Katt som misslyckas med att ta en domherre. Foto: Sven-Olof Ahlgren
Att tamkatter tar fåglar känner de flesta till, men forskning har visat att katter är den största orsaken till fåglars död. I USA tar de runt 2,4 miljarder fåglar årligen enligt en studie (som fått viss kritik) och de senaste beräkningarna från Sverige visar att de dödar ungefär 17,5 miljoner fåglar per år i landet. Det här kan du göra för att förhindra det.
Kattens överlägset vanligaste byte är små däggdjur. Foto: Kai Hendry via Flickr
Tamkatter och förvildade katter tar årligen väldigt många byten runt om i världen. Enligt sju sammanfattade studier från olika världsdelar står små däggdjur för nästan 75 procent av alla byten medan fåglar står för ungefär 25 procent. Ödlor, ormar, spindlar, groddjur och insekter utgör en “försvinnande liten del av bytena”.
Det är dock ofta fågeldödandet som uppmärksammas kring tamkatter och även om det inte är det vanligaste bytet så tar katter stora mängder fåglar årligen. På 1990-talet presenterades en uppskattning på 10 miljoner fåglar per år i Sverige, men enligt uträkningar av Bo Söderström, biolog och författare till boken “Hur tänker din katt?” är summan högre än så. Enligt honom blir hela 17,5 miljoner fåglar per år kattbyten om man räknar med både Sveriges ungefär 1,1 miljoner tamkatter och de cirka 100 000 katter som idag lever förvildade efter att deras ägare övergett dem. De viltlevande katterna tar ungefär tre gånger så många byten som en tamkatt.
Det finns studier som menar att katterna framför allt tar sjuka eller svaga fåglar som ändå inte skulle ha överlevt, men så enkelt är det inte, enligt Bo Söderström. Katter tar de byten de kommer över och kan lokalt minska fågelbestånd eller till och med rensa ett område helt från fåglar. Framför allt drabbas fåglar som födosöker på marken, som är aktiva i gryning och skymning, samt fåglar som bygger sina bon lågt.
LÄS ÄVEN: • Recension av bok om hur katter tänker
Stör i häckningstid
Ytterligare studier visar att det räcker för katter att störa fåglar i häckningstid under bara 15 minuter för att minska fågelungarnas chans att överleva. Ett fågelpar som varnar för en lurpassande katt avslöjar nämligen var boet är och löper större risk att drabbas av boplundrande kråkfåglar de kommande dagarna.
Så minskas risken att tamkatter tar fåglar
En plinga i halsbandet minskar jaktlyckan med minst en tredjedel. Foto: Hahaden via Flickr
Det råder ingen tvekan om att tamkatter tar väldigt många fåglar, men det finns en del enkla knep för att minska deras fångster. Dels finns det statistik som visar att okastrerade katter tar något färre fåglar än kastrerade, raskatter lyckas inte med jakten riktigt lika ofta som blandraser och att katter i hushåll med två eller fler katter tar lite färre byten än katter som är ensamma i hushållen. Överviktiga katter är också sämre på att fånga levande föda.
Katter extra effektiva under natten
Ännu större inverkan har tidpunkt för utevistelse. Katter som är utomhus på natten tar över 60 procent fler byten än tamkatter som är inne under dygnets mörka timmar. Det finns också studier som visar att katter som går hungriga dagligen tar fler byten, men jaktinstinkten finns kvar även om du ger katten mycket mat.
Att straffa eller skälla på katten när den kommer hem med byten hjälper inte alls.
Accessoarer bästa hindret
De bästa metoderna för att hindra katter att ta fåglar är att förse katten med olika sorters accessoarer.
Ett vanligt halsband med bjällra minskar fångstlyckan med 34 till 48 procent och nu har det kommit nya produkter som är ännu effektivare.
Katt med Catbib. Foto: Stay Up via Flickr
Den ena, Catbib, liknar en haklapp och hindrar katterna i själva attacken genom att vara i vägen för tassarna. Enligt en studie på 56 katter från 2007 minskas antalet fångade fåglar med över 80 procent med hjälp av haklappen.
Den andra uppfinningen är helt enkelt ett brett färgglatt halsband. BirdsBeSafe fungerar på småfåglar eftersom de har väldigt bra färgseende och därför upptäcker hotet lättare. Enligt en studie på 55 katter från 2014 minskade halsbandet jaktlyckan för katter med 87 procent.
Ett problem som studiens författare, biologen Susan Wilson, upptäckte var dock att många kattägare inte ville fortsätta med halsbandet, trots effektiviteten. Under hälften av de som var med i första omgången ville vara med i den andra och nästan 80 procent av deltagarna sa efteråt att de inte ville använda halsbandet igen och angav som orsaker bland annat personlig smak och att katten upplevdes tycka att det var obekvämt.
Förutom att låta katten bära en haklapp eller ett färgglatt halsplagg finns det andra saker att göra för att få fler fåglar att överleva. Här är några tips från brittiska fågelorganisationen RSPB:
• Förse katten med en plinga i halsbandet. Det ska kunna minska fångsten med minst en tredjedel.
• Släpp inte ut katten under de mest kritiska tiderna – i skymningen, gryningen eller efter kraftiga oväder. Då födosöker fåglarna och är som mest sårbara.
• Se till att katten fått mat innan den går ut så att den inte jagar för att den känner sig hungrig.
• Mata inte fåglarna på marken och se till att fågelmatningar inte är enkla för katter att smyga sig nära. Det kan också hjälpa att plantera stickiga växter nära fågelmataren, så att katten inte vill vistas där.
• Det finns även apparater som skickar ut höga ljud som katter helst undviker, men som inte människor hör. Dessa kan placeras vid fågelmatningar eller andra platser där många fåglar vistas. Det fungerar på vissa katter, men inte alla.
Källor: boken “Hur tänker din katt”, The Guardian, Audubon och RSPB
