Naturjulkalendern 2016: Jennifer Johansson

I Natursidan.se:s Naturjulkalender 2016 presenterar varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.

Jennifer Johansson är en 20-årig fotograf som vill fånga naturens och djurens skönhet på bild för att visa hur vacker vår jord verkligen är och visa att vi måste ta hand om den. Hon är medlem i Vårgårda Fotoklubb och Young Nordic Nature Photographers.

• Se fler av Jennifer Johanssons bilder på hennes webbplats och på Instagram (@fotokatten96).

”Tiden går fort och året 2016 börjar redan gå mot sitt slut. Det började med en kylig men vacker vinter som gav mig chansen att prova många nya idéer genom allt från actionbilder med småfåglar till frusna såpbubblor. När våren sen väckte liv i naturen var det som oftast blommor jag hade i fokus, men detta året utmärkte sig genom en ovanlig värmebölja med temperaturer närmare 30 grader i några dagar i början av maj.

Sommaren 2016 blev också en att minnas, för en dag satt plötsligt en liten kattunge utanför min dörr! Jag har redan katter men alla kastrerade hanar så att få se en kattunge var högst oväntat. Jag vet fortfarande inte varifrån han kom men misstänker att han varit någons sommarkatt som sedan blivit dumpad här. Att människor fortfarande har mage och hjärta att behandla ett djur såhär är för mig helt ofattbart. Denna kattungen hade trots sin olyckliga start i livet tur och han har nu blivit en i familjen, självklart har han även blivit ett av mina främsta motiv att fotografera!

Under hösten var jag gästinstagrammare på naturhistoriska riksmuseets instagram under två veckor, vilket var väldigt roligt och jag fick en stor positiv respons av deras följare.

I början av november deltog jag i Vårgårda Naturfotofestivals utställning inomhus. Bland många andra fantastiska fotografers verk hängde mina nio bilder tagna runt min husknut, och att få se människor stanna upp och verkligen titta på just mina bilder var en häftig upplevelse.

Nu är vintern åter här och jag funderar på vad jag vill fotografera nästa gång snön faller utanför mitt fönster. Jag bläddrar igenom mitt arkiv och ser på årets alla nya bilder, sedan jämför jag med de som jag tog 2015 och kan då med viss förvåning och en del stolthet konstatera att jag faktiskt har utvecklats i mina bilder. Jag har blivit en lite bättre fotograf än jag var förut, vilket är precis vad jag eftersträvat. Nu ser jag fram emot 2017, nyfiken på vad jag kommer att få se och uppleva. Jag vill tacka alla som stöttat mig och mina bilder på ett eller annat sätt. Glädjen att fotografera är stor men det är när man delar med sig av upplevelserna som man verkligen får motivation att fortsätta.”

Rödhaken är en utmaning att fånga på bild under sommaren men när sedan vintern kommer lockas den allt närmare fågelbordet. Eftersom dess näbb är tunn och designad till att fånga insekter kan den inte äta frön som de flesta andra övervintrande småfåglar. Genom att krossa jordnötter och strö ut i trädgården så kan även rödhaken få sig lite välbehövlig mat, och jag får i gengäld några fina bilder. Foto: Jennifer Johansson http://jenniferjohanssonphotography.webnode.se/

Rödhaken är en utmaning att fånga på bild under sommaren men när sedan vintern kommer lockas den allt närmare fågelbordet. Eftersom dess näbb är tunn och designad till att fånga insekter kan den inte äta frön som de flesta andra övervintrande småfåglar. Genom att krossa jordnötter och strö ut i trädgården så kan även rödhaken få sig lite välbehövlig mat, och jag får i gengäld några fina bilder. Foto: Jennifer Johansson

Vinter och isande många minusgrader är kanske inte något man längtar efter, men det finns en sak som man bara kan uppleva då; frusna såpbubblor. Med ett recept bestående av vatten, diskmedel och sirap kan man vid minst åtta minusgrader och vindstilla väder lyckas blåsa en bubbla som landar oskadd på marken. Där fryser den sedan snabbt  till ett fantastiskt glittrande klot, lika vackert att fotografera som roligt att uppleva. Foto: Jennifer Johansson http://jenniferjohanssonphotography.webnode.se/

Vinter och isande många minusgrader är kanske inte något man längtar efter, men det finns en sak som man bara kan uppleva då; frusna såpbubblor. Med ett recept bestående av vatten, diskmedel och sirap kan man vid minst åtta minusgrader och vindstilla väder lyckas blåsa en bubbla som landar oskadd på marken. Där fryser den sedan snabbt  till ett fantastiskt glittrande klot, lika vackert att fotografera som roligt att uppleva. Foto: Jennifer Johansson

Varje vår väntar jag på att den första blåsippan ska kika upp ur marken. Denna period mellan vinter och vår har ont om motiv för en naturfotograf och blåsippans härliga färg syns lång väg i den annars dämpat bruna naturen. I slutet av mars hittade jag den första knoppen på väg fram under höstens löv och ett par veckor senare sprudlade skogen av färg. Den mörkt lila/blå blåsippan är vanligast men nyansen kan skifta stort och finns även i rosa och vitt. Dessa två blåsippor, en blå och en rosa, stod perfekt placerade bredvid varann och blommade mitt i skogen. Foto: Jennifer Johansson http://jenniferjohanssonphotography.webnode.se/

Varje vår väntar jag på att den första blåsippan ska kika upp ur marken. Denna period mellan vinter och vår har ont om motiv för en naturfotograf och blåsippans härliga färg syns lång väg i den annars dämpat bruna naturen. I slutet av mars hittade jag den första knoppen på väg fram under höstens löv och ett par veckor senare sprudlade skogen av färg. Den mörkt lila/blå blåsippan är vanligast men nyansen kan skifta stort och finns även i rosa och vitt. Dessa två blåsippor, en blå och en rosa, stod perfekt placerade bredvid varann och blommade mitt i skogen. Foto: Jennifer Johansson

Supermånen i november 2016 resulterade inte bara i en bild utan också en av de mest magiska skymningar jag upplevt. Kvällen då månen var som närmast jorden (den 14:e) var himlen täckt av tjocka regnmoln där jag bor, så istället gick jag ut dagen efter då det lovats stjärnklar himmel. Jag väntade tålmodigt på att månen skulle stiga över min skogsbeklädda horisont när dimman började rulla in över fälten och tätnade tills jag inte längre kunde se var jag satte mina fötter. Då kom supermånen smygande upp och plötsligt badade hela min omgivning i månskensbelyst dimma. Jag har aldrig tidigare sett något liknande och att få uppleva ett sådant fenomen var otroligt! Foto: Jennifer Johansson http://jenniferjohanssonphotography.webnode.se/

Supermånen i november 2016 resulterade inte bara i en bild utan också en av de mest magiska skymningar jag upplevt. Kvällen då månen var som närmast jorden (den 14 november) var himlen täckt av tjocka regnmoln där jag bor, så istället gick jag ut dagen efter då det lovats stjärnklar himmel. Jag väntade tålmodigt på att månen skulle stiga över min skogsbeklädda horisont när dimman började rulla in över fälten och tätnade tills jag inte längre kunde se var jag satte mina fötter. Då kom supermånen smygande upp och plötsligt badade hela min omgivning i månskensbelyst dimma. Jag har aldrig tidigare sett något liknande och att få uppleva ett sådant fenomen var otroligt! Foto: Jennifer Johansson

Erik (4793 Posts)

Chefredaktör och grundare av Natursidan.se. Stötta vårt arbete – ge bidrag via bankgiro (5114-2529, företagsnamn Level 7) eller Swish (0730-385 185). Tack!