Myr i Småland.
“Naturkris” i Småland – sämst skydd i landet
Naturskyddsföreningen i Kalmar län varnar i ett utskick inför biologiska mångfaldens dag att det råder en art- och naturkris i östra Småland – Sveriges sämst skyddade område.
På Öland är nästan 14 procent av landytan skyddad. Den populära öns höga nivå av skyddad natur är förvisso en bra bit från det internationella målet om att skydda 30 procent av all natur, men samtidigt räddar ön statistiken för Kalmar län. Om man enbart räknar med fastlandet i länet så är bara 1,6(!) procent långsiktigt skyddat. Riktigt illa är det i Emmaboda och Vimmerby där bara en respektive två promille(!) av landarealen är skyddad, men även Kalmar har under en procents skyddad natur.
Detta visar Naturskyddsföreningen i Kalmar län i en ny genomgång, som också tar upp att denna del av landet, härefter kallat östra Småland, också har en väldigt stor andel hotade arter (fler än 1 000) och det är dessutom många arter som utrotats ur länet. Fler än 150 arter har försvunnit från östra Småland. Härnäst kan två dagfjärilar stå på tur. Varken kronärtsblåvingen eller veronikanätfjärilen har hittats på sina tidigare kända lokaler i östra Småland efter 2018.
Politiker som inte tar ansvar
Per Jiborn, skogsansvarig på Naturskyddsföreningen i Kalmar län, har sammanställt statistiken. Han anser att våra politiker inte tar nödvändigt ansvar.
Per Jiborn i samband med att han vann Naturskyddsföreningens pris Silverfalken för sina insatser för naturen.
– Dagens akuta art- och naturkris måste tas på allvar av våra politiska partier. Men idag går utvecklingen åt fel håll med sänkta anslag. I grunden handlar detta om att bevara naturens förmåga att leverera livsnödvändiga ekosystemtjänster. Granbarkborrarnas framfart här i östra Småland visar baksidan av ekosystem i obalans. Dessutom är det dags att lyfta fram naturens andra nyttor. Naturskydd kan med fördel kombineras med naturturism, lokal livsmedelsproduktion, folkhälsa och rekreation. Näringar och nyttor som kan bidra betydligt mer till en levande landsbygd, än ännu mer av ett allt mer industriellt jord- och skogsbruk.
Hur kommer det sig att östra Småland har så oerhört lite skyddad natur?
– Den frågan har sannolikt många svar. För länsstyrelsen i Kalmar län är det förmodligen lätt att prioritera Öland framför fastlandet av flera skäl. Ön har en unik natur, lockar många besökare och här är friktionen mot skogsnäringen mindre. Och läget när det gäller naturskydd är allvarligt i hela Småland.
Tillsammans med Östergötland, Västernorrland och Gävleborgs län är de tre småländska länen sämst i landet på naturskydd. Jag tror främst att det beror på att skogsnäringen har ett starkt inflytande, samtidigt som naturvänner inte har varit tillräckligt väl organiserade och att vi lätt hamnar i en roll där vi reagerar istället för att agera, säger Per Jiborn.
Skyddad natur i Småland.
Ingen ljusning i sikte
I den statistik som tagits fram, utifrån officiella siffror från Statistiska centralbyrån (SCB), ökar den skyddade naturen oerhört långsamt i östra Småland. 2011 var 1,39 procent skyddade. Elva år senare hade det bara ökat med 0,26 procent. Utvecklingen står med andra ord i stort sett still.
Finns det något som tyder på att en ljusning framöver?
– Det är svårt att se någon snar ljusning utifrån hur dagens regering prioriterar svensk natur. Däremot är det glädjande att länsstyrelsen i början av året föreslog att i princip hela Hornsö ekopark ska ombildas till en framtida nationalpark. Än bättre är att de tre berörda kommunerna är positiva till en fortsatt nationalparksprocess. Vi ser också ett växande intresse bland lokalbefolkningen om vad en nationalpark kan betyda för landsbygdsutveckling och framtidstro. Men allt detta krockar med dagens verklighet och det faktum att Naturvårdverket har pausat arbetet på grund av nedskurna anslag.
Utsikt över sjön Allgunnen i Småland.
Skogsbruk och nedlagda småbruk största hoten
I östra Småland är det främst två förändringar, som hotar den biologiska mångfald berättar Per Jiborn. Det ena är att gamla bondeskogar kalavverkas och ersätts med likformiga och täta gran- och tallplanteringar. Det andra är att mindre jordbruk lägger ner, och ängs- och hagmarker växer igen och tidigare beten upphör. Då drabbas många av de arterna som är beroende av öppna gräsmarker.
Vad hoppas du att ert utskick ska få för effekt?
– Frågan om biologisk mångfald och naturskydd måste adresseras till våra politiker. Och då tänker jag på alla nivåer från kommun och region till riksdag. Pressmeddelandet är en del i arbetet med att ställa våra politiker till svars. Men det är bara en början. Vi måste fortsätta att ta initiativ, skapa allianser, göra utspel och driva frågan om biologisk mångfald, avslutar Per Jiborn.
