Naturjulkalendern 2022: Fatima Boukarchid

Naturjulkalendern 2022 presenteras varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.

Fatima Boukarchid är en naturfotograf som är bosatt i Sundsvall. Sedan 2021 är hon medlem i föreningen Naturfotograferna/N. Hon fotograferar främst fåglar och andra djur. Målsättningen är att att inspirera andra att ta sig ut i naturen, samt skapa en förståelse för att det är viktigt att vi tar hand om och vårdar vår natur.

Se fler av Fatima bilder på Facebook eller Instagram.

”Det här fotoåret har blivit annorlunda än tidigare år för mig. Efter att ha bott många år i Solna fick jag förra hösten arbete i Sundsvall och flyttade dit för att komma närmare mina hemtrakter i norr och de projekt jag har haft där. Flytten har såklart tagit tid från mitt fotograferande. Nu i början har jag försökt komma in i allt det vad det innebär med att hamna i en ny stad. Jag kände inte direkt någon sedan tidigare i Sundsvall och har därför bland annat lagt tid på att odla nya kontakter.

Det har varit spännande att få möjligheten att upptäcka en ny plats. Under våren har jag varit ute och utforskat olika naturområden. Kusten visade sig vara oväntat vacker. Jag fann där natursköna omgivningar att vandra i och även ett antal bra fågellokaler. En av dessa var Stornäset på Alnön, där man förutom fåglar även kan hitta den sällsynta mnemosynefjärilen. En annan var insjön Mingen, längs Njurundakusten, med en mängd olika fågelarter.

När det gäller mitt fotograferande har jag spenderat mest tid i mina hemtrakter i den lilla byn Graninge, som ligger cirka en timme med bil inåt landet från Sundsvall. Jag har där kunna vara ute i skogarna på helger och ledigheter. Jag är jätteglad över de fina fotoställen som jag har i Graninge. Tyvärr är det lite med sorg i hjärtat då naturskogarna där alla djur finns och jag fotar i snabbt takt försvinner till följd av en ökande mängd skogsavverkningar.

Jag har tidigare varit med och hjälpt till när Ångermanlands Ornitologiska Förening inventerar kungsörn och letat örnbon i skogarna. Detta gör man bland annat för att skydda örnarnas bon från avverkningar. Det är ofta ett tidskrävande och svårt arbete att lokalisera ett bo. Det var på så sätt extra kul när jag under hösten tillsammans med örninventeraren Roger Wallgren hittade ett tidigare nyligen bebott bo som hade rasat ned. Det kunde restaureras med hjälp av en annan vän och förhoppning är stor att örnarna ska vilja nyttja platsen igen. I framtiden hoppas jag själv kunna återställa bon vid behov och kanske kunna hjälpa till vid ringmärkning. Jag deltog därför på en av Kungsörn Sverige anordnad klätterworkshop för att lära mig grunderna inom trädklättring. Fåglarna har ofta sina bon högt uppe i de grövsta träden. För att man ska kunna komma upp på den höjden på ett säkert sätt är det viktigt att kunna använda riktig klätterutrustning.

Jag har satt upp en hel del fågelholkar och under våren fick jag mina första slagugglehäckning i en av dem, Känslan att kunna hjälpa den lilla familjen med ett hem var helt underbar. Allt som allt blev det fyra uggleungar. Bilden är tagen från gömsle för att inte störa dem alltför mycket. Det är även viktigt att vara försiktig vid ett slagugglebo. Honan kan vara mycket aggressiv och anfalla när hon skyddar de små.

På ett hygge hittade jag under försommaren av en slump häckande hökugglor. Fyndet var extra speciellt för mig då det var första gången jag sett arten i området. Det var lite klurigt att få bra bilder på ungarna. De satt utspridda lite varstans i inte så rolig miljö. Jag lyckades i alla fall ta det här porträttet när en av dem hade satt sig på en gren tillhörande ett nedsågat träd.

Förutom slagugglorna flyttade även en familj pärluggla in i en av mina holkar. Jag blev lite förvånad, eftersom denna holk har suttit på sin plats helt orörd i minst fyra år. I varje fall var det jättekul att de bestämde sig för att flytta in. Bilden visar den ena föräldern med en sork.

Under midsommarhelgen fick jag besök av min kompis Isabella Chowra från Stockholm. Vi åkte på en liten roadtrip i Jämtlandsfjällen där vi hittade och fotograferade ett gäng söta hermelinungar. Det var helt otroligt fint att se dem när de sprang runt och lekte. Jag tog den här bilden när en av dem kort stannade upp och tittade på mig.”