Naturjulkalendern 2020: Jan Wärnbäck

Naturjulkalendern 2020 presenteras varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.

Jan Wärnbäck är utbildad biolog och statsvetare, hängiven fågelskådare, ringmärkare, inventerare och fotograf. Att uppleva årstiderna och fånga skiftningar och ljuset med hjälp av kameran är en stor drivkraft i Jans fotografering. Likaså att hitta motiven i närområdet på slätten utanför Uppsala där han bor. Tror på människans kraft att förändra och han vill med bilderna visa på allt vackert som finns runt omkring oss.

Se fler av Jans bilder på hans webbplats eller på Instagram.

”Under året har jag lågintensivt fotat en hel del på slätten hemmavid. Har tankar om att försöka skildra den biologiska mångfald som fortfarande finns kvar i åkerlandskapet på något sätt och mycket av min tid i fält slutar med att jag letar motiv som kan illustrera just det.

Vide om våren
Den tidiga våren är en fantastisk tid. När allt i naturen bara samlar på sig kraft för att senare explodera i ett hav av klorofyll. Ett av de tidigaste tecknen på vad som komma skall är när sälgen börjar få sina videkissar. Jag hade gått förbi detta träd och på vägen tillbaka såg jag hur solen speglade sig i ån bakom trädet. Detta gjorde att trädets alla videkissar lyste upp som små glödlampor. Jag tycker att det nästan går att känna vårens intensiva sol i bilden.

Även om åkerlandskapet idag är ett landskap där många arter under lång tid minskat är det både roligt och frustrerande att spendera tid här och följa vad som händer. Det finns fortfarande en stor mångfald kvar samtidigt som det sätt vi brukar markerna på sätter en stor press på många arters överlevnad.

Rådjur i raps
Kornknarr är en art som förknippas med fuktiga gräsmarker men de verkar också ha en förkärlek för fält sådda med höstraps och gärna om dessa fält ligger längs med åar. Av en slump gick jag på en kornknarr som satt och spelade i ett rapsfält. Jag gjorde ett kort försök att få en bild men misslyckades. Dagen efter var jag tillbaka lite bättre riggad och la mig i ett traktorspår under min Ghillie blanket. Knarren var kvar men otroligt svår att få bild på. Rätt vad det var stod det ett rådjur och betade. Vet inte om hon eller jag blev mest förvånad.

Utöver fotografering på slätten blir det också, särskilt under vår och höst, en hel del turer ut i skärgården. Så även detta år. Uppland har en hel del fina öar och jag har i vår varit både i Gräsöskärgård och på en av mina absoluta favoritöar Örskär. Nu på hösten spenderade jag flera dagar på ön Björn i Norduppland vilket var en fantastisk upplevelse med mängder av fågel som rastade inför den fortsatta resan söderut. Dimman låg tät några dagar vilket alltid är utmanande men spännande rent fotomässigt.”

Örskärsklippor
Örskär i början av juni är en magisk plats att vara på. Gölgrodorna rapar sitt säregna spel och lite beroende på hur varm våren varit flyger den annars ganska sällsynta ängsnätfjärilen. Klipporna runt fyren är vindpinade och karga men i år hade ett band av gröna trådalger bildats precis i vattenlinjen. Med en lång slutartid bildar dessa algers rörelse och de brytande dyningarna en vacker färgskiftning i dagens sista ljus.
Kustpipare på Björn
Denna bild kommer ur en av dessa gånger när det känns som om tiden nästan stannar. Det finns ingen brådska och inga måsten utan jag kan tillåta mig att bara vara här och nu. En fullständig närvaro och att för en stund få ta del av en annan värld. Jag ligger på mage på en sten på ön Björn i Norduppland. Solen är så sakteliga på väg ned och runt omkring mig på tången och stenarna springer ett gäng kärrsnäppor, en större strandpipare och så denna kustpipare. De är alla fåglar födda nu i somras och på sin första resa söderut. Det är fullkomligt magiskt att få komma dem så nära och att höra deras småpratande och gnabbande när de ivrigt letar efter föda runt omkring mig ibland så nära som bara någon meter.
Riddarsporre i dis
Dimman hade legat tät redan från gårdagens kväll. När jag ger mig ut så har solen kommit upp en bit och värmen gör att vattenmolekylerna börjar röra på sig. Jag går över åkern som skördats för några veckor sedan och där mitt i den brunaktiga stubben, med sin vackert lila färg, blommar en riddarsporre. Luften är så vattenmättad att man ser dimdropparna som svävar runt den blommande plantan.