Naturjulkalendern 2021: Camilla Noresson

Naturjulkalendern 2021 presenteras varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.

Camilla Noresson hittar motiv överallt och brinner extra hårt för makromotiven, mönstren, utsnitten och figurerna. Hon vill skapa förståelse för naturen och därmed öka chansen att den ska bevaras. Medlem i Naturfotograferna och Photo Natura.

• Se fler av Camillas bilder på camillanoresson.seInstagram eller Facebook.

”Jag bor i Malmö med min sambo som delar mitt intresse för natur och naturfotografering. Det har blivit en livsstil och ur den hämtar vi energi i naturen som ger oss näring åt våra kreativa ådror. För mig blev det också ett redskap att uttrycka känslor, visa naturen och förmedla budskap.

Motiv hittar jag överallt, framförallt i min närmiljö men åker ibland iväg på längre turer. Varmast om hjärtat ligger makromotiven, mönstren, utsnitten och figurerna men tätt därefter kommer kustlandskapet och skogen.

Jag vill förmedla energier och känslor vidare till andra människor via mina bilder. Få dem att tycka om naturen och vilja bevara den men även skapa förståelse för hur viktig den är och skapa ett engagemang genom att beröra själen. För man kan väl inte förstöra det som kärleksfullt fångat själen och berört en?

Mitt fotografiska år 2021

När man sitter och ska berätta om sitt fotografiska år känns det som man inte gjort något speciellt. Men när man kikar tillbaka i årets bildskörd hittar man många trevliga minnen. Saker man sett och upplevt som man glömt bort lite. Stora saker och små saker. För mig är det ofta små upplevelser som ger lyckorus ute i naturen.

För mig startade året med en alldeles fantastisk vinterupplevelse längs en av Falsterbonäsets sandstränder. Jag längtar alltid efter en riktig vinter. En vinter med snö, en vinter där skogen är frostig och vackert vit, en vinter med andra färger och en vinter där havet faktiskt fryser till is längs kusterna. Det är otroligt vackert när vi får riktig vinter i det Skånska landskapet.

Tyvärr blir man hela tiden påmind om det globala klimatproblem planeten har. Det är numera väldigt sällan det blir de förutsättningar jag vill ha på vintern i mitt närområde. Klimatet är varmare. Ofta när höstlöven fallit från träden visar sig den ”grå väggen” som håller i några månader. Väldigt få dagar vaknar man upp till frostiga vackra morgnar. Det är nästan så man skulle vilja gå i ide och säga väck mig om det snöar eller fryser. Men när väderleken bjuder på minusgrader och lite snöfall då får man stå i givakt med kameran och ta tillvara på tillfället. Ett sådant tillfälle hade jag i februari och direkt när arbetsdagen var slut styrde man kosan mot Falsterbos stränder.

Titel: ”Rosa horisont” – En strand i Falsterbo i mitten av Februari 2021 då havet frös till is några enstaka dagar.

Jag var glad att jag tog tillfället i akt för veckan efter dukade jag under i ett irriterande numera välkänt virus och det slog hårt på mig. Det tog flera veckor innan jag ens orkade gå ut och det kostade mig 2 månaders sjukskrivning. När jag väl tog mig ut så var mobilkameran min bästa vän då jag inte orkade bära min andra utrustning. Men man säger ju att den bästa kameran är den man har med sig så den fick tjänstgöra.

Jag gjorde allt för att bli starkare så jag kunde njuta av vårblommorna med mitt makro. Min sambo fick köra mig till blåsippeskogen och där är det bara att gå över en väg och landa på backen. En riktig energikick och det blev en symbolisk tur för mig. Våren då livet börjar om igen.

Titel: ”A dream” – Blåsippan, en av de allra första blommorna som färgar in våren.

Sommaren blev nästan en repris av förra året. Jag är inte så glad att fota på sommaren. Tycker allt är så himla grönt. Dessutom är det massor med folk överallt och svårt hitta ställen där man kan vara ifred. Men det är jättekul att träffa vänner och bekanta så det blev en tur till Småland där vi tältade några dagar vid en sjö och en tur till Karlsborg där det finns mycket fin natur i trakterna. Och naturligtvis fotade jag.

Besökte ett område norr om Karlsborg med fina gamla ängar med massor av blommor och insekter. Fjärilarna flög runt från blomma till blomma och humlor och bin surrade överallt. Så önskar man att det kunde se ut på flera platser. Det är så biologisk mångfald ser ut.

Titel: ”Summer beauty” – En pärlemorfjäril som letar nektar på en blomma.

Även hemma i min närmiljön surrade det bland växterna. I augusti blommar den fina lila ljungen nere på Falsterbonäset och både jag och humlorna njöt av den.

Titel: ”Necessary” – Humlan, en av våra bästa pollinerare, njöt av den vackert lilablommande ljungen.

Hösten kom och nu vaknade folk i stugorna och ville ut och fota. Vi planerade in en tur till Björkliden med ett par kompisar och hade som mål att få se norrsken. Vi åkte tåg genom hela Sveriges avlånga land och det är verkligen något jag kan rekommendera. Med på resan hade vi en smarrig ostbricka med god dryck därtill och efter det inmundigats sov vi jättegott i vår lilla kupé. Jättemysigt.

Väl framme så möttes vi av moln, dimma och ännu mera moln. Norrskensapparna och vädret bevakades hela tiden men vi hade inte jättetur med norrskenet precis. Men naturen däruppe är fantastisk så vi hittade mycket annat att fotografera. Sånt får man ta med i beräkningen. Väder, vind och naturfenomen kan man inte beställa.

Sista dagen var vi uppe på fjället och dimmorna svepte väldigt lågt. Ibland såg man inte ens 5 meter framför sig. Så den vackra utsikten över fjället hade vi inte heller tur med. Väl nere i stugan blev det en smarrig renskavsgryta och man var nu lagom mör. Vi började samla oss för hemresan dagen efter och gick ut till sopsorteringen då vi plötsligt såg stjärnor på himlen. Jag har nog aldrig sorterat sopor så fort. Sen var det bråttom tillbaka till stugan, på med vinterkläderna, pannlamporna och ryggsäckarna och börja traska upp på fjället igen i mörkret. Något motigt ska jag erkänna men envisheten tog över och när stativ, kamera och allt var iordning uppe på The Viewpoint kom det lite norrsken minsann, som på beställning. Som sagt det gäller att ta vara på tillfällena i naturen. Det gäller både hemmavid och i andra änden av Sverige. Vilken avslutning på en trevlig vecka i Lappland.

Titel: ”Halvan” – Solen kämpade sig igenom molnen som svepte lågt över Lapporten. Här ser vi högra sidan av porten.

I år hände det saker på Måkläppen. Två stora områden på reveln har fått permanenta besöksförbud året runt för att sälarna ska få vara ostörda på sina viloplatser. Ja, så blir det när folk inte kan bete sig ordentligt utan tvunget måste gå för nära sälarna för att ta en selfie med mobilen. Jag ska inte klä i ord vad jag tycker om sådana människors beteende. Det är bra att sälarna fått en fristad där de kan vila och jag hoppas nu folk respekterar detta. En annan sak folk har svårt att förstå är att man inte får ha hund med sig till Måkläppen. Naturligtvis för att inte störa sälarna men även för att inte sprida sjukdomar till dem. Så med förhoppning att detta fungerar så besök stället med förnuft.

Jag önskar er alla ett Gott slut på 2021 och ett Gott Nytt år 2022. Visa respekt i naturen och bevara den.”