Mnemosynefjärilen känns igen på de mörka fälten närmast kroppen på undervingen och framvingar med två tydliga svarta fläckar samt glasartat parti längst ut på framvingarna. Arten kan lätt förväxlas med andra vita fjärilar. Foto: Algirdas, CC BY-SA 3.0.
Mnemosynefjärilen lever numera endast på tre platser i Sverige. Ett av dem är Blekinges kustland och där pågår nu ett projekt för att förbättra fjärilens möjligheter att överleva. I sommar har nya fjärilar kläckts på Nordens Ark samtidigt som länsstyrelsen i Blekinge arbetat med att restaurera områden.
Fjärilarna är så pass hotade i Sverige att en enda sträng vinter skulle kunna utrota arten. Därför föds nu arten upp i fångenskap hos Nordens Ark för att säkra mnemosynefjärilens överlevnad. 30 ägg har kläckts under gynnsamma förhållanden med nunneört (larvernas enda föda) och ängsblommor som de färdigbildade fjärilarna behöver för att kunna para sig och lägga ägg.
– Tanken med projektet är att kunna flytta nykläckta fjärilar till Blekinge för utplantering i restaurerade lokaler där fjärilen fortfarande finns, men även till ställen där den har försvunnit. Arten listas som starkt hotad och återfinns idag enbart i tre eller fyra svenska landskap, i sju är den helt utdöd. I Blekinge beräknas bara 20-talet fjärilar finnas kvar i det vilda, berättar Nordens Ark i ett pressmeddelande.
• Se även en film om Nordens Arks arbete med mnemosynefjärilarna:
LÄS ÄVEN: • En enda hård vinter kan utrota Sveriges sista mnemosynefjärilar
Förutom i Blekinge finns fjärilen också i Roslagen och på Alnön i Sundsvall.
Anledningen till att det går så dåligt för mnemosynefjärilen är att den är starkt knuten till så kallade mosaikmiljöer med omväxlande buskrika och öppna marker. Den har därför drabbats hårt av ett allt effektivare och industrialiserat jordbruk, samt av igenväxningen som i sin tur gör att områden med nunneört och ängsväxter minskar.
I Europa finns fjärilen i många länder, men har minskat med upp till 30 procent på många håll och anses nu vara ”nära hotad” enligt IUCN.
Källor: Nordens Ark och IUCN
