Naturjulkalendern 2020: Johan Siggesson

Naturjulkalendern 2020 presenteras varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.

Johan Siggesson är en mångfaldigt prisbelönt naturfotograf, som också är invald i Naturfotograferna/N. Han fick detta märkliga år försöka fotografera växter och djur i ett land som ”inte är faunans mecka för att uttrycka sig milt”.

• Se fler av Johan Siggessons bilder på Johansiggesson.comFacebook och Instagram.

”Oj oj oj vilket fotoår! Skulle man ju vilja säga såklart. Det blev ju inte riktigt så… Planen var att jag skulle fota trädklättrande lejon, bergsgorillor, träskostork och annat i Uganda. Sedan vidare till Kalahariöknen med Wild Nature Fotoresor för att fota stora katter, oryxantilop och annat spännande. Slutligen skulle året avslutas med 1 vecka i England för att fota gråsäl. Corona omkullkastade alla planer.

Många fotografer som annars reser mycket har ju detta år varit tvingade, på gott och ont, att jobba mer på hemmaplan. Personligen fotograferar jag mest djur och mitt nya (sedan 20 år) hemland Malta, är inte faunans mecka för att utrycka sig milt. Så djurfoto hemmavid var svårt. Jag bestämde mig därför, med inspiration från Henrik Karlssons bok: ”Ölands orkidéer” att starta ett liknande projekt på Malta. Vi får se hur det går. Än så länge är det endast Skruvax som blommat här på Malta. Nästa art blommar vid årsskiftet och sedan är det full rulle i 3-4 månader. Ca 35 arter finn det att välja på. Ser fram emot detta.

Av en händelse fick jag nys om att ett djur som av många anses vara världens äldsta art fanns i en liten damm på Malta. Hästskoräkan beräknas vara mellan 200-300 miljoner år gammal och har alltså lyckats överleva minst 3 massutrotningar. Den här arten finns alltså i en liten damm på Malta som fylls med regnvatten några veckor per år. Samma art finns i ett antal dammar på Öland.

Jag besökte också England för att fotografera gråsäl. Svarta blobbar som ligger stilla på en strand var utgångspunkten. Det blir en utmaning att få till något spännande tänkte jag. Till viss mån hade jag rätt och jag fick jobba hårt för att bibehålla inspirationen under 4 dagar. Men det var mer intressant än jag anade faktiskt. Jag lyckades också få till en serie bilder av en sälkut som blev miniviral i början på året. De publicerades i allt från små nätbaserade magasin och hemsidor till de stora tidningsjättarna runt om hela världen.

Givetvis blev det inte bara bilder på söta sälkutar, även om det var en av anledningarna till att jag var där och den huvudsakliga anledningarna till att sälarna var där! Ungefär 50 procent av världens population av gråsäl befinner sig runt Storbritanniens kust och varje år mellan november och januari dyker sälhonorna upp på stränderna för att föda sina kutar.
Efter att honorna har lämnat sina kutar är de snart redo att para sig igen. Hannarna som alltid finns på plats för just det här tillfället försvarar sina honor och sin sträcka på stranden mot rivaliserande hannar. De testosteronstinna hannarna kan väga upp mot 300 kg.”