Framgångsrika sandåtgärder för rödlistade arter hotas av strypt budget
Det skulle kunna vara ett exempel på ett framgångsrikt naturvårdsprojekt som gett större effekt än vad man räknat med. Nu är det även ett exempel på ett naturområde vars framtid är oviss efter den strypta miljöbudgeten.
Ängsmetallvinge.
Området heter Vessinge sandhedar och det är Hallands främsta lokal för hotade arter som lever i sandmarker. I det 20 hektar stora området har det hittats hela 68 rödlistade arter. När Naturvårdsverket köpte in marken för att bilda naturreservat ingick även en fem hektar stor åker, som till skillnad från övriga områden, inte hade några naturvärden alls.
Schaktningen av åkern inleds 2015. Foto: Krister Larsson
– Då fanns två alternativa vägar att gå – sälja åkern till någon som ville fortsätta med åkerbruk eller förädla den till värdefull naturvårdsmark. I detta fallet förstod vi att det fanns fin sand under det tjocka matjordstäcket och valet blev då att bana av matjorden och få fram sanden, berättar Krister Larsson, naturvårdsbiolog som jobbat mycket i Vessinge sandhedar.
I området runtomkring åkern finns mycket blommande örter och ljung, men blottad sand är en bristvara. Eftersom två tredjedelar av alla vildbin och många andra insekter gräver sina bon i marken så var förhoppningen att de skulle gynnas av insatsen. Efter att matjorden skrapats bort 2015 skapade man även mer variation med branta hak, kullar och vallar. Det som vid skapandet bara var ett stort sandfält, som de kallade ”Kalahari”, skulle snart bli fullt av liv, tack vare de särskilda medel för vilda pollinerare som funnits att söka de senaste två åren.
Sandigt hak och ”värmegryta” renoveras för projektets sista pengar 2023.
– Det som förvånade mest är att det har dykt upp flera arter som vi inte kände till från närområdet som rostsmalbi, märgelsandbi och sandkrabbspindel. Lite förvånande också att det har gått så snabbt för rödlistade arter att hitta dit, berättar Krister Larsson.
Den tidigare åkern gick från att inte ha några särskilda naturvärden alls till att det nu hittats tolv rödlistade arter i sandbädden.
Blåmunkar tillhörde de växter som först koloniserade den öppna sanden och bilden är tagen tre år efter att matjorden schaktades bort. I markerna jämte Kalahari finns det hotade monkesolbiet som bor i sanden och bara samlar pollen på blåmunkar. Förhoppningen är att monkesolbiet också ska hitta hit – fast kanske har det redan gjort det.
Följande rödlistade arter är nu kända från Kalahari:
Rostsmalbi EN (ny för Halland)
Sandkrabbspindel VU
Märgelsandbi NT (ny för Halland)
Backraggvivel NT
Svart violmott NT
Åkerkulla NT
Hårginst NT
Ängsmetallvinge NT
Vickerglasvinge NT
Mindre purpurmätare NT
Fläckstumpbagge NT
Hedguldstekel NT
EN = starkt hotad, VU = sårbar, NT = nära hotad
Är det här insatser som är lämpliga att göra på andra platser med sandig jord?
– Ja, absolut. Är det mark som från början inte har några särskilda naturvärden så är det en fördel att göra mer drastiska åtgärder som i detta fallet. Är det en mark som redan har höga naturvärden så bör man göra mer småskaliga åtgärder, det finns tyvärr många exempel på att man inom naturvården har varit alltför försiktig och helt enkelt skyddat ihjäl det man vill bevara. Goda kunskaper om mångfalden i ett område behövs för att kunna göra bra åtgärder i en lämplig skala – det gäller att försöka hitta en god kombination av ödmjukhet och handlingskraft.
Ängsmarkerna bredvid Kalahari sköts med regelbunden bränning för att gynna örtfloran och för att få maximalt med pollen och nektar åt insekterna betas området inte. Denna ängen har bränts ungefär med tre års intervall, vilket bland annat har gynnat gulmåran som blommar för fullt på bilden. Genom att ha lite olika bränningsintervall i markerna invid Kalahari blir det en fin blomning av många olika ängsblommor, vilket gynnar mångfalden av vildbin och fjärilar.
Nu har regeringen strypt budgeten för skötsel av skyddad natur – vad innebär det för Kalahari och Vessinge strandhedar?
– Framtiden för i stort sett all natur som kräver speciell skötsel, utöver miljöersättningar, känns väldigt osäker idag. Bara i Halland har det gjorts mycket fina restaureringar de senaste åren och en del av dessa riskerar att gå förlorade om inte naturvårdsanslagen höjs igen.
LÄS ÄVEN:
• Tre inspirerande exempel på ängar
• Allt fler kommuner sköter ängar och vägkanter
• Ideella krafter kämpar för landets ängar
• Så anlägger du en äng
• Några av Sveriges mest sällsynta spindlar ska eftersökas
• Sveriges största ödla vill ha värme och störd natur
