Ny rapport om världens insatser för biologisk mångfald: ”ett totalt misslyckande”

Vitryggig hackspett – en art som med nöd och näppe finns kvar i Sverige tack vare naturvårdsinsatser. Foto: Erik Hansson

Idag släpptes en rapport från konventionen om biologisk mångfald, CBD. Global Biodiversity Outlook 5 sammanställer hur världens länder de senaste tio åren lyckats med att uppnå de 20 globala Aichi-målen. Den visar att ländernas egna ambitionsnivåer och åtgärder för att nå både de egna och de globala målen är otillräckliga.

Torbjörn Ebenhard, forskningsledare vid SLU Centrum för biologisk mångfald, deltar i den svenska förhandlingsdelegationen och är även involverad i förhandlingarna för att skriva och anta en ny strategi för CBD, med mål till 2030 och 2050. Han berättar att världens länder inte ens klarar att nå sina egna alltför lågt satta mål.

– De flesta länder har satt nationella mål för att genomföra konventionen och nå de 20 globala Aichi-målen, men bara 23 procent av de nationella målen motsvarar Aichi-målens innehåll och ambitionsnivå. Resultatet är att vi inte har lyckats fullt ut med ett enda av de globala målen. Bara sex av dem har uppnåtts delvis. Det är ett totalt misslyckande, säger Torbjörn Ebenhard.

Saknas det kunskap för hur målen kan nås?
– Nej kunskapen finns om vad som behöver göras. Inte minst efter IPBES-rapporten 2019 som tog upp att vi behöver ändra hela samhället och hur det kan gå till. Men även om kunskapen finns så är det frågan om vem som har tillräcklig kunskap och vilka som kan tillämpa den. Anledningen till att målen inte nås är framför allt att det finns motstående intressen som inte vill se dessa investeringar för miljön och inte vill ha förändringar.

För att vända utvecklingen för den biologiska mångfalden måste vi bland annat minska konsumtionen, göra all produktion mer hållbar, bekämpa klimatkrisen, samt skydda och återställa natur. Källa: Global Biodiversity Outlook 5

Här i Sverige har Aichimålen införlivats i miljömålsarbetet och de 16 miljökvalitetsmålen. Den senaste uppföljning visade att bara två mål visade en positiv utveckling (luftkvalitet och försurning). Alla andra miljömål, inklusive bevarandet av biologisk mångfald, levande skogar, myllrande våtmarker, ett rikt odlingslandskap och ett rikt växt. och djurliv, går åt fel håll. De styrmedel och åtgärder som behövs för att nå miljömålen finns ännu inte på plats.

– Miljömålen är tillräckligt ambitiösa, men de är inte tillräckligt tydliga, förklarar Torbjörn Ebenhard. Implementeringen har inte varit tillräckligt starkt och biologisk mångfald och ekosystemtjänster har inte fått den uppmärksamhet de behöver. Klimatfrågor har dominerat. Det är också viktiga, men det kan inte separeras från frågan om biologisk mångfald.

På vilket sätt behöver målen bli tydligare?
– De måste vara mätbara och uttryckas i kvantiteter och tydligare ta upp vilka insatser som ska göras. Det behövs mycket mer specifika milstolpar. Mycket i målen låter bra, men hur man ska nå dit är inte tydligt. 

Vad är de största hoten mot den svenska biologiska mångfalden?
– För svensk biologisk mångfald hänger det mycket på hur vi sköter odlingslandskapet, skogarna och havsmiljöerna. Gör vi det verkligen på ett hållbart sätt? Det finns ingen tydlig definition på ”hållbart nyttjande” så vi vet inte hur det ska mätas. Det måste också finnas skydd som är mycket striktare och som fungerar på landskapsnivå. Det är för mycket som är isolerat och fragmenterat. 

Torbjörn påminner också om att Sveriges ansvar inte stannar vid landsgränserna. Vi har som konsument ett ansvar i världen. 
– Idag exporterar vi mycket produktion som är påfrestande för miljön. När vi exporterar miljöproblemen drabbas andra länders biologisk mångfald hårdare än vår egen, men vi kan inte leva som om andra ska fixa våra problem. 

Det här är ju egentligen inget nytt. Forskare, naturexperter och FN har påtalat detta i många år. Hur bråttom börjar det bli?
– Det är det som är så frustrerande. Det är inte första gången vi säger detta, men folk reagerar som att de hör det för första gången. Den rådande pandemin har folk lyckats ta till sig och åtgärder som införs är hur hårda som helst, men coronakrisen är ganska klen jämfört med klimat- och artkrisen. Vi är redan på väg in i den men vi ser det inte lika tydligt som när någon insjuknar i covid. 

Vad skulle du säga är artkrisens motsvarighet till folk som insjuknar i covid – vad finns det för tydliga exempel?
– Att artutrotningstakten ökar. Den är idag 100 – 1 000 gånger högre än normalt. De insatser vi gör, som räddat några djur från utrotning de senaste tio åren räcker inte på långa håll. Hela ekosystem är också på väg att förloras. Om det fortsätter som nu är alla korallrev borta om tio år. Det kommer påverka en tredjedel av världens marina arter. I Australien dör djur av värmeslag och världen över lever stora däggdjur bara kvar på små fläckar av deras tidigare utbredningsområden.

Östersjön är ett tydligt exempel på ett förstört ekosystem. Foto: Erik Hansson

Finns det några tydliga exempel även från Sverige?
– Östersjön är ett av de främsta exempel på ett förstört ekosystem. Vi vet knappt ens hur det skulle se ut här om det var friskt. Rovfiskarna är borta, bottendöden breder ut sig och vi kan inte längre få det utbyte av fisk som vi vill ha. 

Till sist poängterar Torbjörn Ebenhard att vi alla har ett ansvar. 
– Hela samhället måste vara inblandat. Privatpersoner, företag och politiker. Fråga dig själv: Behöver jag konsumera så mycket? Har jag den effekt på miljön som jag vill ha?