Naturjulkalendern 2021: Annette Seldén

Naturjulkalendern 2021 presenteras varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.

Annette Seldén har fotograferat i över 35 år, är sedan 2008 invald i föreningen Naturfotograferna /N, numera föreningens ordförande och har deltagit i ett stort antal fotofestivaler och utställningar genom åren. 

• Se fler av Annette Seldéns bilder på www.seldenphoto.se, Facebook eller Instagram @seldenphoto

”Mitt fotoår 2021.

Pandemin som vi i i början på mars 2020 trodde skulle vara över på några veckor lurade oss många gånger om.  

2021 är snart slut och pandemin är fortfarande kvar. För mig personligen har pandemin haft en kraftfull påverkan. Min son fick allvarliga lungproblem redan i början på 2020 och har sedan dess genomgått två stora lungoperationer, den senaste i maj i år. Jag har tillbringat ett oräkneligt antal dygn på barnsjukhus, varav IVA är en av alla avdelningar vi åkt ut och in på i omgångar. Som väl är så har vi klarat oss ifrån Covid-19.

I princip nästan hela första halvan av 2021 har varit kaosartad, där naturfotografering har varit något jag bara kunnat drömma om. 

Men i slutet på maj kom det lite finväder och jag fick en dag att ha för egen tid. Kvällen före lastade jag bilen med undervattenskamera, fenor, mask och torrdräkt. Det skulle bli en mini-roadtrip i snorklingens tecken runt om i Halland, och jag hade bland annat siktat in mig på en intressant liten tjärn inne i en skog.

En fördel med att tillbringa mycket tid på sjukhuset är att jag har surfat runt mycket på Google Maps, satellitfoto, för att just leta efter intressanta vatten att fotografera i.

Som tur var så var det en vanlig vardag, så det är inte direkt några andra människor ute och rör sig i terrängen. Ja, man vet ju inte hur folk reagerar om de möter en person inne i skogen med en stor ryggsäck med ett par fenor surrade längst upp!

Den lilla tjärnen bjöd på flera överraskningar. Först och främst så var vattnet fantastiskt klart och fint, men det fanns också gott om undervattensvegetation, men framförallt så var den stora upplevelsen att tusentals paddyngel joinade mig en stund efter att jag glidit ned i det kalla men klara vattnet. Jag hade en stor svärm med mig hela tiden och fick ibland vifta bort små yngel som skymde sikten i kamerasökaren!

Tusentals paddyngel gjorde mig sällskap i den klara lilla skogstjärnen.

Min lilla simtur kröntes med flera fynd av flodkräfta, och det var lite meckigt att försöka få bra bilder på dem, så nästa vår kommer jag att ta med mig tuber så jag kan få bättre fotograferingsvinkel för kräftfoton!

Jag fortsatte min roadtrip med att både snorkla i Hallands största sjö, Lygnern, och slutligen ute i havet, i närheten av min bostad.

Sjön Lygnern i norra Halland är kraftigt brunfärgad. Flera av de tidigare fina sandbottnarna är täckta av ett tjockt lager humus. Bilden är tagen på ca 50 cm djup.

Lygnern sträcker sig in i Västra Götalands län och är vattentäkt för Kungsbacka kommun. Jag är uppvuxen nära Lygnern och gick i skola alldeles intill sjön. På 70-talet var sjön ganska klar och jag snorklade ofta utefter strandkanten för att leta efter gäddor och andra fiskar som gömde sig i vegetationen. Det finns gott om badstränder och det var fina sandbottnar på den tiden. Men sen började sjön sakta att förändras. Idag är den kraftigt brunfärgad, på stora delar där det tidigare var fin sandbotten ligger det nu ett tjockt lager humus. Undervattensvegetationen utefter strandkanten är obefintlig, och det finns inte längre några gömställen för alla de arter som levde i och kring dessa miljöer.

Vad som orsakat den här brunifieringen är väl ingen som med exakthet kan säga, men studerar man satellitbilder från 1950 och fram till 2020, så har det skett stora avverkningar av den tidigare ädellövskogen, nyplantering av gran, och avverkning av densamma runt hela sjön, som ligger i en sprickdal. Man kan konstatera att stora arealer av ädellövskog har omvandlats till virkersåkrar, där avverkning skett ända ned mot sjön, det kan knappast vara en slump och ett märkligt sammanträffande att de strandnära bottnarna har ett tjockt lager med humus och sjön är kraftigt kaffefärgad.

Läget i havet utefter Västkusten har jag beskrivit i ett antal olika inlägg, kraftig algpåväxt och enorma mängder med små svävande partiklar som lägger sig som ett grått lager över allt. Min sista simtur för dagen på Onsalahalvöns västsida bekräftade tyvärr att det såg sämre ut än förra året.

Utanför Falkenberg finns ett sagolandskap, som hämtat från en fantasivärld. En avgrundsstor skillnad mot livet under ytan längre norrut.

I slutet av sommaren så kunde vi äntligen åka iväg på en liten tur till vårt favoritland, Norge. Det var två år sedan sist, och vi behövde komma iväg och se lite andra vyer. Turen var helt ägnad åt sonen som energiboost, så fiske, kajakpaddling och cykling stod på hans önskelista.

Vi lyckades att pricka in över två veckor med kalasväder, och fick några riktigt fina kajakturer, bland annat i den gröna sjön Lovatnet i Stryn.

En bild från en av de fina dagarna i Norge. Här Lovatnet nära Stryn.

Den här norgeresan lär gå till historien. På grund av Corona så fanns det knappt några turister i landet, förutom lite svenskar och en och annan tysk. Sällan har vi upplevt så ren luft i fjordlandet, inga kryssningsfartyg som skitar ned luften, inga turistbussar, och ingen trängsel på vägarna. Vi njöt verkligen av att få uppleva Norge utan både trängsel och föroreningar.

Väl hemma igen så dröjde sig sommaren kvar några dagar i september, och då passade jag på att checka av ytterligare en fin snorkeltur i havet utanför Falkenberg.

Här hade jag fått tips av min fotokollega, undervattensfotograf och /N-medlem Tobias Dahlin om ett fint bestånd med tång utan algpåväxt.

När jag gled ned i det klara vattnet (väntade in den perfekta dagen efter en veckas stiltje) trodde jag knappt det jag såg. Ett område som såg ut som en sagovärld, inte en enda slemmig alg, inga döda bottenpartier, inga partiklar vare sig i vattnet eller på vegetationen. 

Det är verkligen en gåta, hur det kan vara så fint just här? Längre söderut är det inte alls lika fint, och norrut är det likadant.  Dock var det inte ett intakt ekosystem, det fanns knappt någon fisk, och i stort sett inga sjöstjärnor eller musslor. Men ändå överlägset bättre än genomsnittet! Jag kommer under 2022 att försöka ta mig ut till fler platser utefter den Halländska kusten för att se om det finns fler sådana fina områden.

Under hösten kunde jag äntligen återuppta mina guidade fototurer i Länsstyrelsens regi. Turerna är populära och vi är några fotografer i Halland som genomför ett flertal turer som är inriktade på fotografering i naturreservaten. 

Den sista turen för året höll jag tillsammans med min bäste vän och fotokollega Patrik Leonardssson i ett vackert naturreservat mitt i Hallands bokskogsbälte. Motiven stod på rad i den vackra ravinen Gässlösa, där en bäck slingrar sig förbi mossklädda stenar och stockar. 

Gässlösa naturreservat utanför Varberg.

Nu har den första snön fallit och det kanske snart är dags att ge sig ut och ta lite vinterbilder. Kanske blir det lite snorkling eller dykning i någon klar sjö också. 

Nu hoppas jag på ett friskt 2022 och ser fram emot att fotografera i min närmiljö!”