Gå till innehållet

En enda hård vinter kan utrota Sveriges sista mnemosynefjärilar

Mnemosynefjärilen känns igen på de mörka fälten närmast kroppen på undervingen och framvingar med två tydliga svarta fläckar samt glasartat parti längst ut på framvingarna. Arten kan lätt förväxlas med andra vita fjärilar. Foto: Algirdas, CC BY-SA 3.0.

I Sverige finns bara mnemosynefjärilen kvar på tre platser: Blekinges kustland, mellersta Upplands kustland och Medelpads kustland. Det finns så få individer kvar att en sträng vinter skulle kunna utrota arten i Sverige. Därför föds nu arten upp i fångenskap för att kunna räddas, berättar P4 Blekinge.

Anledningen till att det går så dåligt för mnemosynefjärilen är att den är starkt knuten till så kallade mosaikmiljöer med omväxlande buskrika och öppna marker. Den har därför drabbats hårt av ett allt effektivare och industrialiserat jordbruk.

LÄS ÄVEN: • Kort vinter får fjärilar att flyga senare

Länsstyrelsen i Blekinge har nu startat en uppfödning i fångenskap för att rädda kvar arten i länet om det skulle bli en riktigt kall vinter eller regnig vår som slår ut arten helt i landskapet. Förutom att föda upp mnemosynefjärilar har länsstyrelsen även röjt i gamla odlingslandskap för att skapa rätt livsmiljöer för de kräsna fjärilarna. Även om insatserna är inriktade på fjärilarna så för de med sig andra positiva effekter.

– Bevarar vi mnemosyne så bevarar vi också det värdefulla odlingslandskapet, där en mängd andra arter också trivs och vinner en stor biologisk mångfald, säger Annika Lydänge som är biolog på länsstyrelsen, till P4 Blekinge.

LÄS ÄVEN: • Är insektsgift orsaken till en dramatisk minskning av fjärilar?

I dagsläget återfinns bara ett 30-tal individer i tre olika områden i Ronneby. Vilket kan jämföras med populationen på mellan 150 och 200 fjärilar på sju ställen i Blekinge i mitten av 90-talet. I Europa finns fjärilen i många länder, men har minskat med upp till 30 procent på många håll och anses nu vara “nära hotad” enligt IUCN.

Källor: P4 Blekinge, Artdatabanken och IUCN

Mer att läsa