Naturjulkalendern 2018: Annette Seldén

I Natursidan.se:s Naturjulkalender 2018 presenterar varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.

Annette Seldén har fotograferat i snart 30 år, är sedan 2008 invald i föreningen Naturfotograferna /N och har deltagit i ett stort antal fotofestivaler och utställningar genom åren.

• Se fler av Annette Seldéns bilder på www.seldenphoto.se, Facebook eller Instagram @seldenphoto

”Mitt fotografiska år 2018 har återigen gått i vattnets tecken. Men jag har också arbetat en hel del med flygfotografering. Jag har under åren varit mycket uppe i luften, men numera blir det mest med drönare då bildkvalitén har blivit så pass bra även bland de mindre drönarna att man kan godta dem.

Dykningen har dock dominerat och det har blivit både en resa till vårt vackra grannland Norge men även en resa långt söderut till Röda Havet,  från en temperatur i en fjällsjö med kristallklart blått vatten på bara några plusgrader trots högsommarvärme till nära 30-gradigt varmt vatten med koraller i de mest skiftande färger och nyanser. Två helt olika kontraster, men det som de har gemensamt är en oerhört fascinerande och vacker undervattensvärld som lockar en undervattensfotograf.

Det som egentligen är allra viktigast för mig är att låta mina barn få en fin relation till naturen. Att låta barnen få upplevelser ute i naturen med kajak, vandringar, på skidor, med cykeln eller under ytan med dykutrustning är en god investering i framtiden. De barn som lär sig naturen hur den fungerar och förstår hur viktigt ekosystemet är för vår egna överlevnad kommer också att medverka för en bättre miljö när de är vuxna.

Bilden är tagen på sommarens resa tíll Norge, där både dykning, cykling och kajakpaddling upplevdes tillsammans med barnen. Bilden är en sk.k splitbild, d.v.s. man använder en undervattenskamera med en extremt stor dome-lins för att kunna ta bilden och få med både under och över ytan på samma bild. Pojken i kajaken heter Emil och var 12 år när bilden togs.

I Röda Havets varma vatten fick min dotter Thilda, 15 år tillsammans med vännen Fabian vara med om ett möte med den här uråldriga varelsen. Sköldpaddan betar av gräset på havsbottnen och två sugfiskar håller skalet rent från parasiter. Sköldpaddan är garanterat äldre än bägge ungdomarna tillsammans. Det är mötet blev oförglömligt och något de kan bära med sig i framtiden som ett fint minne. Att får se ett sådant här vilt djur i sin rätta livsmiljö hjälper också ungdomarna att förstå hur viktigt det är att skydda hotade arter, men också att vi människor kan förebygga skador och död på levande organismer genom att arbeta för att minska plasten i haven.

Det absolut mest spännande och oväntade mötet i år skedde nere på 6 meters djup, ca 10 km från Egyptens kust i Röda Havet. Platsen vi dök på heter Elphinstone, och är ett fristående korallrev ute i havet, med stupbranta sidor som går ner till botten på nära 100 meters djup. Har man tur kan man få syn på haj, men vi hade mer än tur, för mot slutet av dyket, när vi hade lämnat revväggen och simmade tillbaka mot båten, fortfarande nere på ca 5-6 meters djup, så dyker det plötsligt upp en mörk silhuett i det blå. Den närmar sig snabbt och jag inser att det är en haj som är på väg mot oss. Den simmar i riktning rakt mot mig, som är främst av oss i vårt dykgäng, och kommer så nära att den i princip är innanför närgränsen på kameraobjektivet. Jag har sinnesnärvaro nog att hinna ställa in kameran och trycka av några bilder innan den vänder och simmar bort från oss. Uppskattningsvis är hajen ca 2,5 meter lång och det är en vitfenad oceanhaj, eller årfenshaj som den också kallas som vi fick den stora glädjen att möta.

Kyla, snö och is har alltid fascinerat mig. När rimfrosten slår till, vilket inte händer så ofta på västkusten, gäller det att ta sig ut till platser man väntat på att få fotografera i just rimfrost. Det här lilla alkärret har fortfarande inte frusit till och här var just den öppna vattenytan det som gjorde bilden utöver rimfrosten. Bilden är tagen med drönare från 120 meters höjd över marken.

Trots att jag en stor del av tiden ägnar mig åt att arbeta med undervattensfoto eller flygfoto tar jag mig gärna ut och fotograferar ”vanliga” landskapsbilder när ljuset och vädret är perfekt.
Vi fick en ordentlig storm tidigt i höstas med orkanstyrka i byarna. Ett par dagar senare blåste det fortfarande, men inte lika mycket. Här var det stora problem att hålla linsen ren från saltstänk, men även att krypa ned lågt och hålla stativet stadigt.
Hallandskusten är varierande med allt från klippig kust till milslånga sandstränder. I norr dominerar klipplandskapet och påminner mycket om bohusläns röda granitlandskap.
Platsen är Näsbokroks naturreservat vid Kungsbackafjorden, en plats jag ofta återvänder till.