Ny barnbok borde väcka sebegär

Efter fåglar och däggdjur tar sig nu radarparet Martin Emtenäs och Jonas Källberg an grod- och kräldjur, lagom till säsongen börjar.

Alla som uppskattar kväkande konserter och krälande fjällbärare är lite extra peppade vid den här tiden på året. I soluppvärmda stenrös och sydslänter kan årets första ormar och ödlor hittas och beger du dig till en damm, sjö eller våtmark i skymningen kan du få höra och se grodorna leka. Det är en fascinerande tid för grod- och kräldjursfantaster och nu har de ännu en anledning att glädjas – boken ”Svenska grod- och kräldjur”.

Omslaget till ”Svenska grod- och kräldjur” av Martin Emtenäs och Jonas Källberg

Upplägget är identiskt med ”Svenska fåglar” och ”Svenska däggdjur”. Jonas Källbergs fantastiskt charmiga stil på illustrationerna gör varenda uppslag beundransvärt och det är uppenbart att de här storögda och gulliga versionerna av den svenska faunan uppskattas väldigt mycket av barn. Förhoppningsvis kan de även föra vidare sin fascination för kräldjur till sina föräldrar och slippa bli smittade av eventuella överdrivna rädslor i onödan.

Förutom grodor och paddor presenteras även vattensalamandrar, ormar och ödlor i korta faktatexter, bilder och smarta symboler. Sammanlagt 19 arter – alla Sveriges grod- och kräldjur är med i boken.

Även om det är illustrationerna som står ut och får boken att ge ett omedelbart tilltalande intryck så är det alla små finurliga detaljer som gör att böckerna håller även i ett längre perspektiv. Bokskaparna har klurat ut ett smart system av symboler och snabbfakta som gör att barn snabbt kan svara på frågor som ”vad är sandödlans favoritplats?”, ”hur ser huggormens pupill ut?”, ”hur låter vanlig padda?” och ”hur lägger klockgrodan sina ägg?”. Det är enkelt och smart och förhoppningsvis väcker det ett sebegär hos läsarna att ge sig ut i naturen för att få uppleva de här arterna på riktigt.

Det är lite olyckligt att det inte står tydligt att varken hasselsnok eller vattensnok har gift som är farligt för människor. Allt som kan minska onödig rädsla för ormar bör påpekas noga. Det är också lite rörigt för ovana när det först står fakta om familjen huggormar på en sida och sedan om arten huggorm på nästa sida. En mening som ”nästan alla huggormar föder levande ungar” blir lätt förvirrande om man inte tänker på att det är nästan alla huggormsarter inom familjen huggormar som menas. Den i Sverige förekommande huggormen föder levande ungar, medan snoken lägger ägg.

Det är lätt att förstå varför samarbetet mellan Martin Emtenäs och Jonas Källberg fortsätter (förutom att föregångarna troligen sålt bra). De har hittat ett alldeles lysande format som jag inte tycker att de ska släppa i första taget. Det är bara att hoppas att de härnäst börjar beta av hela den svenska insektsvärlden i en lång rad böcker. Sedan kanske svenska spindlar och fiskar?

Transparens: Natursidan fick ett exemplar av boken från förlaget.