Naturjulkalendern 2020: Marie Mattsson

Naturjulkalendern 2020 presenteras varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.

Marie Mattsson har varit intresserad av bilder och bildberättande hela sitt liv. Hon började redan som liten med att låna familjens videokamera med vilken hon gjorde egna filmer och animationer. Intresset för djur och natur fanns där också, men det var inte förrän sent i 20-årsåldern som det väcktes på allvar. Idag har hon fotograferat natur i nästan tio år, med en särskild passion för den svenska faunan och vanliga arter vi ofta tar för givet. Hon spenderar mycket tid i skogarna kring Göteborg, där hon hittar de flesta av sina motiv.

• Maries naturbilder kan beskådas på Mariemattsson.se och på Instagram.

”Jag är inte den första som konstaterar att 2020 har varit ett annorlunda och omtumlande år. Men trots Covid-19 och allt i dess kölvatten så fortsätter livet i naturen precis som vanligt. I mars, när allt var som mest intensivt, kunde detta kännas som en slags tröst i allt kaos. Koltrastens klara och vemodiga sång började höras om kvällarna, och grodornas knarrande nere i groddammen växte sig starkare för varje dag inför skiftet till april. De andra vårfåglarna anlände till sina revir under våren, en efter en. Precis som året innan.

Under 2020 blev jag ännu mer bundet till min hemmaskog än någonsin. Eftersom jag inte har körkort, blev det bara en enda fototur efter coronautbrottet som jag inte gjorde till fots. Det var tjäderspelet såklart, en vårtradition som jag inte kan slita mig ifrån. Men hemma finns det också upplevelser, bara man vet var man ska leta och hur.

Tidiga morgnar gör jag de flesta av mina utflykter. Jag går så tyst jag kan, och är uppmärksam på alla ljud, dofter och synintryck. Varnande fåglar leder ofta till något intressant, i år har de skvallrat för mig om både rävar, ugglor och till och med en iller. Det har varit en fin sommar med fina naturupplevelser, och några av dem vill jag dela med mig av här. Under hösten har det gått lite trögare med fotograferandet, vädret har inte varit på min sida och jag har hellre stannat hemma och druckit te medan regnet smattrat på fönsterrutan. Men jag lever fortfarande på mina minnen från sommaren och på den långa längtan efter våren.”

Kattuggleunge. Att upptäcka små troll i sin egna skog är en häftig upplevelse, men det gäller att ta det försiktigt när man närmar sig och långsamt låta dem vänja sig vid ens närvaro. Den lilla och dess syskon som satt på en gren intill verkade inte bry sig om mig och somnade efter en stund. Jag kunde sedan lugnt smyga därifrån.
En tidig sommarmorgon upptäckte jag detta rådjurskid och dess mamma på väg att korsa en grusväg. De hade inte sett mig än, så jag kastade mig så mjukt jag kunde ner i gruset och väntade in dem. Mamman gick över först, och sedan kom det bedårande kidet en stund efter, med ett vasstrå som tillfälligt fastnat i klöven.
Räv är helt klart det svåraste av de vanliga djuren i mitt hemområde att fånga på bild, de är väldigt skickliga på att undvika oss människor och de har otroligt skarpa sinnen. Den här morgonen när jag var på väg hem kände jag mig plötsligt iakttagen. Jag tittade upp och där satt den, räven, och tittade på mig. Ibland händer det!
Den lilla världen kan ibland vara så spännande att man helt förlorar sig och spenderar timmar liggandes på mage med kameran. Under några dagar varje sommar kryllar skogen av smågrodor. Här är en av dem, som utforskar livet utanför groddammen för första gången.