Humleexperten Dave Goulson om jordbruk och bekämpningsmedel

Dave Goulson. Foto: Peder Winding

När biologiprofessorn och humleexperten Dave Goulson började läsa på och forska om jordbrukets och bekämpningsmedlens påverkan på den biologiska mångfalden kände han ett behov av att göra en insats. Idag har han skrivit böcker om den alarmerande situationen och nyligen även startat ett upprop mot bekämpningsmedlet neonikotinoider bland världens forskare.

LÄS ÄVEN: • Dave Goulson: Kanske börjar vi närma oss en vändpunkt

Utan pollinatörer som bin och andra insekter skulle det snabbt bli ont om frukter, bär och många andra grödor. Det vet vi. Vi vet också att pollinatörerna insats för mänskligheten är värd enorma summor. Samtidigt finns flera områden i världen där det inte längre finns tillräckligt med pollinatörer för att vi ska kunna odla vår mat. Där får människan nu sköta den uppgift som insekter tidigare skött med bravur, gratis åt oss. I Kina används mänsklig arbetskraft för att pollinera grödor för hand. I USA körs stora lastbilar runt med bikupor med honungsbin som hyrs ut för att pollinera grödor på olika håll i landet, inte minst mandelodlingar.

Dyrt för människan när naturen utarmas
Även om dessa exempel, på hur naturens gratistjänster nu blivit en dyr del av mänsklighetens matindustri, är från USA och Kina så finns det stora problem med det industriella jordbruket även på andra håll i världen enligt Dave Goulson. Han berättar om en nyligen publicerad studie om att 60 procent av världens däggdjur viktmässigt nu är boskap – grisar eller nötkreatur. 36 procent är människor och enbart fyra procent är vilda däggdjur. Det finns inte så mycket plats kvar i världen för annat än att producera kött åt oss.

Det är ett stort problem menar Dave Goulson som länge forskat på bin och de huvudsakliga anledningarna till varför de minskar i antal. Han är oroad över sakernas tillstånd.

– Som det ser ut nu kommer vi lämna över en rätt kass värld åt nästa generation. Världen kommer bli en ganska miserabel och svår plats att leva i om vi inte får stopp på många av de fastslagna försämringarna av vår planets natur och klimat. Det är ganska märkligt att folk kan göra vad som helst för sina barn förutom att lämna dem en planet att leva på.

Ett av de stora problemen enligt Dave Goulson är de insektsdödande medel som jordbruket sprutar över sina grödor. Han har nyligen startat ett upprop med över 240 forskare som protesterar mot användningen av neonikotinoider. Ett ämne som han är väldigt engagerad i.

LÄS ÄVEN: • Största studien hittills: Bekämpningsmedel värre än tidigare trott för bin och humlor

– Ja, det stämmer. Jag kan tala om det i flera timmar. Hur mycket tid har du?

Du kanske kan börja med att berätta varför du tagit det här initiativet?
– Jordbruk använder mängder av bekämpningsmedel i dagsläget. Det är vad de får rådet att göra. I snitt används 20 olika medel per gröda. Och då talar vi om mat som ofta är för oss människor att äta.

Dave Goulson. Foto: Peder Winding

Betydligt giftigare än vi trott
Dave Goulson berättar att det i dagsläget finns överväldigande bevis för att neonikotinoider är långt giftigare än vi trott. Det finns inga bekämpningsmedel som enbart dödar så kallade skadeinsekter. De dödar samtidigt många andra arter.

– Alla har hört talas om DDT, som nu förbjudits. De nya bekämpningsmedlen är dock långt mer giftiga för insekter än vad DDT var. Precis som DDT är neonikotinoider svåra att bryta ner, även i vatten. Nu finns dessa bekämpningsmedel på många håll i vår natur.

När jordbrukare nu uppmuntras att odla fler olika växtarter för att gynna insekter så visar det sig att om de använder bekämpningsmedel på fälten intill så får insekterna i sig neonikotinoider. Det skadar även bin. humlor, troligen fjärilar och indirekt även fåglar. Insatserna att odla växter blir därmed inte så effektiva som de hade kunnat bli.

LÄS ÄVEN: • EU inför förbud mot bidödande bekämpningsmedel

Kemiindustrin påminner om tobaksindustrin
Hur kan det då komma sig att insektsdödande bekämpningsmedel med neonikotinoider används? Dave Goulson berättar att företagen som säljer ämnena har ”gjort ett bra jobb” med att så tvivel och förvirra politiker, massmedia och allmänhet ”på ett liknande sätt som tobaksindustrin gjorde för 20 år sedan”.

– Nu har EU förbjudit de huvudsakliga neonikotinoiderna, men i resten av världen används de fortfarande. Det är därför vi publicerar det här brevet. För att nå ut till resten av världen så att inte dessa länder fortsätter ignorera problemet. Det är dags för dem att ta tag i problemet.

Bekämpningsmedel trots att de är olönsamma
Dave Goulson berättar att sedan han börjat forska på bekämpningsmedel har han mött hårt motstånd från kemilobbyn som försöker svartmåla och förvränga forskningsresultat.

– Det har ärligt talat inte varit speciellt kul alltid, men det har varit viktigt.

LÄS ÄVEN: • LRF:s ansökan om att få använda bidödande bekämpningsmedel avslås

Han poängterar att ett ljus i mörkret är att det här är något vi enkelt kan fixa och att den mest logiska vägen framåt är att göra det.

– Faktum är att argumenten att de här bekämpningsmedlen behövs för att jordbrukare ska ha råd med sin verksamhet inte håller. Innan EU förbjöd neonikotinoider på vissa odlingar 2013 sades det att det skulle bli en ekonomisk katastrof för jordbrukare som inte skulle kunna odla dessa grödor. Men fem år efter förbudet vet vi att inte avkastningen minskade. Det väcker intressanta frågor. Varför användes bekämpningsmedlen över huvud taget om de inte ökade avkastningen?

Storskaligt jordbruk. Foto: Maths Nilsson

De rika blir rikare på skattebetalarnas bekostnad
Det har i 40-50 år varit ett ”bisarrt krångligt jordbruksstöd” enligt Dave Goulson.
– Det har tagit enorma summor av skattebetalarnas pengar och gynnat industriskaligt jordbruk. De rika bönderna med mycket mark får mycket pengar medan jordbrukare med mindre land får lite eller inga pengar. Hela systemet verkar galet tycker jag. Kanske var idén god, men de bönder som behöver pengarna minst, får i dagsläget mest pengar.

LÄS ÄVEN: • Även godkända utsläpp får 80 procent av dagsländor att dö

Systemet har uppmuntrat jordbruk att bli större och större och på vägen mot enorma jordbruk har våtmarker  dikats ur och häckar har rensats bort. Landskapen har gått från varierade med biologisk mångfald till monokulturer med få arter. Dave Goulson säger att han inte kan förstå hur det kan rättfärdigas, men tillägger att det finns en förändringspotential.

– Om vi fortsätter att ge jordbruket så mycket stöd så kan vi också rikta det mot ett mer hållbart, ekologiskt och småskaligt jordbruk. Metoder som är produktivare, bättre för jorden och för den biologiska mångfalden. Skulle mina skattepengar gå till det skulle jag inte protestera, men jag vill inte att de ska gå till någon rik snubbe som äger halva England.

Industriskaligt jordbruk behövs inte
Precis som EU själva och bland andra BirdLife International, anser Dave Goulson att det industriella jordbruket ställer till stor skada. Det bidrar till ökade växthusgasutsläpp, det förstör jorden och försämrar den biologiska mångfalden.

– Därför borde vi ändra vårt sätt att odla mat. Tyvärr verkar folk ha accepterat de här enorma fälten och tror att det är så vi måste föda befolkningen, när det egentligen finns bättre sätt.

Det är annars ett vanligt argument från jordbruksindustrin – att vi behöver de stora jordbruken för att få tillräckligt med mat.
– Ja, men det är nonsens. Det finns massor med mat i världen. Vi slänger till exempel en tredjedel av allt vi odlar. Det är inte ett enkelt problem att fixa, men nog kan vi göra bättre än att slänga en tredjedel? Vi äter också alldeles för mycket rött kött i västvärlden och det är ett väldigt ineffektivt sätt att ge folk föda. Dessutom äter vi för mycket. Vi har över huvud taget ett väldigt ineffektivt sätt att ta fram mat.

Vete är den populäraste grödan i Europa. På en fruktbar jord kan en jordbrukare få tio ton vete per hektar. Rapsolja ger under 4 ton per hektar. På andra sorters odlingar kan det dock produceras 35 ton mat per hektar om det till exempel odlas frukt och grönsaker direkt till folk. När det odlas vete går två tredjedelar av det som odlas i Europa går till djurfoder. Så det är bara ungefär 3,5 ton vete per hektar som blir människoföda, berättar Dave Goulson.

Dave Goulson. Foto: Peder Winding

– Om vi kan få fler jordbruk att bli småskaliga kan vi göra en hel del för att göra Europa självförsörjande med livsmedel och odla mat betydligt mer hållbart.

Det är lätt att få känslan att det är alldeles för kontroversiellt att ens prata om att ändra ett sådant här system…
– Ja och vi får höra att folk kommer att svälta om vi inte använder bekämpningsmedel och att jordbruk ger hela världen mat. Så är det förvisso, men det jordbrukssystem vi har nu är inte gjort för att föda världen. Det är skapat för att tjäna pengar.

Erik (4271 Posts)

Chefredaktör och grundare av Natursidan.se. Stötta vårt arbete – ge bidrag via bankgiro (5114-2529, företagsnamn Level 7) eller Swish (0730-385 185). Tack!