Gå till innehållet

Nationellt “utdöd” mussla upptäckt i miljö­övervakning

Den antogs vara utdöd eftersom den inte setts på 30 år, men nu har ett exemplar av tvärribbad näbbmussla hittats norr om Strömstad.

Att inte musslan hittats på så länge beror dels på att den antas vara väldigt fåtalig, men också för att den inte är speciellt lätt att hitta. Tvärribbad näbbmussla (Cardiomya costellata) blir bara upp till en centimeter lång, exemplaret som hittades nu var bara två millimeter. Den hittas bland sand- och gruskorn och lever där som ett rovdjur och äter små kräftdjur.

Det var under den årliga miljöövervakningen av mjukbottnar längs Sveriges kuster som Arne Nygren, forskare vid Institutionen för marina vetenskaper på Göteborgs universitet, gjorde fyndet.
– Jag tänkte direkt att det var något utöver det vanliga. Och när jag såg tvärribborna var det inte längre något att fundera på, även om detta var ett väldigt litet exemplar.

Övervakningen består i att ungefär 300 provtagningsplatser längs Sveriges västkust besöks och fynden av exempelvis havsborstmaskar, ormstjärnor, små kräftdjur, snäckor och andra organismer artbestäms, mäts och vägs i ett labb i Tjärnö marina laboratorium, som nyligen fått sin framtid säkrad.

– Jag hittade musslan i ett bottenprov från 56 meters djup i Singlefjorden, inte så långt från Tjärnö. Det är första gången vi tar prover i området. Här finns just den livsmiljö som musslan vill ha, säger Arne Nygren.

Trålfiske och övergödning drabbar

På 1920-30-talet hittades tvärribbad näbbmussla på 15 lokaler enbart inom Kosterområdet och där fanns den även kvar på 1970-talet, men sedan dess har fynden varit få. Vid Kosterhavs-inventeringen 2003, Svenska artprojektets marina inventering 2006–2009, inventeringarna vid Svaberget 2010 och Bratten 2012 –2013 hittades inga exemplar.

En förklaring till att näbbmusslan är så ovanlig nu är att dess livsmiljöer försvunnit. Övergödning och trålfiske gör att allt fler havsbottnar får ett täcke av döda partiklar. Detta klarar inte många bottenlevande arter.

Källa: Göteborgs universitet

Mer att läsa