Naturjulkalendern 2021: Malin Hanning

Naturjulkalendern 2021 presenteras varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.

Malin Hanning har fotograferat mer eller mindre i hela sitt liv och har jobbat professionellt som fotograf under en tid. Hon har tidigare riktat in sig på polarområdena, men har den senaste tiden tänkt om.

• Se fler av Malins bilder på Instagram

”Jag har fått boka av tre planerade resor till Svalbard under pandemin och eftersom läget har varit som sådant att det inte gått att resa direkt så har jag fokuserat på det som är intressant i närområdet. Vilket är både nyttigt för mig själv och miljön. Det har tyvärr inte blivit så mycket fotografering i år som jag hade hoppats på då jag haft fullt upp med annat under året. Då jag egentligen inte vill göra ”onödiga” resor med flyg i och med miljön så har detta varit en fin tid att få tillbringa i närområdet och att få utforska djur och natur här lite mer än vad jag gjort innan.

Jag har alltid varit ute mycket i naturen där jag bor och även runt i Sverige men då sällan med kameran som sällskap. Jag har helt enkelt inte sett Sverige som en plats jag fotograferar på. Men det kommer bli ändring på det i framtiden.”

Året började med några turer till Råstasjön för att fotografera hägrarna. Det var mest för att komma igång och finna inspiration. Detta var en fin vinterdag men tungt snöfall. Isen låg på sjön och jag lade mig en stund ute på isen en bit ifrån hägrarna (ihop med alla andra fotografer som flockas där på vintern) och hade en fin dag med att skåda dessa vackra fåglar.
Vid vår stuga vid Hammarstrand i Jämtland så har en vän (Andreas) ett gömsle. Gömslet ligger helt fantastiskt och då Andreas har stor respekt och kunskap om björnarna i området så kändes det som ett fint tillfälle att sitta där med honom en kväll när jag fick chansen på våren. Vi satt i några timmar innan denna lilla honan kom fram. Hon var så försiktig och höll hela tiden koll på området ifall någon var i närheten. Hon gick långsamt förbi mellan träden och passerade inom 15-20 minuter. Under den tiden så hann jag känna så mycket glädje och respekt för dessa fantastiska djur. Om ni någonsin funderar på att sitta i gömsle och se/fotografera björn så är det en fantastisk plats att göra detta på.
Jag fick tips av en person att det fanns nio rävungar på en tomt i närheten där jag bor. De hade byggt lyan så att själva ingångarna var precis vid vägen till några hus. Jag åkte dit tidigt en morgon och parkerade en bit ifrån för att inte störa och gick dit och satte mig på andra sidan vägen. Sju små liv lekte runt och tittade nyfiket omkring sig. Ena föräldern var där och matade dom med en höna den tagit. Så fantastiskt att se så små fina liv. Föräldern var väldigt tunn och det måste ha varit väldigt krävande att ge föda åt så många valpar. Två hade troligtvis dött när jag var där. Hon jag fick tips av hade fotograferat av alla nio valpar med mobilen och hade följt dom sedan dag ett. Jag planerade att försöka följa dessa valpar under våren. Jag åkte dit en kväll och då stod dom som bor på tomten där rävarna befann sig precis vid ingången till grytet. De pratade om att de ville försöka få bort rävarna (då de såg dem som ohyra och inte alls glada över att dessa små valpar lekte på deras tomt) till en viltvårdare som var på plats. Jag åkte dit dagen efter tidigt på morgonen och då fanns rävarna inte där längre, efter det såg jag dom aldrig mer. Jag vill inte riktigt tänka på vad som kan ha hänt men jag hoppas att de valde att flytta på sig själva.
En dag satt jag hemma och hade sånt otroligt sug på att fotografera. Jag tog kameran och gick ner på vår äng som ligger nedanför vår lägenhet. Där vet jag att det ibland finns harar. Jag såg en av dom och lade mig på gräset. Ett tag var den långt ifrån mig för att sedan bli bekväm och hoppade närmre. Det var så fint när den satt lugnt framför mig och åt medan jag låg i gräset nära. Blir så glad av att få såna fina nära möten och den energin och glädjen det ger kan jag leva på länge.
En tidig morgon vid min väns gömsle i Hammarstrand efter att ha spenderat natten där för att fotografera björn. Jag fick bilder på en stor björnhane som är känd i området då han är gammal, väldigt väldigt stor och har ett halvt öra. Det hade hunnit bli sent innan björnhanen kom och ljuset var inte det bästa så jag valde att filma mestadels. Jag satt uppe hela natten och väntade ihop med min kusin i gömslet. Han snarkade djupt ett tag medan jag höll tummarna för att det skulle bli fina foton i morgonljus. Någon mer björn dök tyvärr inte upp men på morgonen kom korparna tillbaka i dimman som låg över myren. Jag älskar denna bilden då den ger mig en känsla av lugn och trygghet på något sätt. Att vara på en plats som betyder väldigt mycket för mig med min kusin som jag tycker om mycket och med djuren så nära inpå kan inte bli annat än fantastiskt. Sen att korpen är en av mina favoritfåglar gör inte saken sämre.