Bottentrålning orsakar större utsläpp än flygindustrin

Fiskefartyg i Spanien. Foto: O roxo – Flickr: Pino Ladra 29, CC BY-SA 2.0

Bottentrålning anses vara ett av de största hoten mot världens marina ekosystem och fiskbestånd. En ny studie visar att metoden, som är tillåten i Sverige, till och med i naturreservat, dessutom orsakar stora utsläpp av koldioxid.

Bottentrålning innebär att en stor trål, ungefär som en tratt, släpas längs havsbotten och skrapar med sig allt i sin väg. Metoden medför mycket bifångst av fiskar och arter som är ointressanta för fisket, men som skadas eller dör när de hamnar i näten. Bottentrålning anses idag vara ett av de största hoten mot haven och fiskbestånden, och klassificeras som storskaligt destruktivt fiske. Studier har bland annat visat hur skadligt det är för fisken i Kattegatt.

Den nya studien, som publicerats i Nature, visar att världens bottentrålning orsakar större koldioxidutsläpp (cirka 1 gigaton) än hela flygindustrin (cirka 918 miljoner ton år 2019). Det beror på att det lagras mycket koldioxid i havsbotten och de växter som finns där. Det är enligt forskarna en av världens största kolsänkor. När trålen river upp botten släpps denna koldioxid ut, ungefär som sker vid en markberedning vid en skogsavverkning.

I dagsläget är enbart 7 procent av världens hav skyddade och i många fall, till exempel i Sverige, är det tillåtet med bottentrålning även i skyddade naturområden till havs. Enligt en rapport från Naturskyddsföreningen 2016 var bottentrålning den vanligaste fiskemetoden i svenska vatten sett till fångst, sedan dess har viss bottentrålning på torsk förbjudits. SLU Artdatabanken konstaterade 2020 att bottentrålning är en av de största hoten mot svenska havslevande arter. Samma slutsats kom även forskare vid Lunds universitet och SLU fram till i höstas.

LÄS ÄVEN:
WWF: Europas hav i dåligt skick med undermåligt skydd
Negativ trend för Sveriges biologiska mångfald
• ”Katastrofal” förlust av sjögräsängar

Källa: The Guardian och Nature