Naturjulkalendern 2019: Marie Mattsson

Naturjulkalender 2019 presenterar varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.

Marie Mattsson är bosatt i Göteborg och är en fotograf som gärna skildrar våra vanligare arter. Hon tror mycket på betydelsen av att relatera till naturen för att kunna känna för den, och vill med sina bilder få fler människor att bli medvetna om det liv som finns “runt hörnet”.

• Se fler av Maries bilder här på Natursidan.se, Mariemattsson.se eller på Instagram.

”2019 går mot sitt slut. Det har varit ett år då miljörörelsens röster växt sig allt starkare, och aldrig har vi förut hört orden “klimat” och “biologisk mångfald” nämnas så ofta på nyheterna som nu. Det blir allt tydligare att vår planets ekosystem håller på att slås ur balans, och allt fler inser att vi aktivt måste göra något för att vända denna trend.

Att människan tar alltmer plats i anspråk märker jag också på hemmaplan. Här byggs det nya hus i nästan alla väderstreck, och jag ser hur mitt lokala djurliv sakta men säkert trängs undan. Eftersom jag varken har körkort eller bil spenderar jag väldigt mycket tid i de naturområden jag har gångavstånd till, och jag lägger snabbt märke till förändringar. Bara under detta år har jag sett hur flera platser där jag njutit av många fina naturupplevelser med vilda djur blivit bebyggda på olika sätt. Detta är såklart i väldigt liten skala, men det händer överallt på jorden, varje dag. Bit för bit knapras det i kanterna, men nu börjar det gå upp för allt fler att det inte är hållbart att utnyttja jordens resurser i den takt det görs idag. Det nya decenniet vi nu stiger in i kommer att bli riktigt tufft, men det finns hopp. Det finns en vilja att förändra.

Med årets bilder från några härliga djurmöten vill jag hylla alla som jobbar aktivt med att kämpa för vår planet. Allt från journalister, forskare och lärare till ideella organisationer och engagerade eldsjälar. Alla ni hårt arbetande människor som är fulla av passion och som aldrig ger upp – tack för allt ni gör. Nu behöver vi alla andra hjälpa till så att 2020-talet blir en epok då vi kan känna stolthet över mänskligheten.”

Den sexfläckiga bastardsvärmaren var en ny och efterlängtad bekantskap för mig i år. Idag är den relativt vanlig i Sverige, men arten räknas som missgynnad eftersom ängsmarker minskar i landet. Dess blekgröna metallskimrande vingar med klarröda fläckar är karaktäristiska, men här valde jag att skildra den från undersidan vilken är minst lika vacker.
På den här platsen kommer jag inte kunna ta några bilder nästa år. Det som tidigare var en öppen gräsyta där rådjur, harar och en och annan räv gärna spenderade tid under dygnets mörkare timmar har nu stängslats in och ska troligen bli fotbollsplan.
Enkelbeckasinen är en fröjd för både ögon och öron när den anländer på vårkanten. Efter att den spelat i luften med sitt säregna gnäggande läte (som kommer från vibrationer i stjärtfjädrarna), sätter den sig gärna på en stolpe och vilar en stund.
Ett försiktigt möte. Även denna bild är tagen på den gräsyta som till våren inte kommer vara tillgänglig för de vilda djuren. Många djur spenderar dagarna i skogspartierna runtomkring, så det blir intressant att se om de nu kommer att stanna kvar där i samma utsträckning.