Naturjulkalendern 2020: Fatima Boukarchid

Naturjulkalendern 2020 presenteras varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.

Fatima Boukarchid är en naturfotograf som ursprungligen kommer från Ångermanland men som numera är bosatt i Solna. Hon fotograferar främst fåglar och andra djur. Målsättningen är främst att bilderna ska inspirera till ökat naturintresse hos andra. 

• Fler av Fatimas bilder kan ses på Fatimasnature.com och Instagram.

”Detta år har varit kanske mitt bästa fotoår hittills med många nya intryck och upplevelser. Jag hade under våren och försommaren möjligheten att spendera en stor del av min tid norrut. Främst i mina hemtrakter Graninge som ligger utanför Sollefteå, där jag mest befinner mig ute i de omkringliggande skogarna. Det är den plats som jag tycker är roligast att fotografera vid. Oftast är jag helt ensam och därmed tvungen att lära mig en hel del om djuren för att kunna hitta dem själv. Det tar en hel del tid, men är väldigt belönande när man väl lyckas. Det blev även två turer till Jämtlandsfjällen under sommaren tillsammans med vännen och naturfotografen Isabella Chowra där vi vandrade, tältade och fotograferade. Fjällen är obeskrivligt vackra. Det är som att komma till annan värld med speciella arter som bara finns där.

Tidigt under vintern satte jag och några kompisar upp en åtel i skogen. Förhoppningen var att den kanske skulle locka rovfåglar och till slut dök det faktiskt upp en örn. Jag hade ingen vana av att sitta i rovfågelgömsle, så jag var osäker på hur man skulle göra och projektet lyckades tyvärr aldrig särskilt bra. De få dagar fågeln visade upp sig var den enormt skygg och jag fick inga foton.

Men ett stort plåster på såren för missade rovfågelbilder var att detta djur en dag plötsligt dök upp. En järv! Den kom fram till åteln och mumsade i sig av köttet en kort stund. Jag hann ta några närbilder på den ifrån mitt gömsle innan den snabbt försvann. Det var verkligen ett fint djur. Jättefluffig och helt underbar i sin vinterpäls. Det var ett fantastiskt möte. Jag är otroligt glad och tacksam över att ha haft möjligheten att få se den.

Jag har alltid velat se ett tjäderspel. Tidigare år har jag utan framgång försökt hitta ett eget ställe för att kunna uppleva det och i år lyckades jag äntligen. Tjädern är en väldigt skygg fågel som leker inne i skogen till skillnad från orren som helst väljer öppna ytor för sitt spel. Ljudet från en spelande tjädertupp hörs bara ett par hundra meter ibland träden. Det är därför svårt att se eller lyssna till sig var spelplatsen är. Jag fick således lägga en hel del tid för att hitta den.

När jag väl hade lyckats var det en spännande upplevelse att få se deras spel. Först, ganska tidigt på kvällen, hörde jag ett stort brak när en tjäder landade i sitt träd nästan alldeles ovanför gömslet där jag låg. Det gällde att vara tyst som en mus för att inte skrämma den. Sen började den sakta spela med kluckande läten i trädet innan den flög ner på marken. Där den började spela mer intensivt med utspärrade vingar och stjärtfjädrar. Den höll på en stund innan den, när det återigen när det börjat mörkna, flög upp i träd för att ta nattkvist. Pärlugglan tog då vid med sin vemodiga sång under natten och jag fick också sova en stund. Men inte länge. När det fortfarande var mörkt vid två- eller tre-tiden på natten började tjädern spela på nytt. Den fortsatte nästan ända fram till lunch följande dag. Jag skulle därför inte tro att det blir mycket sömn för tupparna under lektiden.

Den här rödräven dök plötsligt dök upp vid en tjärn när jag var ute en sen kväll i början av juni för att fotografera fåglar. Jag såg den först komma smygande på håll på jakt efter fågelägg längs strandkanten. Den undrade väl vad som rörde sig när den såg mig ligga under den filt som jag brukar använda för kamouflage. För efter en stund började den sakta gå rakt emot mig. När den var nära nog satte jag mig upp lite och skyndade mig att ta bilden. Strax därefter förstod den vad den hade hittat och stack snabbt iväg mot skogen. Det var verkligen ett oväntat och kul möte.

Isabella och jag hittade den här och några andra smalnäbbade simsnäppor i ett litet vattendrag under vår första tur till fjällen. De är väldigt söta och intressanta fåglar. De är supersmå och ser nästan ut som små leksaker när de simmar runt i vattnet. De är också ganska orädda och det går därför att komma dem rätt nära när man ligger vid strandkanten för att fotografera dem. Lite kul fakta är att hos simsnäpporna är det hanen som tar föräldraansvaret. Honan lägger äggen, men sen lämnar hon dem åt hanen som ruvar och tar hand om ungarna. 

De här små söta och nyfikna fjällrävarna träffade vi också på i fjällen. Det var helt underbart att se hur de lekte och tumlade runt med ett gäng syskon. Tyvärr, som många säkert känner till, är fjällräven en av våra mest hotade arter. Det beror på flera faktorer främst relaterade till klimatförändringarna. Bland annat har de fått ökad konkurrens från rödrävar som expanderar in fjällvärlden. Bristen på gnagare gör att de numera är beroende av stödutfodring. Vi får därför hålla tummarna extra hårt för att dessa rävungar ska klara sig.”