Länsstyrelsen i Stockholms län har skickat ut en remiss med konkreta förlag för skarvförvaltningen. De vill i stort sett halvera antalet bon. Ett förslag som får hård kritik.
– Mycket har jag varit med om men aldrig att en myndighet föreslår beslut om att döda halva populationen av en vild fågelart under de kommande 10 åren. Där tar Stockholms länsstyrelse ledningen, säger Sören Lindén som arbetar med fågelskyddsfrågor i Stockholms Ornitologiska Förenings Fågelskyddskommitté sedan många år.
Målen för skarvförvaltningen i Stockholms län som länsstyrelsen satt upp i sin remiss är att ”allvarlig skada på fiske, fiskeredskap och skogsproduktion orsakade av skarv i Stockholms län ska minska”, skarven ska utgöra ”ett så litet hot som möjligt” mot rödlistade fiskbestånd ”och/eller extra betydelsefulla för ekosystemet”. Dessutom ska nyetablering av skarvkolonier i möjligaste mån förhindras vid fredningsområden för fisk samt i närheten av bostadshus.
Vartannat skarvbo ska bort
Hur målet ska nås är ännu mer konkret: ”antalet skarvbon i Stockholms skärgård ska minska till 3 000 till år 2030”. I dagsläget finns ungefär 5 500 bon. Nästan vartannat skarvbo ska bort på tio års tid.
– Det skulle innebära att Stockholms länsstyrelse blir ansvarig till det mest omfattande dödandet av en svensk vild fågelart hittills, som beslutats av en svensk länsstyrelse, säger Sören Lindén.
Han menar att det är ett helt felaktigt sätt att försöka lösa de konflikter som finns om skarven i skärgården och att det riskerar att motverka målen eftersom de häckande skarvarna kan spridas till nya platser. Dessutom kommer andra fågelarter, som lever i och invid skarvkolonierna utsättas för omfattande störning.
– Att det därtill blir en ökat polarisering i konflikten är ofrånkomligt.
Antalet storskarvbon har tiodubblats på 20 år – från ungefär 500 till 5 500. Det är en snabb utveckling. Är inte storskarven ett problem för fisket?
– Det är just kring frågan huruvida skarven är ett stort problem för fisket eller inte, som den avgörande stridsfrågan finns, förklarar Sören Lindén.
När Naturvårdsverket gjorde den hittills största genomgången av vetenskaplig litteratur, i samband med sin förvaltningsplan för storskarven år 2014 blev slutsatsen att det inte gick att visa att skarven hade någon större påverkan på fiskbestånd i kustvatten. Länsstyrelsen i Stockholm verkar dock förlita sig på annan forskning som visar att skarven är ett stort problem mot framför allt abborrar, enligt Sören Lindén. Denna forskning har i sin tur kritiserats av andra forskare i ämnet och till och med totalsågats av finska forskare vid Helsingfors universitet och Naturresursinstitutet.
”Vilseledande analyser”
De är hårda i sin kritik, som framförs i Yle. De menar att den svenska studien innehåller ”grova och vilseledande analyser som tillspetsar debatten”.
– Att dra generaliserande slutsatser gällande hela Östersjön på basis av uppgifter från begränsade områden leder lätt till felaktiga slutsatser, då till exempel sammansättningen på skarvarnas näringsintag varierar stort beroende på vilka fiskarter det finns gott om och som är lättillgängliga i näromgivningen, belyser akademiforskare Aleksi Lehikoinen vid Naturhistoriska centralmuseet, till Yle.
De finska forskarna påpekar också att den svenska studien inte granskades rovfiskar överhuvudtaget, men i Skärgårdshavet äter gäddor 700 – 3 800 ton fisk om året och gösen motsvarande 1 000 – 4 300 ton. Det kan jämföras med att skarven åt 576 – 835 ton per år på samma område.
Sture Hansson, som ligger bakom den svenska studien, svarar forskarna i Yle och menar att han anser att det bör jagas mer säl och storskarv i Sverige:
– Jag anser att sälbeståndet borde minskas markant, för nu ökar sälarna med 5-6 procent per år. Det är inte en vetenskaplig analys, utan det är en värderingsbaserad analys. Jag tycker att fiskresurserna är så värdefulla att vi ska förvalta dem.
Ingen enhetlig bild
Bilden är alltså inte enhetlig från någon sida, men Sören Lindén anser att länsstyrelsen i Stockholm varmt värnar Hanssons åsikter och stödjer sina beslut om kraftig decimering av skarven praktiskt taget enbart på hans tolkningar av data. Remissen till förvaltningsplan som nu har sänts ut innehåller nästan bara referenser till forskare och studier som hävdar att skarven är orsak till stor påverkan på vissa fiskbestånd.
– Var finns referenserna till de ännu fler studier som hävdar motsatsen? frågar sig Sören Lindén.
Han tycker att det ”känns helt absurt” att en ansvarstagande myndighet går in och beslutar om massdödande av skarvar i det här läget.
På de två senaste åren har antalet skarvbon minskat med 15 procent, från 6 500 till 5 500. Finns det anledning att tro att den minskningen ska fortsätta?
– Ingen kan veta hur det ser ut om några år, fåglar kan snabbt förändra sin numerär av många orsaker, men just nu ser det ut som om skarvarna har nått upp till den nivå de kan ha i Stockholms skärgård, kurvan har planat ut. En faktor som vi däremot har sett påverkar antalet häckande skarvar i vårt län är störningar (skyddsjakt eller olaga jakt) i kolonierna vilket leder till att hela eller delar av kolonin flyttar till nya öar. Om de passerar länsgränserna kan vårt län eller de angränsande länen plötsligt få fler eller färre skarvar. För att få en säkrare uppfattning om det totala antalet skarvar måste man räkna häckningar i alla kustlän.
De senaste åren har det rapporterats om att havsörnar tar allt fler skarvar. I Vänern har antalet storskarvar halverats sedan havsörnar etablerat sig i området – från 3 000 par till 1 500 par. I Sotenäs kommun på västkusten anser man att det här är en så positiv utveckling att det nu görs en satsning för att få fler havsörnar att häcka i området.
Tror du att havsörnar kommer fortsätta att ta allt fler storskarvar framöver?
– Troligtvis. Man kan tänka sig att allt fler havsörnar tar till sig skarven som ett tänkbart byte, men den största påverkan som havsörnen har på skarven är nog att den får skarvarna att undvika att häcka lång ut i skärgården. Allt fler skarvhäckningar sker längst in i innerskärgården och en trolig orsak är att skarvarna försöker minimera havsörnens predation i kolonierna.
Länsstyrelsen föreslår i sin remiss att den kraftiga begränsningen av skarvpopulationen ska ske med flera metoder. Bland annat genom att förstöra ägg, olika störningsåtgärder, men framför allt med jakt. Det anser Sören Lindén utgör ett hot mot havsörnarna.
– Ett problem som kommer att öka är blyförgiftade havsörnar. Det räcker med några få blyhagel i en skadeskjuten fågel som äts av havsörn för att örnen riskerar att dö. Med det planerade massdödandet av skarv kommer antalet skadeskjutna skarvar att bli fler och därmed fler lättfångade byten för havsörnen.
Det är uppenbarligen en infekterad fråga, men vad tycker du vore en lämplig lösning på problematiken kring storskarv?
– Det finns ingen fullständig lösning på konflikten. Olika åsikter om skarven kommer alltid att finnas. Som en konkurrent till människans fiske och med sin träddödande spillning kommer skarven aldrig accepteras av alla människor.
Sören Lindén är dock inte av åsikten det inte ska sättas in åtgärder mot storskarvarna. Det är vilka åtgärder som föreslås som är problemet. Han menar att skyddsjakt är nödvändig i vissa fall, till exempel vid yrkesfiskets redskap men bara om det finns dokumenterad skada.
– Det bästa i nuvarande situation är att låta skarvarna vara där de är och inte genom skyddsjakt störa dem och orsaka spridning till fler ställen i skärgården, säger han och fortsätter:
– Kunskap vinner i längden och för att minimera konflikten vore det bäst att objektiva fakta publicerades och användes av länsstyrelsen för att motverka de skrönor, fantasier och medvetet spridda osanningar som de mest aktiva skarvmotståndarna sprider.
Länsstyrelsens svar
Malin Langenfors är handläggare på enheten för natur- och viltärenden vid länsstyrelsen i Stockholms län. Hon berättar att Stockholm sedan 2018 fattat beslut om skyddsjakt på storskarv för att freda bestånd av abborre i Östersjön.
– Motivering till beslutet är bland annat baserat på forskning presenterad i en artikel i ICES Journal of Marine Science (2017) författad av Sture Hansson med flera Beslutet har stått sig vid överklagande till högsta instans.
Skarvar har tidigare konstaterats skapa nya kolonier på andra platser när det sker jakt vid en befintlig koloni – hur ska det hanteras?
– I förslaget till förvaltningsplan har vi inte beslutat om hur förvaltningen ska ske utan anser att det behöver utredas närmare vilka metoder som ska användas. Länsstyrelsen i Stockholm har de senaste åren inte tillåtit jakt i kolonier.
Skarvpopulationen minskade både under 2017 och 2018 – är det inte läge att avvakta och se om utvecklingen fortsätter?
– Inventeringsresultatet för 2019 visar en ökning av antal skarvbon i Stockholms skärgård. Som vi skriver i planen behöver förvaltningen vara adaptiv och kommer regelbundet utvärderas.
I remissen nämns över huvud taget inte den omfattande illegala jakten på storskarv som förekommit de senaste åren. Hur kan det komma sig?
– Mycket riktigt har vi inget avsnitt om illegal jakt. Vi får se efter remissomgången ifall det blir några ändringar.
Havsörnar har på många håll konstaterats ta många skarvar – hur bedömer ni risken för att havsörnar kommer blyförgiftas när jakten på storskarv trappas upp så kraftigt?
– Som jag redan nämnt har vi inte beslutat om vilka åtgärder som ska utföras. Det vi hittills reglerat i våra beslut relaterat till bly är att ”skytten ansvarar för att fällda skarvar om möjligt bärgas och om blyammunition används ska fällda fåglar om möjligt göras oåtkomliga för rovfåglar”. I lagstiftningen finns vidare förbud mot användande av blyammunition i vissa lägen, säger Malin Langenfors och tillägger:
– Vi tar gärna emot yttrande över remissen.
LÄS ÄVEN:
• Havsörnar tar allt fler skarvar
• 1200 skarvar får skjutas i Stockholms skärgård
• Naturpodden: På besök hos den dansande havstjädern
• Skarvar bevarar befintliga fiskarter
• Massaker på skarvar upptäckt i Stockholm
• Rekordstort artskyddsbrott – 1000 skarvungar dödade
• Tjuvjakt på skarv får dem att byta öar
Chefredaktör och grundare. Stötta Natursidan – ge bidrag via bankgiro (5114-2529) eller Swish (0730-385 185). Tack! Naturligtvis betalas det skatt på dessa gåvor.
I denna artikel refereras på flera ställen till den uppsats som jag och 11 andra forskare från Sverige, Finland, Ryssland, Estland och Danmark publicerade 2018 i den vetenskapliga tidskriften ICES Journal of Marine Science. Eftersom det finns ett antal felaktigheter och anmärkningsvärda påståenden texten tar jag mig friheten att komma med ett antal kommentarer:
1) Med hänvisning till Naturvårdsverkets förvaltningsplan för storskarv hävdar Sören Lindén att det saknas belägg för att mellanskarven har någon större påverkan kustfiskbestånd. Detta är felaktigt. I vår uppsats finns en sammanställning av samtliga då publicerade vetenskapliga uppsatser från Östersjön, rörande effekter av mellanskarv på abborre (genomsnittligt 20-30% av skarvens föda). Slutsatsen är att skarven kan ha mycket påtaglig effekt på åtminstone abborre. Från Danmark finns det dessutom kristallklara exempel på hur våra Östersjöskarvar under vintern kan ha förödande effekter på bestånd av harr, öring och lax. Detta är mycket alvarligt för i synnerhet harr, då denna i Danmark är en relikt sedan senaste istiden. Försvinner den från de danska åarna finns det ingen möjlighet för arten att återkolonisera dessa vatten.
2) Det är riktigt att vår studie kritiserades av tre finska forskare, men det är anmärkningsvärt att våra svar på den kritiken (också publicerat i ICES Journal of Marine Science) förtigs. De finska forskarna menade bl.a. att vi överskattade effekterna av rovdjuren, eftersom rovfiskar äter mer fisk än vad fågel och säl gör. Syftet med vår uppsats var emellertid inte att ta reda på hur mycket som alla olika fiskätare i Östersjön konsumerar, utan att undersöka ifall sälar och fåglar konkurrerar med oss människor. Det finns dessutom en mycket viktig skillnad mellan rovfisk och säl/skarv. När rovfisk äter fisk ger det en produktion av denna rovfisk, vilket kan utnyttjas av fisket. En stor del av rovfiskarnas föda utgörs dessutom av arter som inte är av intresse för fisket (t.ex. mört, löja, spigg, tånglake och stubbar), varför rovfiskars fiskkonsumtion kan öka den totala produktionen av sådan fisk som är av värde för oss människor. När skarv och säl äter fisk, resulterar detta i en total förlust av denna fiskresurs. I vårt svar på kritiken från våra finska kollegor, konstaterade vi att det inte fanns någon anledning att modifiera slutsatsen att det är konkurrens om fisken.
3) Beträffande länsstyrelsens förvaltningsplan frågar sig Sören Lindén varför länsstyrelsen lutar sig mot vår uppsats och frågar sig ”Var finns referenserna till de ännu fler studier som hävdar motsatsen?” (alltså att skarven inte påverkar fiskbestånden). Som framgått under punkt 1 ovan, har vi i vår uppsats gått igenom allt det som finns vetenskapligt publicerat om interaktionen mellan skarv och fisk i Östersjön, och slutsatsen blir att skarv påverkar fiskbestånd. Men, det ska inte förnekas, det finns studier som inte belagt sådana effekter. Generellt för dessa är att de är studier med små mängder av data, korta tidsserier, liten variation i skarv-förekomst, utan data från relevanta referensområden eller baseras på data som samlats in utan vetenskaplig kontroll.
4) Sören Lindén säger ”Kunskap vinner i längden och för att minimera konflikten vore det bäst att objektiva fakta publicerades och användes av länsstyrelsen för att motverka de skrönor, fantasier och medvetet spridda osanningar …” Mot den bakgrunden är det anmärkningsvärt att han inte antingen applåderar vår analys som endast baseras på vetenskapliga publikationer eller belägger oss med att ha gjort felaktiga analyser (alla data redovisas utförligt i de appendix som finns till vår uppsats, och där skarvforskaren Henri Engström varit särskilt behjälplig med insamling av i fågeldata). Istället ägnar sig Lindén åt att sprida skrönan att det saknas belägg för att Östersjöns mellanskarv påverkar fiskbestånd!
DEL 1:2
Jag ser att Sture Hansson träffar utanför målet med sin kritik och jag svarar på det här nedan.
Nej, Sture Hansson, jag sprider ingen skröna om att skarven inte påverkar fiskbestånd. Var står det i texten där jag intervjuas?
Rovdjur påverkar sina bytesdjur och vice versa. Det är inte frågan om att skarvarna inte påverkar sina byten, det är i vilken omfattning det sker och vilken kunskap vi kan grunda vår uppfattning på.
Sture Hansson skriver också: ” Med hänvisning till Naturvårdsverkets förvaltningsplan för storskarv hävdar Sören Lindén att det saknas belägg för att mellanskarven har någon större påverkan kustfiskbestånd. Detta är felaktigt”.
Den som läser texten ser att jag skriver: ”När Naturvårdsverket gjorde den hittills största genomgången av vetenskaplig litteratur, i samband med sin förvaltningsplan för storskarven år 2014 blev slutsatsen att det inte gick att visa att skarven hade någon större påverkan på fiskbestånd i kustvatten.”
I Naturvårdsverkets förvaltningsplan står ordagrant: ”Grundat på studier i svenska vatten har mer betydande effekter av skarvpredation på fiskbestånd inte påvisats.”
Man ska vara försiktig med att skriva att någon hävdar och påstår något, i detta fall att jag hävdar att det saknas belägg, när det är ett referat av en annans uppgift, i detta fall Naturvårdsverkets!
Min kritik gäller Länsstyrelsen i Stockholms förvaltningsplan, alltså INTE kritik mot den vetenskapliga artikel som Sture Hansson var huvudförfattare till. Min kritik består av att jag anser länsstyrelsen är partisk i frågan och att upphovsmannen till länsstyrelsens text ger en ensidig och praktiskt taget enbart negativ bild av skarvens påverkan på fiskbestånd, påverkan på miljön och påverkan på andra djur och fåglar.
Problemet som jag ser det är inte Sture Hanssons studie utan frånvaron av de studier som inte har resultat som ger samma bild som Sture Hanssons. Även om Sture Hansson framhåller sin och hans medförfattares tolkning av data, är verkligheten den att det finns andra som ger en annan bild av skarvens påverkan på fiskbestånd.
I samband med Naturvårdsverkets förvaltningsplan för skarv år 2014 blev slutsatsen att det inte gick att visa att skarv hade en påtaglig påverkan på fiskbestånd i kustvatten. Det resultatet publicerades efter den troligtvis hittills största genomgången av vetenskapliga studier i ämnet, som vid det tillfället hade gjorts. Är detta utan värde? Det har tillkommit nya studier sedan dess, men ska man bortse från Naturvårdsverkets genomgång? I den idag enda förvaltningsplan som finns i landet, för Gävleborgs län, står om skarvens påverkan på fiskbestånd: ”Däremot har inte någon beständig påverkan kunnat visas i mer öppna vattenmassor så som i Östersjöns skärgårdar”.
Slut DEL 1:2
DEL 2:2
Jag har varit i kontakt med ett par forskare vid Stockholms universitet och vid SLU och frågat vad de tror om skarvens påverkan på vår skärgårds abborrbestånd, och finner att de svarar med viss skepsis över att skarv skulle ha den stora påverkan som Sture Hanssons studie visar. Det tycks i alla fall råda långt ifrån konsensus om Sture Hanssons klara påståenden om skarvens påverkan på fiskbestånd, såsom abborrens.
Eftersom min kritik handlar om länsstyrelsens förslag till förvaltningsplan för Stockholms län, kan jag inte se varför Sture Hansson blandar in skarvar i Danmark under vintern och deras predation på bl.a. harr?
När jag säger att objektiva data saknas är det kritik mot länsstyrelsens remissförslag, där hela texten genomsyras av att INTE nämna det som kan tala för skarvens sak, praktiskt taget allt som skrivs i förvaltningsplanen är till skarvens nackdel. Referenslistan saknar de studier som säger att det inte går att visa att skarven orsakar påvisbar skada på fiskbestånd. Skarvens påverkan på ål ges ett märkbart utrymme (trots att ålforskare inte brukar nämna skarv som ett skäl till ålens problem). Skarvens påverkan på andra fågelarter behandlas kort, men hälften ägnas ändå åt att skarven har negativ påverkan på häger.
Om Sture Hansson skulle gradera de olika faktorerna som påverkar fiskbestånden negativt, visserligen svårt, men kan man påstå att skarvarna är ett stort problem för abborren kan man nog säga något om andra faktorer också: övergödningens effekter, kommersiellt fiske, miljögiftsbelastning, exploatering längs stränder, grunda vikar etc, intensivt sportfiske, m.m.
Anser Sture Hansson att skarven är nr 1, nr 2, nr 3 … av dessa eller kanske kommer ganska lång ner på den skalan? Om den inte ligger i topp, vad säger då att en masslakt av skarv skulle ge påvisarbart resultat vad gäller abborre?
Sedan kan jag tycka, och jag står för den åsikten; att en forskare som Sture Hansson som arbetat inom det här forskningsfältet under lång tid, och har mer kunskap inom området än de flesta av oss andra, borde inte (t.ex. i massmedia) ge en så ensidig bild av problemen som orsakar nedgång i fiskbestånden.
Det resultat vi nu ser, både hos intresserad allmänhet och även hos myndigheten länsstyrelsen, är att fokus flyttas från de stora miljöproblemen till budskapet att decimering av säl och skarv löser de problem man säger finns för vissa fiskbestånd.
Länsstyrelsen i Stockholms län är nu på väg att göra en ”quick fix” för att öka antalet abborrar genom att döda 10.000-15.000 skarvar! Jag tycker Sture Hansson som erfaren forskare inom området har ett ansvar för att en mer allsidig och verklighetsnära bild av problemen med fiskbestånden kommer upp till diskussion. Det kan göras genom att sätta sina forskningsdata i relation till de stora miljöproblem som vi vet påverkar, skadar och förstör livsmiljön i vårt innanhav. Eller ska ett par vilda djurarter som tillhör ekosystemet anses vara likvärdiga med de miljöproblem som vi själva har orsakat?