Naturjulkalendern 2015 – Joakim Odelberg

I Natursidan.se:s Naturjulkalender 2015 presenterar varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.

Joakim Odelberg är en mångfaldigt prisbelönt naturfotograf och bevarandefilmare. I höst har han blivit känd för allmänheten som populär programledare i Mitt i Naturen.

• Fler av Joakim Odelbergs bilder kan ses på hans Instagram, Facebooksida och på Mitt i Naturens Facebooksida.

”För mig har 2015 varit ett fantastiskt spännande och händelserikt år där jag jobbat som programledare för Mitt i naturen. Jag vill passa på att tacka alla som skrivit, mailat, ringt och sagt väldigt fina och snälla saker. Mycket kärlek har det blivit. Jag vill önska alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt år.”

Att vandra upp längs vulkanerna i det mystiska Virunga-massivet var en barndomsdröm som gick i uppfyllelse. Att få möta dessa mytomspunna, dimhöljda bergens gorillor, våra kusiner, i sin rätta miljö bär jag med mig för livet. Vilka vackra varelser och så lugna och sävliga. Det var första gången jag jobbat med en varelse som betraktat mig på samma sätt som jag betraktade den. Oerhört fascinerande. Foto: Joakim Odelberg

Att vandra upp längs vulkanerna i det mystiska Virunga-massivet var en barndomsdröm som gick i uppfyllelse. Att få möta dessa mytomspunna, dimhöljda bergens gorillor, våra kusiner, i sin rätta miljö bär jag med mig för livet. Vilka vackra varelser och så lugna och sävliga. Det var första gången jag jobbat med en varelse som betraktat mig på samma sätt som jag betraktade den. Oerhört fascinerande.
Foto: Joakim Odelberg

Sveriges natur är fantastisk. Vi var också på Gotland där jag bland annat stötte på den här endemiska reptilen. Den oerhört vackra gotlandssnoken. Personligen så tycker jag att det är den vackraste ormen i vårt land. Foto: Joakim Odelberg

Sveriges natur är fantastisk. Vi var också på Gotland där jag bland annat stötte på den här endemiska reptilen. Den oerhört vackra gotlandssnoken. Personligen så tycker jag att det är den vackraste ormen i vårt land. Foto: Joakim Odelberg

Vi var i Hartley Bay, BC, Kanada och gjorde ett reportage om den ”vita” svartbjörnen med Mitt i naturen när den här bamsen, en stor svartbjörnshanne på 170-180 kg kom fram till mig och sniffade lite på mig. Jag sniffade tillbaka och kan väl så här i efterhand säga att björnen vann, han luktade inte så gott. Konstigt nog en blandning av fisk och lakrits. Konstigt. Men som tur var så hade jag vidvinkel 7-14 mm på kameran. Det är dock inget jag rekommenderar att plåta björn med. Jag kan i alla fall säga hur en björn luktar. Ett möte jag aldrig kommer att glömma. Foto: Joakim Odelberg

Vi var i Hartley Bay, BC, Kanada och gjorde ett reportage om den ”vita” svartbjörnen med Mitt i naturen när den här bamsen, en stor svartbjörnshanne på 170-180 kg kom fram till mig och sniffade lite på mig. Jag sniffade tillbaka och kan väl så här i efterhand säga att björnen vann, han luktade inte så gott. Konstigt nog en blandning av fisk och lakrits. Som tur var hade jag vidvinkel 7-14 mm på kameran. Det är dock inget jag rekommenderar att plåta björn med. Ett möte jag aldrig kommer att glömma. Foto: Joakim Odelberg

Den vita damen, ”Spirit Bear” eller kermodesbjörnen var helt magisk att få möta och komma nära. När mitt team och jag klev iland på dessa öar i British Colombia, CA. Så tänkte jag, ”det är ju så här det skall vara”. Skog som stått orörd i tusentals år. Träd som sträcker sig 100 meter höga där mossan växer 50 meter upp på träden och där skägglaven hänger i så långa vackra skägg ner mot marken att tomten skulle bli avundsjuk. Djur som inte var rädda för människan eftersom det aldrig jagats där. Det var som en saga. Och grädden på moset var den vita svartbjörnen som hemlighölls i så många år. Fantastiskt – ännu ett minne för livet. Foto: Joakim Odelberg

Den vita damen, ”Spirit Bear” eller kermodesbjörnen var helt magisk att få möta och komma nära. När mitt team och jag klev iland på dessa öar i British Colombia, Kanada, så tänkte jag ”det är ju så här det skall vara”. Skog som stått orörd i tusentals år. Träd som sträcker sig 100 meter höga där mossan växer 50 meter upp på träden och där skägglaven hänger i så långa vackra skägg ner mot marken att tomten skulle bli avundsjuk. Djur som inte var rädda för människan eftersom det aldrig jagats där. Det var som en saga. Och grädden på moset var den vita svartbjörnen som hemlighölls i så många år. Fantastiskt – ännu ett minne för livet. Foto: Joakim Odelberg