Naturjulkalendern 2023: Fatima Boukarchid
I Naturjulkalendern presenteras varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.
Fatima, en hängiven naturfotograf bosatt i Sundsvall, blev medlem i Naturfotograferna/N under 2021. Hon fokuserar på fotografering av fåglar och vilda djur, främst i skogsmiljöer. Hennes mål är att inspirera andra till naturupplevelser och att understryka vikten av att skydda vår natur.
Se fler av Fatima bilder på Facebook eller Instagram.
“Mitt år som naturfotograf började inte som jag hoppats. Trots många timmar i ett vackert, snörikt landskap, var möten med djur sällsynta och gav få fototillfällen. Rönnarna hade knappt burit några bär under föregående sommar. Det ledde till en märkbar brist på sidensvansar och andra bärätande fåglar under vintern. Under senvintern bevittnade jag naturens obevekliga cykel när smågnagarpopulationen kollapsade, vilket tvingade många ugglor att desperat söka föda längs våra kuster. En tid som normalt är höjdpunkten i deras häckningsaktivitet blev istället öde och tyst. Inte en enda uggla hördes framföra sin nattliga symfoni.
Årets första och enda vinterbild, en liten sparvuggla, togs under den senvintern på en riktigt kall dag i Hälsingland. Detta unika ögonblick fångades under en norrlandstur jag åkte på tillsammans med min vän, naturfotografen Isabella Chowra, där vi också hade nöjet att besöka naturfotograf Daniel Nordgren i Umeå.
Mina förhoppningar om att dokumentera orr- och tjäderspel i Graninge, den lilla byn cirka en timme med bil inåt landet Sundsvall där jag brukar fotografera, grusades. Under en enda natt under ett himlavalv täckt av glittrande stjärnor, bevittnade jag i gryningens första ljus ett orrspel, som tyvärr var både avslaget och kortvarigt. Kort därefter svepte ett brutalt oväder in, med mycket snö och slask. Med en veckas semester dedikerad till orrar och tjädrar, var min besvikelse oändlig när jag tvingades avbryta, oförmögen att ta mig fram på de snötäckta skogsvägarna till spelplatserna. Det var, utan tvekan, ett stort bakslag för mig.
I början av sommaren fick jag möjlighet att fotografera denna vackra mårdhona. Mitt hopp var att även kunna fånga bilder av hennes ungar, men tragiskt nog hittade jag pälsrester i skogen strax efter att denna bild tagits. Sedan dess har jag inte sett henne. Det verkar tyvärr som att hon kan ha fallit offer för en räv eller kanske ett lodjur.
I slutet av maj, började naturen vakna till liv. Mitt år som naturfotograf, som initialt verkade bli misslyckat, förvandlades till en otroligt givande och intensiv period med hög aktivitet i skog och mark. Det var under denna tid jag tog de flesta av mina bilder.
Jag hade under året satt upp ett mål för mig själv att fånga bilder på arter som jag inte tidigare fotograferat i skogsmiljö. Ljungpiparen, en fågel som vanligtvis förknippas med fjällterräng snarare än skogslandskap, var precis en sådan art. De finns även i skogsområden, ofta på stora öppna myrar. Denna bild visar en hane ljungpipare som jag hade turen att fotografera under en vacker sommarkväll.
Ett av de bästa besluten jag gjorde var att förlägga min semester tidigt i juni, den tid då naturen är som mest livlig i norr. Jag är tacksam över midnattssolen som gav mig möjligheten att vara ute i princip dygnet runt. Det var en fantastisk upplevelse att kunna fotografera på kvällar och nätter, för att under dagarna vandra runt i skogarna i jakt på olika motiv att fotografera. Varje möte, vare sig det var en skymt av en skogsfågel eller räv, blev en del av en större berättelse som jag hade privilegiet att dokumentera genom min lins. Det var under dessa ljusa nätter som jag fann en särskild ro och tillfredställelse i min fotografering. Jag kände mig förenad med naturen omkring mig.
Jag hittade en rävlya vid kanten av en skogsbilväg, varpå jag placerade mig på ett säkert avstånd. Rävungarna, nyfikna som de är, kom snart springande mot mig, vilket gav mig chansen att ta denna bild. Men när de lekte nära och på vägen, där tunga timmerbilar passerade, väcktes min oro för deras säkerhet. Jag hoppas innerligt att dessa små, livfulla varelser klarade sig.
Sensommaren blev en lugnare period för fotografering, men dagarna var ändå fyllda av oförglömliga ögonblick. En av de mest betydelsefulla händelserna var när jag hittade ett aktivt kungsörnsbo dolt bland höga tallar i Graninges skogar. Med min tidigare erfarenhet av att hjälpa Ångermanlands Ornitologiska Förening med kungsörnsinventeringar, blev mitt fynd en viktig pusselbit i arbetet med att skydda denna örnfamilj från mänskliga störningar och hotande avverkningarna från skogsbolag i deras naturliga habitat. Att upptäcka kungsörnsboet förstärkte mitt engagemang i att arbeta mer för att bevara naturens skatter för framtida generationer.
Under hösten blev min tid i naturen tyvärr begränsad på grund av åtaganden med föreläsningar och andra projekt. Men en verklig höjdpunkt inträffade när jag fick äran att hålla mitt första stora föredrag vid Vårgårda Naturfotofestival. Detta tillfälle, att stå på scenen och presentera mina bilder och berättelser inför en engagerad publik var inte bara roligt utan också otroligt inspirerande. Det var väldigt givande att träffa och utbyta idéer med både publiken och även andra duktiga naturfotografer.
När jag ser tillbaka på detta år, inser jag att varje utmaning har berikat mig med ny insikt och stärkt min passion för naturfotografi. Från de nyfikna rävungarna till ljungpiparens stilla närvaro, har varje ögonblick i naturen djupnat min förståelse för dess värde och skönhet. Genom mitt arbete hoppas jag sprida ett budskap om vikten av att värna om vår natur. Med tacksamhet ser jag fram emot nästa års äventyr, ivrig att dela fler stunder och berättelser med er. En riktigt god jul och ett gott nytt år till er alla, med förhoppningen om att vi fortsätter att utforska och bevara naturens under tillsammans.”
