Gå till innehållet

Naturjulkalendern 2022: Magnus Friberg

Naturjulkalendern 2022 presenteras varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.

Magnus Friberg är född, uppväxt och bosatt på Närkeslätten alldeles intill naturreservatet Kvismaren. Han fick ärva ett brett naturintresse från sina föräldrar, men snöade ganska tidigt in framför allt på fåglar. Och någon gång i sena tonåren så väcktes intresset för fotografering då han studerade mediaprogrammet på gymnasiet. Fram till 2021 var fåglar i princip det enda han fångade på bild.

Se fler av Magnus bilder på hans hemsida, Facebook och Instagram

“Någon gång under försommaren 2021 så började dock en viss mättnadskänsla infinna sig. Jag blev allt mindre motiverad att ge mig ut att skåda och fota fågel. Jag saknade kickarna, ni vet dom där som får pulsen att rusa och man känner ren eufori över något man sett eller fångat på bild. Så jag började snegla på andra saker i stället, först ut var orkidéer. Ett projekt som innefattar att se och fota alla Sveriges orkidéer tog form. Ett bra makroobjektiv införskaffades och motivationen att både ge sig ut i naturen och att fotografera kom tillbaka direkt.

Ärggrön kragskivling fotograferad på Stora Fjäderägg i Västerbotten. En tämligen allmän svamp, som växer på förna, det vill säga det översta jordlagret som består främst av multnade växtdelar, eller direkt på murken ved. Arten är mycket lik blågrön kragskivling, men den ärggröna skiljs på att den har en tydlig ring på foten även som gammal, den har svarta sporer i stället för rödbruna, den har ljusare skivor samt att skivorna har en tydlig ljus egg.

Det fanns bara ett litet problem, orkidésäsongen är väldigt kort. Vad skulle jag ägna mig åt resten av året? Det var då jag upptäckte att svamp är så ofantligt mycket mer än bara matsvamp. Jag hittade egentligen av en slump några väldigt vackra svampar som jag fotograferade utan att ha en aning om vad det var. Några bilder blev väldigt uppskattade och detta gav mig direkt en kick att både fotografera, och lära sig mer om svamp. Man kan säga att detta hände i slutet av 2021, och att hela mitt 2022 har gått helt i svampens tecken.

Vedmussling som även denna är fotograferad på Stora Fjäderägg. Absolut ingen typisk bild på arten. Många som sett vedmussling skulle nog ställa sig frågande till artbestämningen. Men mycket unga vedmusslingar ser ut just så här färgmässigt. Dock så brukar de inte vara såhär utspridda likt en eldsflamma, det var bara just denna individ som kände för att göra sig extra snygg.

Ganska tidigt på året så hittade jag min första nya art för landet, en liten slemsvamp vid namn Arcyria minuta. Vän av ordning vill nog påpeka här att slemsvampar inte är svampar, och det är helt riktigt, dom är faktiskt inte ens nära släkt med varandra, trots namnet. Efter det så har det blivit ytterligare två nya Sverigearter, ytterligare en slemsvamp (Diacheopsis nannengae) samt en faktisk svamp (Pyrenopeziza dilutella). Det är såklart ofantligt kul att hitta nya arter för landet, men det jag faktiskt uppskattar mest med mitt nyfunna svampintresse är att vara nybörjare igen, man blir så glad över det lilla. Det behöver inte vara något ovanligt man hittar för att pulsen ska gå upp eller för att man ska bli riktigt glad. Och även vanliga svampar blir väldigt vackra på bild.

Slemhorn fotograferad i Stockbäckens naturreservat i Närke. Detta är en slemsvamp och inte en svamp. Arten är mycket vanlig på skuggigt belägen fuktig och murken ved. På avstånd så ser det bara ut som någon vit hinna på veden, det är först när man kommer riktigt riktigt nära man kan urskilja dom coola små hornen. Som jag nämnt tidigare så är slemsvampar en egen organismgrupp. Dom har flera olika stadier, den går från spor till ett amöbaliknande tillstånd där den kryper runt sakta och konsumerar sin värdväxt. När sedan näringen tryter så bildar de sina fruktkroppar som inte sällan liknar en liten svamp med fot och hatt. Detta är en väldigt förenklad version av slemsvamparnas komplexa liv.

När jag fick frågan att vara med och presentera mina bilder här så bestämde jag mig för att välja ut fem väldigt vackra, men också vanliga arter för att visa på den skönhet som finns alldeles runt våra knutar, men som dom flesta bara går förbi utan att se. Det finns otroligt mycket att hitta utan att ge sig i väg på några långa strapatser. Jag har till exempel under året hittat knappa 20 tidigare ej rapporterade svamparter i Närke i min trädgård.

Grönmussling som också är fotograferad på Stora Fjäderägg. Den här bilden är tagen i UV-ljus. Ganska många svamparter fluorescerar i UV-ljus, i vissa fall så kan det faktiskt vara ett bra hjälpmedel vid artbestämning. Men oftast och som i fallet med grönmusslingen så behövs det inte för att avgöra art, det är bara en väldigt häftig effekt. Jag använder även UV-ljus ganska ofta när det är mörkt eller dunkelt ljus ute, för att hitta vissa arter som tydligt lyser upp i skenet från lampan. Om någon skulle bli nyfiken på att införskaffa en UV-lampa så rekommenderar jag att ni ser till att skaffa en som är i våglängd 365nm samt att den har ett ZWB2-filter. Det är flest arter som fluorescerar i den våglängden, samt att filtret tar bort det mesta av det blå-lila ljuset som UV-lamporna har som annars lätt förorenar bilderna.

Hoppas bilderna kan inspirera någon att vidga sina vyer lite, så kanske vi ses i svampmarkerna 2023.”

Papegojvaxskivling fotograferad på Åslaholmen i Kvismaren, Närke. Vilken svamp! Vackrare än så här blir det knappt. Arten är ganska vanligt förekommande i främst betesmarker. Man skulle kunna tro att den skulle vara väldigt lätt att hitta med sina klart lysande färger, men den smälter faktiskt in väldigt bra i grönt och gult gräs. Och det är i princip först när man nästan kliver på den som man upptäcker den. Just vaxskivlingar är annars ett släkte ängssvampar med fantastiskt vackra färger, dom allra flesta starkt röda eller gula.

Mer att läsa