sig norrut i takt med att den globala uppvärmningen fortgår. Efter att den av misstag introducerats till London via importerade ekträd 2006 har den spridit sig och visat sig klara de brittiska vintrarna, åtminstone i de sydöstra delarna av landet, enligt Natural History Museum.
De färdigbildade ekprocessionsspinnarna blir 30-32 mm långa.
– Det faktum att det blir varmare kommer att hjälpa fjärilarna att känna sig mer hemma här, eftersom de är vana vid Medelhavsklimatet. Växternas och människornas förflyttningar, i kombination med klimatförändringarna, underlättar deras spridning, säger Alessandro Giusti, fjärilsexpert vid Natural History Museum.
I Storbritannien har det nu införts lagar för att begränsa spridningen – framför allt för att skydda landets ekar – som är de viktigaste träden för biologisk mångfald med inte mindre än 2 000 andra arter som är mer eller mindre knutna till ek.
Ansamling av ekprocessionspinnarens larver.
Ekprocessionspinnaren är en liten gråbrunaktig nattfjäril som bara lever en kort period som utvecklad fjäril, men de håriga larverna är ett större bekymmer. De rör sig i grupper och följer kemiska signaler från ekar för att hitta trädets löv. Larverna skyddas från många andra rovdjur med hjälp av gift i håren på kroppen. Detta gift kan orsaka klåda, irritation och andningssvårigheter hos människor och andra djur. Det rekommenderas därför att man inte kommer i kontakt med larverna.
Om det finns riktigt gott om ekprocessionspinnare kan de i stort sett kaläta en ek, vilket gör trädet svagare och mer känsligt mot exempelvis sjukdomar. Men arten saknar inte naturliga fiender. Dels lever många parasitsteklar och flugor av larverna och dessutom finns det fåglar som äter dem, exempelvis gök och härfågel.
Varningsskylt i Tyskland för ekprocessionspinnarens giftiga hullingförsedda hår som kan ge rodnad, vätskefyllda blåsor och kraftig klåda.
Ekprocessionspinnare har hittats i Sverige vid några tillfällen, bland annat med fyra fynd i Skåne 2004. Den klassas som en “dörrknackare” när det gäller hur invasiv den anses. Det vill säga att den ännu inte etablerat sig i landet. Risken anses vara låg för att den ska utgöra ett hot mot den svenska biologiska mångfalden enligt SLU Artdatabanken.
Se skillnad på ekprocessionspinnare och flera liknande arter i den här brittiska guiden. På engelska heter arten “Oak processionary moth” och det vetenskapliga namnet är Thaumetopoea processionea.
Läs även
• 70 insektsforskare varnar för klimatkrisens konsekvenser
• Fjäril anpassar sig snabbt till ett liv i norr
• Stor studie: Var fjärde insekt borta sedan 1990
Källor: Natural History Museum
