Gå till innehållet

Orkidéer får hjälp av “föräldrar”

Det blir allt tydligare att det finns långtgående kopplingar mellan växter och svampar. Nu har forskare även upptäckt att nya plantor hos orkidéer får stöd av sina "föräldrar".

Studien är gjord av forskare från University of Sheffield i samarbete med University of Manchester, som tittar närmare på orkidén skogsnycklar. Den producerar väldigt små frön som kan transporteras långt med vinden, men orkidéerna hittas ofta i små grupper nära äldre plantor.

I sin forskning kunde Katie Field, professor i växt-jordprocesser vid University of Sheffield’s School of Biosciences, och hennes kollegor visa att orkidéplantor i ett tidigt stadium gror och frodas nära vuxna plantor och att detta beror på hjälp via underjordiska svampnätverk (mykorrhizanätverk). De nyetablerade plantorna förses med socker från de etablerade orkidéplantorna.

– Våra resultat stöder idén att vissa orkidéer bedriver en form av ’föräldravård’ med sina plantor. Genom att förse plantor i ett tidigt stadium med viktiga näringsämnen via gemensamma svampförbindelser ger föräldraorkidéerna plantorna en fördel jämfört med närliggande växter som konkurrerar om samma resurser. Det här är en spännande upptäckt eftersom det i hundratals år har varit en gåta varför dessa orkidéer ofta finns i klumpar, trots att deras frön sprids med vinden, säger Katie Field.

Orkidéers frön får svåra förutsättningar

Med hjälp av märkt kol kunder forskarna se hur näring transplanteras mellan orkidéerna.

Sir David Read, professor emeritus i växtvetenskap vid University of Sheffield och huvudförfattare till studien, berättar att fröna hos de flesta växter, till exempel baljväxter (ärtor, bönor) och gräs (ris, majs, vete), förses med alla näringsreserver av sina föräldraväxter. Orkidéernas så kallade dammfrön får däremot inte tillräckligt med reserver från föräldrarna för att utvecklas på egen hand. De produceras istället i miljontals av varje enskild orkidéförälder och sprids sedan med vinden till omgivningen.

– Till och med Charles Darwin förundrades över denna strategi och menade att den visserligen borde göra det möjligt för fröna från en enskild orkidéplanta att spridas så mycket att den inom några år skulle kunna kolonisera hela världen. Han konstaterade att det faktum att de inte gjorde det ”inte kunde förstås i nuläget”. Det som nu har framkommit är att utvecklingen under jord av dessa i princip reservfria frön kan stödjas av fotosyntetiskt producerat socker som transporteras till dem från mogna växter som växer ovan jord genom ett gemensamt mycel av symbiotiska svampar, förklarar David Read.

Källor: New Phytologist och University of Sheffield

Mer att läsa