Krönika: Allt som tvekar
Nere under jorden vilar befruktade humledrottningar och frödvala pågår. I busken bredvid grinden har hasselmusen byggt sitt runda bo av mjuk mossa och torrt gräs, jag tänker mig att den snarkar - mycket tyst och mycket sakta.
Björken tvekar.
Med risk för att mina funderingar här på naturens egen nyhetsportal ska bli nån sorts memoarer över årstidernas gång kan jag ändå inte låta bli att reflektera över dem. För lika plötsligt som det kändes främmande att gå barfota i november så omfamnades vi av vinterns kalla filt. Den gör att vi kryper längre in i våra hem, tänder brasor och ljus och avvaktar. Vi människor är djur som alltid pågår, utan egentligt avbrott. Andra varelser och organismer har nödgats uppfinna andra sätt att överleva.
När jag snöade in på konsten att ta hand om bonsai-träd drömde jag om en knotig tall att ha på skrivbordet. Om att få ha naturen nära, inomhus, året om. En dröm som krossades av
insikten att för de som utomhus vilar, de som under vintern pausar, inklusive de städsegröna, är den eviga sommaren som råder i våra hem ett dödligt klimat. På samma sätt som att vi till slut inte överlever utan sömn.
Den lilla guldgula hasselmusen är Sveriges enda art ur sovmössens familj – Gliridae. En sydligare kusin – sjusovaren (Glis glis) – heter på engelska European Edible Dormouse. Under antiken skördade romare, galler och etrusker mössen när de var som fetast och just lagt sig till ro i sin vintervila. De föddes även upp i särskilda lerkärl och åts fyllda med fläsk, pinjenötter och kryddor.
Dvala, eller vintervila, är en strategi för att överleva tider då resurserna är knappa eller förutsättningarna svåra. Vissa djur, i andra klimat, har sommardvala – estivation – men det finns också dagdvala – diapaus.
”Jag tror på allt som dröjer eller tvekar,
på allt som bär sig själv i väntans väntan.”
Trädgårdssnigeln tvekar och väntar lite en het, torr sommardag, likaså daggmasken. Omständigheter varierar från brist på mat, vatten och för låg eller hög temperatur. Organismen anpassar sin medvetandegrad, kroppstemperatur, ämnesomsättning och puls till sin omgivning på det där vackra sättet som vi människodjur vägrar att göra.
Vi som istället anpassar omgivningen efter våra egna önskemål. Vi som aldrig väntar eller tvekar.
Hoppspindeln som bor i mitt köksfönster ser för envis ut för att gå och lägga sig och sova. När jag diskar plirar den på mig. Den vet nog vart husflugorna har krupit in för att sova, som ett sömnigt skafferi. Hönsen har just börjat lägga ägg igen efter sin värpsemester, även det en taktik för vila.
En del insekter har lagt sina ägg på en trygg plats och överlever inte själva, bara låter nästa generation vänta på att kläckas in i våren. Den mäktiga humledrottningen bär den i sömn över till andra sidan, nedanför våra fötter. Andra puppar sig och förvandlas när solen återkommer. Under löven drömmer igelkotten om värme och fet daggmask.
1749 funderade Carl von Linné i sin ”Skånska resa” om storkarna; ”Om de fara till varma länder eller om de vila på sjöbotten med svalorna är ännu osäkert.”
Länge var uppfattningen att när svalorna försvann så var det för att de grävde ned sig i leran längs vattendrag eller sov på havets botten. Även vatten vilar på sitt sätt, i en lugn frusen form. Fiskarna sover mellan klippor, bredvid fantasins svalor. Träden samlar sin sav djupt i rötterna och dröjer. Naturens energibesparing sänker sig som tystnad under ett fruset täcke.
”Ty allt som dröjer,
dröjer eller tvekar,
bär som i lågmäld väntan
alltings mening.”
Brottstyckena kommer ur Britt-Marie Englunds dikt ”Jag tror på allt som tvekar”. Det är i väntans väntan som våren återuppstår. Och inget skapar så mycket längtan som våren, djupt ned i vårt genetiska minne har vi inte glömt hur våren frälser från hunger och törst. Hur vi dyrkade solen och inte kunde vara helt säkra på att den återvände efter vintern, så vi offrade och bad och längtade. Vi dröjde och tvekade.
Jag tänker på strategerna – en vintersömn, en dagspaus. Att flyga till Afrika i ett längtande streck av vingar över himlen. Att dröja ett slag tills regn eller dagg låter en glida vidare. Att snarka mycket tyst under snö och löv och sten. Att vänta eller resa på liv och död. Och så den frälsande spröda grönskan, porlande bäckar och heligt värmande strålar som väntar på andra sidan. Våren är ett paradis, varje år.
Fakta: Sovmöss
Hasselmus – Muscardinus avellanarius – är Sveriges enda art av sovmus. Den finns bara i södra Sverige,
Den är fridlyst och beroende av buskar och sly, en undervegetation som ofta röjs undan. De möss som väljer att bygga sitt bo bland trädrötterna löper risk att grävas upp av vildsvin under vintern.
Kanske kan du låta någon hasselbuske vara lite vild och stökig i din trädgård så den kan bygga sitt bo?
Fakta: Humlor
Det finns 41 arter humlor i Sverige med det underbara latinska familjenamnet Bombus, bland andra jordhumlor och blåklockshumlor. Det finns också snylthumlor, arter som inte anlägger egna samhällen, där drottningen Istället smyger in i andra humlors nästen och låter sina larver födas upp där. Många humlearter är hotade. Kan du hjälpa humledrottningen få en bra dvala?
Läs mer:
- SPSM:s humledrottningbo
- Rikare Trädgård: Så klarar småkrypen vintern
