Ett ljuvligt möte med en bäver en sommarmorgon. Jag och en vän såg att den unga bävern simmade bortåt i ån, och när vi skulle smugit efter den en stund märkte vi att den inte alls var kvar i vattnet. Den satt och gnagde ner sly bara ett par meter framför oss! Vi backade försiktigt och satte oss på huk för att få en bild när den korsade den smala stigen på väg ner till ån igen. Det var ett sådant ögonblick när man verkligen håller andan!
I Naturjulkalendern 2022 presenteras varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.
Marie Mattsson är bosatt i Göteborg och tycker om att skildra arter hon hittar i sin närmiljö, i stadens utkanter. Hon tycker om att ta fram det vackra i det vardagliga, och vill med sina bilder uppmana människor att bli mer medvetna om och fascinerade av den natur som finns här på hemmaplan. Intresset för djur gör att hon också tycker om att resa, gärna till platser där man kan uppleva riktiga vildmarker.
Se fler av Maries naturbilder på mariemattsson.se eller på Instagram.
“2022 – året då vi äntligen kunde andas efter två år i pandemins grepp. Ja, vi ska förstås inte nämna att den snabbt ersattes av en annan världskris, för att inte tala om den alltmer närvarande klimatkris som lurar i skuggorna. Bland annat. Det är rätt tunga tider för en orolig själ nu, men då är det skönt att ha sitt andningshål bland högsträckta träd, fuktiga mossar och spegelblanka tjärnar. En ensam promenad i morgondimman till de sirliga tonerna av rödhakens sång är för mig ett ovärderligt sätt att slappna av och få nya krafter. Många gånger är också dessa morgonpromenader små äventyr i sig, till exempel när jag spårar upp ett gryt eller hittar en ny sorts spindel jag aldrig stött på förut. Detta år väntade dock ett äventyr utöver det vanliga.
Det är inte ofta jag fotograferar blommor, men hittar jag ett hav av blåsippor en vacker vårmorgon så ligger jag snart platt på marken med kameran
Precis när pandemin bröt ut hade jag, med bland andra vännen och fotokollegan Frida Hermansson, en drömresa till Botswana bokad och klar. Det var såpass nära att vi kom iväg att vi hann till Kastrup innan vi fick besked om stängda gränser och var tvungna att vända hem igen. Tack vare den minst sagt fantastiska servicen från den lokala resebyrån i Botswana kunde vi skjuta upp resan (två gånger!) och efter vad man nog kan kalla en byråkratisk mardröm som fick samtliga medresenärer att tappa hoppet både en och två gånger, kom vi faktiskt iväg.
Gnuer i regn. Ösregn på semestern är väl inget någon vill ha, eller..? Som fotograf är dåligt väder inte alls något negativt. Då har man chans att ta bilder utöver de vanliga.
Det blev en underbar resa med många skratt och upplevelser. Tidiga morgnar med frukost vid lägerelden innan solen gått upp, varma solnedgångar med utsikt över grässlätterna och en drink i handen, lekande lejonungar, flockar av zebror… Vi råkade till och med hamna mitt i flock jagande vildhundar! Det var verkligen minnen för livet, och jag är så oerhört tacksam över att jag fått uppleva något så häftigt.
Ett av de finaste tillfällen vi hade på resan var mötet med denna bruna hyena. Bruna hyenor är en av de mest svårsedda av de större rovdjuren i Afrika. Detta var en väldigt vacker hona som dessutom trivdes i vårt sällskap!
Botswana är ett av Afrikas mest stabila länder historiskt sett och de har en väl utvecklad turism som fokuserar på att bevara djur och natur och inte exploatera dem. Det är lite mer slitsamt för plånboken för oss som vill åka dit, men en desto mer exklusiv och unik upplevelse.
Ett av de finaste möten jag hade på hemmaplan i år var det med denna fina råbock. Den stod lugnt och putsade sig och var inte alls brydd av min närvaro. Efter att jag tagit några bilder stod jag still kvar och iakttog den en stund tills den var klar och sakta rörde sig bort för att leta något att äta.
På grund av de just släppta restriktionerna var det extra folktomt på utländska gäster, något som särskilt märktes i turiststaden Victoria Falls där vår resa tog sin början. Det var härligt att slippa trängas med andra turister, men det hade också en bitter eftersmak av hur hårt pandemin och reserestriktionerna drabbat detta land som är så beroende av turismen. Många vi pratade med hade haft det riktigt tufft de senaste två åren, en del ville inte ens prata om det. En annan sak som vi fick höra av flera var att de inte träffat skandinaver förut. Vår teori var att vi häruppe drar alla länder i mellersta och södra Afrika (förutom Kenya, Tanzania och Sydafrika) lite över en kam, och tror att det bara är fattigdom och krig överallt. Botswana är dock ett fantastiskt gästvänligt, vackert och tryggt land att besöka, och jag rekommenderar det verkligen. Värt varenda snålt sparad krona!
Ett ljuvligt möte med en bäver en sommarmorgon. Jag och en vän såg att den unga bävern simmade bortåt i ån, och när vi skulle smugit efter den en stund märkte vi att den inte alls var kvar i vattnet. Den satt och gnagde ner sly bara ett par meter framför oss! Vi backade försiktigt och satte oss på huk för att få en bild när den korsade den smala stigen på väg ner till ån igen. Det var ett sådant ögonblick när man verkligen håller andan!
På hemmaplan hade jag ett ganska lugnt år fotomässigt, men jag hade fortfarande många fina morgnar och möten med djuren ute i Göteborgstrakten. Att ha naturen några steg utanför dörren är en lyx som jag inte tar för given. Lejon och elefanter i Afrika i all ära, men ett ögonblicksmöte med en fluffig vinterräv på bara några meters håll i hemmaskogarna är svårslaget. Borta bra men hemma bäst, trots allt.”
