Sandödla. Foto: Jörg Hempel, CC BY-SA 3.0 de
Sandödlan är hotad i Sverige och har minskat kraftigt i antal de senaste åren. Framför allt eftersom öppna marker vuxit igen. I Jönköpings kommun har man inlett naturvårdsinsatser för att skapa lämpliga livsmiljöer för ödlan.
Sandödlan är Sveriges största ödla. Den kan bli över 20 centimeter lång och upp till 19 år gammal. Dessvärre minskar dess lämpliga livsmiljöer i Sverige och antalet sandödlor i landet har minskat rejält de senaste åren.
Vid en reningsdamm i Mullsjö har kommunen därför huggit ned träd och frigjort sandområden för att gynna den hotade arten som älskar värme och trivs på ytor med sand som snabbt blir varma i solen. Sandödlan kommer nämligen ut ur sina gångar i marken på våren när det är tillräckligt varmt. De parar sig och lägger sina ägg i sanden och på hösten kryper de åter ned i sina gångar.
Arten minskar i hela världen och i Sverige återstår bara ungefär 7 700 – 14 700 könsmogna djur enligt en rapport från 2013. Minskningen beror enligt Naturvårdsverket framför allt på skogsbruksåtgärder, att det alltför sällan uppstår naturliga skogsbränder, brist på lagom bete och ökat kvävenedfall från atmosfären.
Naturvårdsverket beslutade 2013 om ett åtgärdsprogram för sandödlan som ska pågå mellan 2014 och 2017. Räddar man sandödlan kommer även många andra hotade arter som trivs i öppna områden i sandtallskog att gynnas.
— Vi har ett ansvar, nationellt och för hela världen, att hålla livskraftiga stammar av växter och djur. Och det är inte bara för arternas egen skull, utan lika mycket för vår skull, vi är beroende av växt- och djurarter, och då måste allt finnas i livskraftiga bestånd, säger Jens Mattsson, informatör på länsstyrelsen i Jönköpings län, till Jönköpings-Posten.
Fakta om sandödla
Sandödlan kan bli upp till 25 centimeter lång och hittas framför allt i solbelysta, sandiga sydsluttningar. Förutom i sand- och grustäkter kan de också leva längs elledningsgator, sandstränder, vid järnvägsvallar och i undantagsfall i klipp- eller blockmark. De behöver även ett varierat fältskikt av ljung eller gräs och örter, en del buskar och träd, samt gärna inslag av liggande trädstammar, torra grenar och stenar. I dessa miljöer jagar de bland annat gräshoppor, skalbaggar, fjärilslarver och spindlar. Trots storleksskillnaden är de inte helt enkla att skilja från de mindre skogsödlorna. Om det inte rör sig om en sandödlehanne under våren. Då är de nämligen klargröna och går inte att missta för någon annan art. Se vidare i Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för sandödlan (Berglind m.fl. 2015. Rapport 6597).
Läs mer:
Källor: Jönköpings-Posten och Naturvårdsverket
