Reserapport: Nationalparken Gotska Sandön

Niclas Ahlberg anser sig vara en relativt färsk skådare som inte har någon stor erfarenhet av Gotska Sandön, men det här är hans intryck av fågelskådning på den speciella ön.

Nationalparken Gotska Sandön 2 – 6 juni 2013

Ejderhonor. Foto: Niclas Ahlberg

Ejderhonor. Foto: Niclas Ahlberg

En gång tidigare har jag besökt Sandön. Det var för två år sedan då jag gav min mamma en tvådagarstur till Gotska Sandön i födelsedagspresent. Detta var innan mitt skådarintresse tagit fart. Den här gången var förväntningarna betydligt högre ställda eftersom denna raritetstäta superlokal ju levererat många överraskningar för besökarna genom åren.

Man tar sig till Gotska Sandön antingen genom att åka från Fårösund på Gotland (2,5 timme) eller från Nynäshamn i Södermanland (3,5 timme). Jag åkte denna gång från Nynäshamn och hade noggrant följt rapporteringen på Svalan (Artportalens fågelavdelning) från Sandön. Veckorna innan var det turturduvor, sommargylling, stäpphök, aftonfalk, eksångare och annat tungt som rapporterades in. När vi efter cirka tre timmars båttur närmar oss land och mobilen fångar upp en signal från en radiomast trillar det in ett larm om två biätare som dragit över stugbyn flitigt lockande. Två svängar hade de gjort, men försvann dessvärre några timmar innan vi kom i land.

Sandön är ju som namnet antyder, en ö av sand vilket gör att det inte är helt lätt att ta sig iland för båtar. Det finns ett antal landstigningsplatser runt ön och vilken man använder för dagen beror på vindriktning. Vi landade i en bukt som kallas Las Palmas och ligger 3-4 km från stugbyn. Vädret, dryga 20 grader och sol, gjorde att namnet kändes helt rätt. Det är så förnämligt att packningen transporteras med traktor till stugbyn och man behöver bara bära det ”nödvändigaste”. Typ kamerautrustning på 5 kilo, kikare och matsäck, så istället för att gå norrut till stugbyn gick vi söderut.

Havstrutsunge. Foto: Niclas Ahlberg

Havstrutsunge. Foto: Niclas Ahlberg

Vi begav oss mot Säludden, där de nu har byggt ett gömsle för att man ska kunna komma närmare sälarna utan att störa. På väg dit gick vi i bredd i strandzonen och stötte upp kärrsångare, gräshoppsångare, sävsångare med mera. Väl framme vid gömslet kunde vi konstatera att det tyvärr inte var några sälar på plats idag.

Från Säludden gick turen vidare mot Kyrkudden och därifrån vidare till Tärnudden. Skådningen runt kusterna går som sagt mycket ut på att stöta upp fågel som rastar i buskar och undervegetationen i strandzonen samtidigt som man håller ett vakande öga ut mot havet och upp mot ön för annat som kan dyka upp. Tiden gick och väl framme vid Tärnudden hade vi gått i fem timmar i hettan. Vattnet började ta slut och jag funderade på om man skulle kasta in handduken och gå hem trots att de yngre skådare jag för dagen hade sällskap av ville gå längre.  Men man kunde ju inte vika ned sig första dagen, så jag hängde med. Sista turen gick vi från Tärnudden via vinbukten och Högaland mot Hamnudden. Från Höga land, som är precis som det låter en hög strandlinje var utsikten över det nästan helt lugna havet magisk. Vi såg rastande ejdrar, en grupp blandade lommar och plötsligt kommer ett majestätiskt sträck med 250 prutgäss och drar förbi under oss relativt nära. Riktigt läckert!

Promenaden går vidare och vi hör en lundsågare sjunga. Vattnet är i princip slut i våra flaskor när vi kommer fram till en plats som heter Nymans. Där finns det till vår glädje en pump med friskt, iskallt sandfiltrerat vatten. Så fort vi börjar dra i pumpen dyker det upp några korsnäbbar som lärt sig att det ljudet betyder vatten. Väl vid Hamnudden stiger pulsen en aning då de hade en korttålärka på platsen dagen innan. Tyvärr hade den sträckt vidare men en bit bort hör vi en mindre flugsnappare som sjunger med en smula avvikande melodi som måste kollas upp senare.  Därefter går vi i rask takt de 6,3 kilometrarna från Hamnudden till lägret där våra kamrater vänligt nog ordnat med mat. Efter mat och en Corona, nåja två då, är det riktigt skönt att krypa ned under täcket.

Minder korsnäbb. Foto: Niclas Ahlberg

Mindre korsnäbb. Foto: Niclas Ahlberg

Det blir ingen sovmorgon. Klockan ringer 03:00 och efter en snabbfrukost är vi nere på Bredsands udde. Det är en udde som sticker ut i Nordväst och är den plats där de flesta fåglar sträcker ut ifrån eller passerar förbi. Efter lite sjöorrar, ejder och annat säger en av skådarna som om det vore vardagsmat ”där är en Havssula”. Jag letar febrilt med tuben efter sulan men hittar den inte. Efter att jag fått kika i ett antal av de andras tuber hittar jag till slut sulan. Den är kvar och fiskar runt udden en bra bit ut ungefär en halvtimme och alla utom han som tog sovmorgon fick se den. Sjusovaren blev resten av dagen mobbad av de andra skådarna med konstanta gliringar om att det var kul att ha sett en sula på Sandön. Morgonpasset ger förutom sulan även en rödstrupig piplärka. Det innebar två nya kryss för mig.

Efter lunch tog vi först en sväng till Kapellänget där jag hade riktigt fina obsar på mindre korsnäbb vid ett vattenhål. Det var även ett par lundsångare på änget.  Därefter gick vi återigen ned till hamnudden men nu följde vi istället kusten upp via Varvsbukten. Vi stötte återigen en hel del sångare. Bland annat höksångare och kärrsångare. Vi hade också en ljus lärka utan streckat bröst som tyvärr försvann innan vi hann få någon bra koll på den.

Fågelskådare.  Foto: Niclas Ahlberg

Fågelskådare. Foto: Niclas Ahlberg

Eftersom det är sporadisk mobiltäckning på ön använder vi oss av walkie talkies. Under måndagen blåser det frisk NO 10-12 m/s. Det regnade en hel del under natten så förväntningarna var stora på att det kunde dyka upp några intressanta fåglar som tvingats ned på Sandön. Men istället var det mest kallt. Efter några timmar gick några av oss tillbaka till byn där en svart rödstjärt väntade. Efter lunch tog vi en sväng till Gamla gården. Ett utmärkt ställe att ta det lugnt och spana över trädtopparna. En lärkfalk passerade förbi och jag säger högt: ”Konstigt att man inte sett någon örn”. I samma sekund glider en adult havsörn in i synfältet och försvinner efter en stund bakom träden. Något senare kommer den tillbaka lite högre upp. Jag påpekar detta men mina medskådare säger att det inte är en havsörn utan en kungsörn. Jag förstår ingenting då jag i kikaren ser en tydlig adult havsörn. Det visar sig att en kungsörn samtidigt dykt upp bara en liten bit ifrån havsörnen. Mäktigt!

Nästa morgon är det åter fint väder och förväntningarna stiger. Det sträcker lite sjöorrar, ejdrar och lommar. Vi kollar regelbundet inåt land för att se om något är på väg att lämna Sandön och plötsligt skriks det ”gylling”. En gul prick rör sig ryckigt ned mot oss. I stället för att i lugn och ro njuta av obsen försöker jag förgäves fånga den i sökaren. Jag inser att ett 500 millimetersobjektiv på frihand inte är optimalt för ändamålet, men man måste ju försöka.

Korttålärka. Foto: Niclas Ahlberg

Korttålärka i värmedaller. Foto: Niclas Ahlberg

Det blir en riktigt sjysst morgon med ännu en raritet. På väg tillbaka upptäcks en sibirisk gransångare i Inre dynkärret. Vi går alla upp och lyssnar på den och lätet spelas in för dokumentation. Efter lunch tar vi åter en lång promenad ned mot Hamnuden. Vi hoppas att något skall ha rastat efter den lite hårdare nordvinden dagen innan. Det är några lundsångare och lite annat som visar upp sig. Vi går vidare och tar återigen vägen längs Varvsbukten. Efter en stunds promenad när vi är ungefär på samma plats som jag såg en lärka två dagar tidigare ropar en i följet ”lärka”. Vi ser den landa och kan tuba in den och artbestämma den till korttålärka. Riktigt kul!. Livskryss för mig, men såklart inte för de tunga skådare som är i mitt sällskap. Jag tar några dokumentationsbilder i värmedallret men vi stöter inte fågeln mer då det är flera som gärna vill se den. En i sällskapet springer från andra sidan ön med kikare i ryggsäcken och lyckas få se den. Det blir dock den sista obsen av lärkan som förmodligen flugit vidare.

Sista morgonen är tyvärr dimman riktigt tät och morgonens sträckskådning uteblir i princip. Vi knallar runt på lite kortare turer runt byn men inga tunga obsar görs. Själv spenderar jag sista tiden i Kapellänget för att försöka få en bra lundsångarbild. Den fortsätter dock att gäcka mig. Men det går fler tåg. Jag är inte färdigt med Sandön ännu. Hmm, kanske september…

/Niclas Ahlberg

De senaste fågelobservationerna från Gotska Sandön
Länsstyrelsens information om Gotska Sandön

[mappress mapid=”10″]

Erik (4653 Posts)

Chefredaktör och grundare av Natursidan.se. Stötta vårt arbete – ge bidrag via bankgiro (5114-2529, företagsnamn Level 7) eller Swish (0730-385 185). Tack!