Natur­julkalendern 2023: Anna Ulmestrand

• Fler av Annas bilder kan ses på hennes hemsida och Instagram.

Fotoåret 2023

“Mitt naturfotoår blev bra, men annorlunda. I slutet av förra året genomgick jag en skilsmässa. Och även om jag träffat en ny kärlek bor jag ändå på egen hand i en lägenhet och har mycket egen tid. Att inte längre bo i hus med närhet till natur fick mig uppskatta parker och planteringar desto mer.

Jag arbetar i ett industriområde som ligger nära en botanisk park i Göteborg och det blev ofta att jag tog en tur dit efter jobbet. Det finns liksom inte mycket annat som väntar i en lägenhet. Att bara gå där och strosa och botanisera i mönster och former vad en lisa för själen. Jag tillhör inte dom som söker något specifikt, men färger och former älskar jag och en park med sina ofta välplanerade rabatter är full av dom.

Under den mörkare tiden tar mig ibland ut i naturen på helgerna. Mycket hänger på om det är ljust och soligt och om inget annat finns som ”måste” göras, för så brukar det ju oftast vara.Men ibland var det sol. Och att hitta kontraster av olika slag älskar jag. Så då söker jag efter det, var är annorlunda och sticker ut och var är det ljus…
Som denna tagg, en boks knopp som sticker upp en ett mjukt hav, dvs bladverket som agerar naturligt filter. Blad i skugga blir blått i färgskalan och blad i sol blir varmare.

Tack vare makrots korta skärpedjup blir det som ligger längre ifrån huvudmotivet oskarpt. Att leka med det där – avståndet – är vad som gör makrofoto som roligt och unikt. Man kan trolla fram helt nya motiv tack vare något som suddar ut i förgrunden och blandar ihop sig med något i bakgrunden.

I takt med att ljuset kommer åter blir det allt mer möjligheter att fotografera. Kvällarna blir ljusare och man kan fotografera fram till 19 redan i maj. Men just denna dag hade jag faktiskt tagit ledigt, enbart för att fotografera. Det hade varit på tok för länge sedan och jag visste att magnolior stod i full blom på Botaniska trädgården. Just den lite större magnolian passar min fullformatare perfekt i storlek. Jag har länge haft halvformatskamera och att ställa om mig i huvudet och söka efter vad som krävdes var länge en utmaning. Men jag har lärt mig nu vad som fungerar och fotograferar gärna samma motiv år efter år.
Speciellt dessa magiska blommor med utstickande långa blad som verkligen får makors komma till sin rätt.

Gula irisar växer gärna i diken på sommaren. Och de är extremt bra att fotografera längs med ner mot marken. Jag fotograferar alltså helt rakt ner men sällan på det som ligger högst upp utan söker med skärpedjupet längre ner och ser hur motivet förändras.

Det är det bästa med makro – jag ser exakt hur det kommers bli när jag trycker på knappen. I allafall om jag använder mig av bländare 2,8, det vill säga det lägsta bländarvärdet jag har på mitt makro. Att lägga skärpan bakom en blomma eller en knopp gör att man får fram helt nya figurer genom oskärpan. Jag gillar verkligen det där hur makrot får en att småljuga genom illusion.

Vallmo på Jonsereds trädgårdar. Här står jag bakom en massiv buske och fotograferar genom en öppning. Jag är alltså lite längre ifrån vid detta tillfälle och ett makro fungerar ju även till det, det måste inte vara supernära.

Det är extremt varmt vid detta tillfälle och mitt i sommaren. Man känner sig som om man tjuvkikar lite och det är väldigt roligt, för få förstår vad man egentligen fotograferar.

Här är jag återigen på Botaniska trädgården. Jag fann denna överblommade iris (eller om det är en lilja) som hade ett ytterst spännande utseende. För mig såg det ut som en kvinna som klär av sig eller på sig, lite som en mannekäng. Väldigt vacker i sin form tyckte jag, men blomman behövde en förgrund av något slag annars såg hon kapad ut vid fötterna. Som tur vad fanns ett blomparti framför och det var bara att huka sig ner så var förgrunden fixad.”