Dave Goulson. Foto: Peder Winding
Biologiprofessorn, författaren och humleexperten Dave Goulson var i Stockholm ett dygn. Natursidan satte en håv i handen på honom och diskuterade bin, jordbruk, biologisk mångfald och bekämpningsmedel medan han fångade humlor. Del 1 av 2.
Vi träffas på Rosendals trädgård. Dave Goulson kom till Stockholm dagen innan och föreläste för en fullsatt bokhandel. Det är lite skillnad från senast han var i landet för några år sedan. Då kom knappt någon alls för att lyssna på honom.
– Någonting har hänt de senaste åren. Intresset för bin och humlor har ökat i norra Europa, berättar Dave Goulson medan han håvar in trädgårdshumla, mörk och ljus jordhumla, åkerhumla, hushumla samt stenhumla. Innan de återfår friheten berättar han kort om dem. Det här har han gjort förr. I ungefär hela sitt liv egentligen.
Varför tror du att humlor blivit så populära?
– De är attraktiva insekter, de är lite som insektsvärldens pandor. Stora, håriga och färgglada. Dessutom finns de i vår närhet, men det har de alltid varit så varför intresset ökat på sistone vet jag inte.
Han är kanske inte en person som skulle ta åt sig äran för det ökade bi-intresset själv, men Dave Goulson har troligen en viss del i det ökade intresset. Han hade förvisso svårt att hitta en utgivare för hans bok “Galen i humlor”, men när den väl gavs ut blev det en oväntad succé. Det gällde även “Galen i insekter” och boken han nu är aktuell med – “Den stora humleresan”.
Hushumla. Foto: Erik Hansson
Från terapi till succé
Hans förmåga att berätta om humlor ur ett både bredare och personligare perspektiv och med en inte obetydlig dos humor har lockat många läsare. De har bland annat fått lära sig att det finns flera arter bin och humlor, att humlor är bin, varför de minskar i antal och vad allmänheten kan göra för att gynna dem.
Omslaget till “Den stora humleresan” av Dave Goulson.
– Jag skrev “Galen i humlor” mer som en hobby eller en sorts terapi, berättar Dave Goulson. Det var kul, men jag trodde inte att det skulle publiceras. Det tog över två år att hitta ett förlag som ville ge ut dem. De flesta sa “det finns redan böcker om bin, den här är för deprimerande”. När den väl publicerades blev jag överraskad över att det gick så bra.
Det har gått väldigt bra. Boken blev en storsäljare, Dave Goulson har belönats med flera utmärkelser för sitt arbete och 2015 röstades han fram till en av de främsta naturvårdshjältarna av BBC Wildlife Magazine.
– På ett sätt känns böckerna viktigare än de torra och tråkiga forskningsrapporter jag skrev tidigare. Jag når ut till en större publik och jag har chans att göra skillnad. Det kände jag inte alltid som forskare. Det är också häftigt att folk hör av sig och berättar att de gjort iordning sina trädgårdar med blommor som humlor gillar efter att ha läst min bok. Jag ska göra mitt bästa för att folk ska behålla det intresset.
Vill öka förståelsen genom humlor
Det är en sak att få folk intresserade av bin och humlor, men Dave Goulsons mål är att folk ska inse varför de är viktiga och därmed börja förstår mer samband i naturen.
– Bin är en bra början för att förklara varför biologisk mångfald är viktig för oss, berättar Dave Goulson. Det är enkelt att berätta varför bin behövs. Från dem kan man fortsätta förklara varför exempelvis nyckelpigor eller dyngbaggar behövs, vilket många människor inte heller känner till.
LÄS ÄVEN: • Du kan själv enkelt göra viktiga insatser för biologisk mångfald
Han berättar att det finns många missförstånd hos folk när det gäller bin. Många tror att det bara finns en art och att den pollinerar allt. I själva verket finns det tusentals arter av getingar, flugor, fjärilar och mycket annat som står för pollineringen. Olika insekter är bra på att pollinera olika växter. Ska exempelvis tomater pollineras så hjälper inte honungsbin. Humlor går däremot bra. För choklad behövs en speciell liten fluga som lever i tropikerna som pollinerar kakaoträden. Vi behöver helt enkelt biologisk mångfald för att leva de liv vi lever.
Dave Goulson granskar sin fångst i håven. Foto: Peder Winding
Skulle du säga att humlor är bra paraplyarter? Räddar vi humlor räddar vi samtidigt många andra arter?
– Well, problemen som humlor har, delar de med många andra arter. De missgynnas av att vi skapar enorma ytor med monokulturer där vi bara odlar en gröda och att vi använder mycket bekämpningsmedel. Det har gjort landskapet obeboeligt för de flesta arter, inte bara bin. Hjälper vi bin kommer vi hjälpa många andra arter. Ökar vi den biologiska mångfalden bland växter så kommer det till exempel inte bara gynna humlor.
Som exempel berättar Dave Goulson om det projekt som Sverige och Storbritannien samarbetar om – att återintroducera vallhumlor i England. Vallhumlorna har sin enda stabila population i Sverige, men de har tidigare levt i Storbritannien. Efter att ha anpassat flera hundra hektar mark på andra sidan Nordsjön har nu brittiska forskare hämtat en del vallhumledrottningar från Sverige och släppt ut dem i lämpliga områden i England. Hittills är det oklart om vallhumlan etablerat sig i Storbritannien. Den är nämligen svårt att artbestämma och inte så enkel att hitta, men oavsett hur det går för vallhumlan har områdena som gjorts iordning gynnat en lång rad andra arter i Englands natur.
Kan du berätta lite om hur det går för världens humlor?
– Ja om du vill bli deprimerad. Över lag är utsikterna liknande i stora delar av världen även om vi inte har data från alla områden. I Nordamerika möter humlorna samma problem som i Europa med industriellt jordbruk, bekämpningsmedel och sjukdomar från införda arter. I Kina har bina minskat i antal och det mest kända exemplet är kanske från sydvästra Kina där folk nu handpollinerar sina grödor eftersom det inte finns några grödor. I Sydamerika har införda europeiska bin slagit ut inhemska arter. Den allmänna bilden är inte speciellt positiv.
Samtidigt har humlornas populäritet också lett till en ökad medvetenhet, anser Dave Goulson.
– Kanske har folk börjat inse att de är viktiga och att det är något som inte står rätt till med bina. Många vet inte riktigt varför och de vet inte vilka arter som minskar, men för tio år sedan fanns inte den här medvetenheten om att det finns ett problem och att det kan påverka oss.
Dave Goulson berättar att han ser en del ljuspunkter. Folk börjar bli mer engagerade och kunniga om bin och engagerar sig mot användningen av bekämpningsmedel. Även nedskräpningen och all plast som hamnar i naturen har blivit en fråga som väcker uppmärksamhet. Det är frågor som börjat som ett större intresse hos allmänheten och som sedan har spridit sig i samhället.
– Kanske börjar vi närma oss någon sorts vändpunkt.
I nästa del av den här intervjun berättar Dave Goulson om sin syn på mänsklighetens jordbruk och han är inte nådig i sin kritik.
