I Naturjulkalendern 2021 presenteras varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.
Stig-Erik Eriksson är född 1962 och arbetar som skiftgående arbetsledare på ett hårdmetallföretag i Fagersta. Han bor på landet med sambo, katter och hästar och började fotografera 1997. Sedan 1998 har han varit med i Norbergs Fotoklubb och sedan 2015 är han ordförande för Naturfoto Västmanland. Naturfotointresset har växt sig större och starkare med åren och han har genom åren uppmärksammats i en del fototävlingar och bland annat vunnit kategorin “In Praise of Plants” i den prestigefyllda tävlingen Wildlife Photographer of the Year 2003.
• Fler av Stig-Eriks bilder finns på Facebook och Instagram.
“Fotoåret 2021 har varit i stort sett som vanligt för min egen personliga del. Dock har det blivit något mindre av de längre utflykterna vilket innebär utanför Norbergs kommun. Trivs bäst ensam ute med kameran, vilket man då kan påstå redan är pandemianpassat. Är dock inte främmande för fotosällskap då och då. En vän uttryckte sig själv en gång som en ”umgängesglad ensamvarg” och det är ett fantastiskt uttryck som passar in på mig och många fler.
En planerad resa till Svalbard skulle ägt rum under året men av kända skäl är den framflyttad till kommande år. Den tragiska pandemin har givetvis påverkat mig också men hemmamarkerna är ju basen för upptäckarglädjen och dit tar man sig vare sig det råder farsot eller ej.
Har tidigt under året sett och fotograferat ett för mig nytt svenskt däggdjur, nämligen utter. Givetvis en fantastisk stund. Lika fantastiskt att under juli för första gången upptäcka, möta och fotografera sälgskimmerfjäril som påträffats under cykelturer hemmavid. En majestätart i den svenska fjärilsvärlden som har spridit sig norröver de senaste åren. Sensommaren bjöd på en för mig, aldrig någonsin tidigare sedd invasion av den fantastiskt, utsökt vackra amiralfjärilen. På sina håll sågs de i hundratal. Jag fick nöja mig med uppåt ett 50-tal individer som mest på en och samma dag.”
Sedan vi flyttade ut på landet 1993 har vi i stort sett varje snörik dag sett till att rådjuren har något att äta när de besöker oss. Som mest har det tidigare år varit 18 st framme och ätit samtidigt. Vi serverar dem pressat spannmål, s.k. pellets som läggs direkt på marken och det verkar vara en populär föda. De står ofta och väntar om det för tillfället råkar vara tomt på platsen. Flera generationer har vi sett komma och gå där några profiler stuckit ut lite extra. ”Treben”, “Hon med örat”, “Den Gamle” och några till har passerat revy. Tyvärr är dessa profiler numera ett kärt minne men under senaste åren är det en dam som befinner sig i närområdet även sommartid. Hon har 3 ungar som följer henne, vi tar det som ett gott betyg. Med rådjur, ekorre och småfåglar in på knutarna är det en ren livskvalité att bo som vi gör.
Månadsskiftet mars-april är ett besök vid Tysslingen utanför Örebro en tradition och ett måste. Svansjön nr 1 bjuder på ett skådespel utan motsvarighet, åtminstone i svenska svanvärlden. Sångsvanar i mängd tillsammans med grågäss, kanadagäss och ytterligare många fler arter. Är ingen uttalad fågelentusiast utan ser dessa djur som lika intressanta som alla andra arter från älg till fluga. En art som kan hamna lite skymundan bland övriga fågelrariteter är kajan. Fantastiska flygare som reagerar blixtsnabbt i flock när ny 90-graderssväng skall genomföras. Det ser ut som om alla svänger samtidigt på givet kommando. Använde lite längre exponeringstid i bilden för att försöka fånga fartkänslan.
Hemmavid startar djurlivets vår med fina aftnar i bäverns rike. Många aftnar blir det. Få stunder är så pass rogivande som när man sitter ensam vid skogssjön och väntar på att bävern visar sig. Man får oftare möten än att de uteblir. Det gör heller ingenting om aftnarnas möten uteblir för det är fantastiskt att bara se ut över sjön, se skogen på andra sidan samtidigt som man lyssnar till den ljuvliga tystnaden. Knottsläktet har ej heller ännu nått sin kulmen.
I den lilla skogstjärnen bor knipparet. Vid vindstilla kvällar är platsen snudd på magisk i sitt förmedlande uttryck. Skogens ridå speglar sig i tjärnen och Disneys sagors värld gör sig påminda. Regissören och aktören kniphanen, hjälpte mig med denna bilden genom att placera sig rätt.
Som alla somrar de senaste åren föreställer 70-80 % av den personliga bildskörden blåvingar. De ytterst vackra djuren är av naturen utstyrda med en enormt vacker kroppsteckning. Dessa vilda djur finns nästan överallt sommartid och har blivit ett motiv jag ständigt återkommer till. Av de dryga 20-talet blåvingearter vi har i landet är detta en hedblåvinge eller ljungblåvinge. Har ej kunskap och förmåga att skilja dem båda åt utan tycker de är lika vackra och fascinerande oavsett art. Min kunskap om det skulle inte göra dem någon skillnad.
