Naturjulkalendern 2018: Jonas Classon

Hals över huvud fick jag den roliga bilden på sångsvanarna (nej, det är inte samma som doppar ner skallen på ett ställe och tittar upp på ett annat) i sjön Tysslingen. Fast helt oplanerad var den faktiskt inte. Det var ett försök att skoja till det lite – och svanarna ser ju faktiskt väldigt dumma ut när de doppar ner huvudet i vattnet, insåg jag. Foto: Jonas Classon

I Natursidan.se:s Naturjulkalender 2018 presenterar varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.

Jonas Classon från Närke är fågelfotografen som ständigt prövar sina vingar i jakten på nya bilder. Han har tidigare arbetat som pressfotograf på Nerikes Allehanda samt varit tv-fotograf för natur- och fiske-program. Jonas leder resor och workshops till fågelparadis både när och fjärran och föreläser flitigt om sina upplevelser i naturen.

• Se fler av hans bilder på Instagram: @jonas_classon_photographyFacebook eller www.jonasclasson.se

På jakt efter en blivande partner – och titta, där är ju en! Nej, fisktärnan hade nog koll på att det bara var den egna spegelbilden som glänste i vattnet och ägnade sig i stället åt att med all kraft fånga mat på ytan. Men att ”tärnparet” bildar ett riktigt snyggt hjärta är onekligen en häftig effekt. Nu är vi för övrigt vid Åslaholmen i Kvismaren. Det är en plats som ligger mig varmt om hjärtat.

”Liksom de flesta andra år började min fotosäsong i slutet av februari på hemmaplan. Närmare bestämt vid sjön Tysslingen i Närke, dit tusentals sångsvanar årligen tar en paus under sin färd norrut.

Detta är en perfekt start på året då motiven är serverade på silverfat och fullt fokus därför kan läggas på att utveckla sin fotografering. Trots att svanarna flyger in på samma plats och framför samma kuliss (Kilsbergen) år efter år är det intressant att bilderna trots det nästan alltid blir annorlunda mot året innan. Kanske är man hela tiden inne i en kreativ process och därför hinner ändra sitt bildseende till nästa säsong. 

En unge som får mat av pappa för att – i dubbel bemärkelse – bli en större hackspett. Föräldrarna flyger i skytteltrafik med käk till bohålet. För att inte störa i matningsbestyren hade jag på natten satt upp en stege i trädet bredvid. Jag hann knappt slå mig ner på platsen i junikvällen innan hannen kom och bilden var ett faktum.

I slutet av maj reste jag till Rumänien och Donaudeltats utlopp i Svarta Havet. Fantastisk natur och ett svårslaget fågelliv för att enkelt beskriva den resan. Jag har inte hunnit gå igenom alla bilder därifrån än och ska snart resa tillbaka. Det är nog bäst att sätta fart.

Vit pelikan i Svarta Havet. I alla fall nästan. Några mil uppströms i Donaudeltat, i närheten av ön Mila 23, fick jag den här bilden. I det sista kvällsljuset lyfte den mäktiga fågeln men flög snart in i skuggan. Endast vattenplasket blev kvar i solens strålar. Bilden hann precis komma med i utställningen ’’Svart Album’’.

Tillbaka på hemmaplan slutförde jag mitt projekt ’’Svart Album’’ som hade vernissage på Naturens Teater i Rånnesta, Tysslingen. Hösten har som vanligt innehållit en hel del föreläsningar och utställningar runt om i landet. Det är alltid lika roligt att få komma ut och prata med likasinnade, och inte minst utvecklande. Jag har redan några nya bildidéer att förverkliga när sångsvanarna kommer tillbaka till våren.”

Om jag skulle beskriva Donaudeltat med en enda bild skulle det nog bli denna. Naturen, vattnet, ljuset och fågellivet. Natthägern som satt på en gren uppe i pilen flög strax innan fisktärnan seglade förbi. Ett av många intryck från en av världens bästa platser för fågelfotografering.