Tre inspirerande exempel på ängar

Fältvädd med guldsandbi. Foto: Gunnar ”Gebbe” Björkman

Hur fungerar ängar i praktiken? Med hjälp av tre exempel från olika delar av landet ges en inblick i hur ängar kan skapas, beroende på vilka förutsättningar som finns på platsen. En längre version av den här texten finns att läsa i det senaste numret av Svensk Botanisk Tidskrift.

Ängar hör till de mest artrika miljöer som finns i Sverige. På bara en kvadratmeter kan det rymmas tiotals arter och många av dem är dessutom hotade. Det är inte så konstigt när Sverige har förlorat ungefär 98 procent av sina ängar sedan jordbruket industrialiserades på bred front. Att återskapa ängar är därför en viktig insats för Sveriges växt- och djurliv. Men olika platser har olika förutsättningar. Ibland kan det rymmas oväntad artrikedom i en vanlig gräsmatta och ibland krävs större åtgärder än så. Här följer tre exempel från olika delar av Norden där ängar skapats utifrån olika möjligheter. Ingen av dem har sått in ängsväxer utan visar på olika sätt hur växterna hittar tillbaka av sig själva.

Trefaldigat artantal på Själland

Ängen Nydam ligger på Själland i Danmark. Efter att ängen legat övergiven i femtio år återupptogs slåttern 1995. Som redskap har allt från röjsåg till lie använts och under lång tid slogs ängen två gånger per säsong. Nu kan man se att antalet arter trefaldigats under 19 år och att många ängsväxter kommit tillbaka ju mer näringsfattig marken blivit. På försommaren blommar det så mycket av orkidéerna majnycklar och ängsnycklar att slåtterlaget som sköter ängen sett sig tvungen att klippa gångar genom området för att styra flödet av besökande människor.

Sedan 1999 har Strøgårdsvang Høslætlaug slagit ängen Nydam på Själland. Tillsammans drar de sedan ihop det avslagna höet med räfsor och torkar det på hässjor. Länge slog de ängen två gånger om året för att göra marken mer näringsfattig. Sedan 2019 slås ängen en gång i mitten av augusti. Foto: Flemming Rune.

På senare tid har marken magrat av så mycket att de som sköter området bestämt sig för att gå över till att slå en gång per år. På så sätt hoppas de att gynna de blommande växterna genom att fler plantor hinner blomma och sedan bilda frö innan växtligheten slås av och samlas ihop för att sedan föras bort.

De flesta nya arter som dykt upp på ängen finns i närområdet. Myror har förmodligen burit in frön av violer medan andra arter kan ha grott från rådjurs spillning eller fastnat i kläderna hos personer som besökt ängsmarken.

Växter hittar näringsfattiga marker i Luleå
Sofia Hagsand driver företaget Hagens naturvård och inventerade grönytor i de norra delarna av Luleå på uppdrag av Luleå kommun i somras. Hon hittade gott om växtarter som ormrot, skallror och ängsfryle på ungefär tio procent av de inventerade ytorna. Lite mer häpnadsväckande är att hon också hittade mer exklusiva arter som topp-, höst- och månlåsbräken samt orkidéerna korallrot och fläcknycklar.

Hela 14,5 procent av den inventerade ytan hade gott om ängsväxter. Sofia bedömde att fyrtio procent av ytan hade en potential för att utveckla en ängsflora om de sköts på rätt sätt. De här grönytorna är anlagda på gammal odlingsmark. Några ytor har blivit orörda och i vissa fall har näringsfattig jord flyttats runt, kanske fanns frön eller växtdelar kvar i jorden som sedan etablerade sig på nya platser.

Sofia Hagsand har inventerat grönytor i utkanten av Luleå stad i Norrbotten. Hon hittade förvånansvärt många ängsväxter, bland annat orkidén korallrot. Foto: Sofia Hagsand.

Avskalad matjord i Ödeshög
I utkanten av Ödeshög i Östergötland schaktade maskiner bort matjordslagret på ett område stort som två fotbollsplaner i början av 1980-talet. Planen var att området skulle bebyggas med villor men området förblev obebyggt fram till i somras.

Gebbe Björkman bor i närheten och hittade en stor koloni av stekeln bivarg med flera hundra bogångar på en avskalade marken. Senare hittade han även guldsandbi där. När han väl fått upp ögonen för området började han hitta flera ovanliga växtarter som mängder grusviva och toppjungfrulin. Det fanns tusentals plantor av fältvädd och Östergötlands i särklass största bestånd av månlåsbräken.

En förklaring till den rika floran är troligen att marken består av kalkhaltig morän. Området visar vilken potential det finns i att bara skala av de översta trettio centimetrarna av jord för att sedan låta växter och insekter etablera sig i den näringsfattiga mark som finns där under.

I Ödeshög i Östergötland schaktades matjorden bort på ett område. Flera sällsynta växter etablerade sig, inte minst månlåsbräken som hade sin största förekomst i Östergötland här. Foto: Gebbe Björkman

• Om du vill läsa mer om ängar och ängsväxter finns det fler artiklar i det senaste numret av Svensk Botanisk Tidskrift.

LÄS ÄVEN:
• En timmes gratis föredrag om ängar online
Så anlägger du en äng
Allt fler ängar i Sverige – städer viktig roll
• Stora möjligheter att kombinera solcellsparker med ängar