Urban rörhöna i stadsljus: Som jag nämnde tidigare, hade jag under vintern upplevt en dipp gällande både motivation och ideer för första gången och var därmed fast besluten om att hitta en väg tillbaka och skapa något intressant och kreativt tillfredsställande! En idé om att fota urbana fåglar i stadsljusen efter att ha sett fantastiska resultat från några tyska fågelfotografer, blev början på mitt häftigaste projekt under året! Jag åkte runt i flera områden i centrala Kalmar som jag tyckte kunde vara intressanta, framförallt fågelmässigt men även utifrån vilket ljus det fanns att jobba med från olika lampor osv. Tills slut hittade jag otroligt nog övernattnings-platserna för några rörhönor och kunde därefter under flera nätter, återkomma till fåglarna och jobba med dom ur olika vinklar, ljus och så vidare. Bilden jag visar här är den jag blev absolut mest nöjd med, där jag efter hårt arbete kunde pricka in rörhönan i reflektionerna av stadsljusen och därmed få en fin siluett och en sprakande färgpalett! En bild jag ofta drömmer mig tillbaka genom nu när kylan åter knackar på dörren och motivationen kanske åter får sig en dipp.
I Naturjulkalendern 2021 presenteras varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.
Simon Carrington är en 20-årig naturfotograf och fågelskådare från Kalmar som bor i Halmstad. Han har varit aktiv fotograf sen 15-16 års ålder och blir bara mer och mer intresserad för varje dag som går. Han uppskattar “glada skarpa bilder, med mycket färger där förgrund och bakgrund smälter ihop bra i kombination med intressanta kompositioner” och har också börjat fundera på en mer konstnärlig, och fantasieggande stil. Han vann pris som årets unga nordiska naturfotograf 2019 och har bland annat varit med i P1:s Naturmorgon.
• Se fler av Simons bilder på carringtonphotos.com och Instagram.
“Mitt fotoår 2021 har varit absolut fantastiskt! Till en början var det rätt jobbigt och fotolusten och kreativiteten försvann en stund under vintern i brist på motiv. En kväll under “svackan” gav jag mig ut och började experimentera vilt med nattfotografering för att få igång fotandet på något sätt och fick sedan häftigt nog till mitt coolaste projekt för året enligt mig själv, med nattfoton på en urban rörhöna! Ibland ska motivationen tryta och man ska jobba i uppförsbacke, för att nytänkande och spännande ideer ska uppkomma!
Urban rörhöna i stadsljus: Som jag nämnde tidigare, hade jag under vintern upplevt en dipp gällande både motivation och ideer för första gången och var därmed fast besluten om att hitta en väg tillbaka och skapa något intressant och kreativt tillfredsställande! En idé om att fota urbana fåglar i stadsljusen efter att ha sett fantastiska resultat från några tyska fågelfotografer, blev början på mitt häftigaste projekt under året! Jag åkte runt i flera områden i centrala Kalmar som jag tyckte kunde vara intressanta, framförallt fågelmässigt men även utifrån vilket ljus det fanns att jobba med från olika lampor osv. Tills slut hittade jag otroligt nog övernattnings-platserna för några rörhönor och kunde därefter under flera nätter, återkomma till fåglarna och jobba med dom ur olika vinklar, ljus och så vidare. Bilden jag visar här är den jag blev absolut mest nöjd med, där jag efter hårt arbete kunde pricka in rörhönan i reflektionerna av stadsljusen och därmed få en fin siluett och en sprakande färgpalett! En bild jag ofta drömmer mig tillbaka genom nu när kylan åter knackar på dörren och motivationen kanske åter får sig en dipp.
Efter att sagt upp mig från mitt kortvariga jobb hos Hemtjänsten i Kalmar jag haft sedan sommaren 2020, så hade jag hela april, maj och delar av juni fritt för att bara fotografera, fram tills mitt sommarjobb började. Detta ihop med att jag fick låna mina föräldrars bil i princip när som, gjorde att jag kunde planera upp för många långa dagar ute i naturen! Efter att ha tagit körkortet våren innan, så var det som en befrielse att kunna få ha så här stor frihet! Jag började planera upp mitt fotograferande rätt noggrant och bland annat välja ut vilka målarter jag ville ha, var och när jag skulle försöka fota dom och så vidare. Sedan jag under vintern köpt in ett flytgömsle, blev det stort fokus på att experimentera med det! Framförallt blev det doppingar till en början och 2 månader senare hade jag fått riktigt fina foton på Sveriges fem häckande dopping-arter (inklusive svarthalsad dopping).
Skäggdopping i guldigt morgondis: Vårens doppingprojekt med flytgömslet blev synnerligen lyckat! Efter att sakta betat av smådopping, gråhakedopping och svarthakedopping i Kalmar + svarthalsad dopping i Växjö, var det endast den enklaste- skäggdoppingen kvar på listan! Att fota fåglar från ett flytgömsle är en absolut fantastisk upplevelse, där du flyter runt i din torrdräkt med armarna på flytgömslet! En vacker, stilla morgon kan inte få en större känslomässigt innebörd än när du själv ligger och flyter runt i det magiska solbelysta diset med fåglar rätt utanför! För skäggdoppingen, hade jag sedan tidigare rekat ut en perfekt vik i närheten av där jag bodde, kruxet var bara att den var väldigt grund. Detta i sig var inget större problem, än att jag ofta fick gå runt på huk/på knäna med våtdräkten på, vilket resulterade i en hel del träningsvärk och konstiga smärtor. Men det var det värt!
Under slutet på maj fick jag till en fin vecko-vistelse på ön Utlängan i sydöstra Blekinge, mer för fågelskådning där jag kunde hänga in roliga arter såsom en obestämd rödstrupig sångare, busksångare, bra inflöde av rosenfinkar och en kaspisk trut. I början på juni fick jag en kort anställning av Calluna, direkt efter vistelsen på Utlängan, där jag åkte upp mot Borlänge/Gävle-trakterna för att inventera lommar och rovfåglar under drygt 2,5 vecka. Där fick jag utanför inventeringsarbetet, framförallt i Gävle, bekanta mig med en hel del roliga arter på nära håll, såsom flodsångare, busksångare, kornknarr och lappuggla med ungar.
Gulärlor i motljus: En i högsta grad oplanerad och väldigt överraskande upplevelse, på flera sätt och vis. Mitt teleobjektiv hade börjat strula tidigare under maj och skärpan satte sig inte riktigt någon gång. Till slut blev jag nästan lite förbannad, nu när jag hade så mycket tid och det skulle vara utrustningen och inte mina ambitioner, som inte funkade. Tack vare en mycket snäll fotokompis vid namn Per Rudin, kunde jag smidigt få låna ett lite enklare 600mm objektiv, tills dess att mitt nya kom hem. Under en fågelskådningstur runt Kalmars kanske två hetaste lokaler under maj månad dvs. Bottorps hamn och Hagbyhamn, fick jag mig som sagt ett udda möte när jag klev in i hagen som omringar det stora vassområdet i Bottorp! På strandängen sprang det runt en mindre flock med gulärlor, samtidigt som solen sakteligen var påväg att gå ner. Jag la mig ner och började kravla på ärlorna direkt! Och efter en stund fattade jag att det här var lite av en once in a lifetime-upplevelse! Ärlorna var i princip orädda, och jag kunde röra mig fram och tillbaks och kravla utan några som helst reaktioner eller lockläten, För ni ska veta att gulärlorna är riktigt knepiga av sig annars och flyger lätt iväg på långa avstånd. Tack vare att jag hade så pass stor rörlighet, kunde jag också jobba in gulärlorna i det fina ljuset, varav denna bild var den jag blev mest nöjd med, där ärlan i bakgrunden är det som gör bilden i mina ögon! Lite synd att jag inte hade mitt vanliga objektiv så att kvaliteten och skärpan hade blivit så som den brukar vara, men trots högt ISO löste Rudins objektiv så att jag kunde föreviga en mycket häftig upplevelse och det är jag evigt tacksam för!
Hemkommen efter några tuffa veckor med en hemlängtan som jobbats upp under en lång tid, var det dags att börja hitta på nya ideer! En rätt urban hornuggle-familj visade sig vara ett perfekt projekt och under kanske 2-3 veckor jobbade jag mycket intensivt och stundom otroligt nära med iaf två vuxna fåglar och två kullar på fyra respektive fem ungfåglar.
Hornuggla i solnedgångsljus: Under 2-3 veckor i juli-månad blev jag bästa kompis med en hornuggle-familj! Allting började med att jag upptäckte några tiggande ungar i ett område rätt nära centrala Kalmar, vilket var ett kul årskryss! Eftersom jag inte hade några bra bilder på hornuggla, började jag jobba lite på att försöka föreviga ungarna i fint ljus och framförallt, så att de satt öppet och lågt ner i träden, vilket visade sig vara knepigt till en början, men busenkelt i slutet. Första gången lånade jag en stege av en bekant skådare i närheten och vandrade 600 m fram och tillbaks med denna. Tufft jobb! Samma gång, när jag stod och fotade ungarna, tittade jag helt plötsligt i en ett par ögon som var lite mer storvuxna, en vuxen hornuggla på dagskvist! Jag fotade ugglan som en idiot och smög mig sakta närmre och närmre samtidigt som jag gömde mig bakom olika träd. Till slut var jag bara några meter från ugglan och den brydde sig ingenting! Den var helt orädd! Mina ögon lyste som aldrig förr och ideerna sprudlade fram, vilket sedan ledde till ett långt, nära och väldigt fint samarbete/uppföljning av ugglorna och dess häckning. Bilden ovan tog jag under en kväll när jag länge letat efter ugglan, för att plötsligt få korn på den när den snabbt svepte förbi och matade en av ungarna, för att sedan flyga iväg till en mindre dunge och vila lite. Jag väntade in solnedgången och sedan var det bara att tacka stjärnan för kvällen och fota på tills batterierna och minneskorten tog slut! Vilken otrolig upplevelse!
Slutligen innan flytten till Halmstad och plugget, blev det även ett intressant projekt, ur fågelskådningsperspektiv, där jag nördade ner mig på trutarna vid Moskogens avfallsanläggning under juli/augusti och kunde slutligen nå upp till en summa på tolv kaspiska trutar födda i år samtidigt, en siffra som var fyra gånger högre än det tidigare rekordet för Småland. Efter flytten till Halmstad blev det såklart svårt att hitta tid för fotograferingen, men jag hann med två otroligt fina upplevelser under hösten! Först och främst några underbara havsfågeldagar runtom Skummeslövsstrand/Hovs hallar där jag kunde hänga in spetsbergsgrissla, lunnefågel, grålira, klykstjärtad stormsvala, alkekung och stormfågel. Det finns absolut inget bättre än havsfågelskådning! Absolut sist, för att avrunda av året blev det en dags-trip till rubinnäktergalen runt Vargön i Vänersborg som visade upp sig otroligt fint! Häftigt att få fota en sådan raritet och även träffa en massa nya och bekanta skådare!”
Snösparv i höstfärger: Under en kort paus mellan kurserna och efter att tentorna var klara i oktober, begav jag mig hem till Kalmar, staden mitt hjärta slår några slag extra för! Efter att ha hälsat på familj och vänner var det dags för lite skådning såklart! Ett lokallarm på 3 snösparvar kring Kalmarsundsparken i Kalmar, vilket är en lite udda lokal tack vare att den är så pass urban och ständigt med motionärer som promenerar förbi, tände tankarna om att sparvarna förmodligen kunde vara rätt orädda av sig! Och visst var dom det! Folk kunde gå förbi dom på någon meters håll när de satt på räcket till bryggan Kröp runt på de tångbeklädda stenarna runtom bryggan, födosökte på gräset, kravlade sig runt och badade i sanden. Jag sparvarna hade massor med fina mikro-biotoper att stortrivas i! Dessutom var det riktigt fint väder ute- så bra med soltimmar som det var under dessa dagar har jag inte sett under många höstar! Tack vara de orädda sparvarna, det fina ljuset och några buskage där höstlöven fått sig riktigt fina färger, kunde jag jobba fram följande bild, som jag tycker framhäver hösten på ett väldigt fint och mysigt sätt! Faktum är att detta fotot förgyller hela min höst! Att kunna få ett sådant här fint ögonblick med en art som delvis karakteriserar hösten och samtidigt få med de fina höstfärgerna, är inte alltför enkelt. Under hösten 2020, när jag hade sabbatsår och kunde skåda mycket mer, fick jag inte fram detta ljus under någon gång och därmed blev jag inte heller nöjd med någon av mina höstbilder, jämfört med de jag tagit på våren i perfekt ljus. Ljuset är i princip allt för mig! Och mottot man kan lära sig av denna upplevelse är – “less is more”! Bara för att man jobbar järnet av sig, betyder det inte att man får bättre bilder än om man tar det lite lugnare, när förutsättningarna är fel!
