Gå till innehållet

EU lanserar handlings­plan mot botten­trålning

Bottentrålning är en av de mest skadliga verksamheterna för världens havsbottnar och en större källa till utsläpp än hela flygindustrin. Trots det används metoden brett – till och med i "skyddade" områden. Nu vill EU-kommissionen att metoden ska fasas ut inom sju år.

Bottentrålning innebär att stora fartyg släpar ett stort nät efter sig och river upp havsbotten. Nätet fiskar urskillningslöst i vattnen och är en hårt kritiserad metod av forskare och naturorganisationer. Även EU-kommissionen är tydlig med dess påverkan: “fiske med bottentrål hör till de mest spridda och skadande aktiviteter som drabbar havsbotten och tillhörande livsmiljöer”. I dagsläget anses hela 79 procent av havsbotten längs EU:s kuster ha blivit fysiskt påverkade, framför allt av bottentrålning, som på sina håll drabbar samma område över tio gånger per år. En fjärdedel av EU:s kustområden har troligen fått sina bottnar så hårt påverkade att de anses förstörda.

Nu har EU-kommissionen tagit fram en ny handlingsplan för biologisk mångfald där bottentrålning ska förbjudas i alla skyddade områden senast 2030. Handlingsplanen har i kommentarer av naturorganisationer pekats ut som ett steg i rätt riktning, men med en hel del brister. Exempelvis av Naturskyddsföreningen. Även WWF är försiktigt positiva:

– WWF välkomnar förbudet mot bottensläpande redskap och bottentrålning i alla marina skyddade områden senast 2030, även om vi gärna hade sett att förbudet hade kommit snabbare. Nu tar det sju extra år innan det är på plats. Idag prioriteras fisket framför miljön, på bekostnad av biologisk mångfald. Det är dags att vi människor förstår vad billig mat kan ha för påverkan på miljön, säger Inger Melander, expert på fiske och marknad på WWF i Sverige.

Utsläpp som flygindustrin

Bottentrålningen skadar inte enbart ekosystemen, det släpper också ut stora mängder växthusgaser. Sammanlagt släpper EU:s fiskeindustri ut 7,3 miljoner ton CO2 årligen och gör av med 2,3 miljarder ton fossilt bränsle i sina motorer, enligt organisationen Seas At Risk. En studie som publicerades i tidskriften Nature 2021 kom fram till att bottentrålning globalt släpper ut ungefär en gigaton koldioxid. Det är mer än världens flygtrafik.

– Bottentrålning är en av de mest destruktiva fiskemetoderna och är inte bara mycket bränsleslukande utan orsakar också att kol som är bundet i havsbottnen bryts upp och stör kolcykeln. Även om energiomställningsplanen inte tar upp det brådskande behovet av att överge detta fiske, är ett uppmuntrande steg i EU-kommissionens förslag att bottenfiskets inverkan på koldioxidutsläppen från havsbottnen ska bedömas för att få en realistisk kunskap om de koldioxidutsläpp som frigörs av fiskeverksamheten, säger Monica Verbeek, verkställande direktör för Seas At Risk.

Bottentrålning i “skyddad” natur

Förutom förbud mot bottentrålning ska medlemsländerna också utöka det marina skyddet från dagens ungefär tolv procent till 30 procent av respektive lands ekonomiska zon. Men här diskuteras också vad “skydd” innebär eftersom bottentrålning är tillåtet i många marina naturreservat. Det är idag bara en (1) procent av de marina områdena som är helt fredade från fiske och annan mänsklig aktivitet och även i Sverige har vi marina naturreservat som tillåter bottentrålning.

WWF påpekar att Sverige ligger efter när det gäller att genomföra EUs krav. Nordhavsräka, plattfiskar, torsk och sej fiskas med bottentrål i Sverige och det är tillåtet med bottentrålning i Kosterhavets nationalpark, samt i Natura 2000-områdena Kosterfjorden-Väderöfjorden och Bratten. Bottentrålning efter räka och havskräfta äger också regelbundet rum i Gullmarsfjorden, Balgö samt vid utsjöbankarna Lilla Middelgrund och Stora Middelgrund och Röde bank.

– Nu måste den svenska regeringen genomföra det som EU redan har beslutat. Bottentrålsförbudet måste gälla alla skyddade områden och inte bara innanför trålgränsen. Sverige bör inte heller ge möjlighet till dispens. WWF välkomnar kravet på stärkt kontroll och övervakning för att komma till rätta med utkast, bifångster och förekomst av illegalt fiske, säger Inger Melander på WWF.

Läs även

Källa: EU-kommissionen, WWF, Seas at Risk och WWF EU

Mer att läsa