Naturjulkalendern 2018: Daniel Pettersson

I Natursidan.se:s Naturjulkalender 2018 presenterar varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.

Daniel Pettersson är 28 år och bor i Sundbyberg utanför Stockholm. Fågelintresse har han haft med mig sedan barnsben och sedan 2004 är tubkikaren utbytt mot teleobjektiv och artlistan är utbytt mot ett fokus på att porträttera olika fågelarter.

• Se fler av Daniel Petterssons bilder på Danielpettersson.com, på Facebook och här på Natursidan.se

”Som fotograf försöker jag alltid att kombinera två faktorer: en så pass liten negativ inverkan på fåglarna som möjligt, i kombination med att alltid sätta mig i lägen där jag kan ta tekniskt bra bilder i fågelns perspektiv och utnyttja teleobjektivets fördelar med korta skärpedjup. Det gör att jag ofta kommer upp med okonventionella lösningar som flytgömslen, trädklättring och andra halvknasiga sätt att komma nära fåglarna där de lever. Därför har jag i år valt att fokusera på situationer där jag använt så kreativ angreppsteknik som möjligt, det behöver nödvändigtvis inte vara de bästa bilderna från 2018 för det.

Kronflyghöns – Merzouga, Marocko, mars 2018.
Kronflyghöns är skygga, ökenlevande hönsfåglar som springer runt i öknen hela dagarna, där de är kamouflerade emot terrängen. Varje morgon kommer de in till ett vattenhål på den marockanska sidan av gränslandet mellan Marocko och Algeriet för att dricka dagens enda dos vatten. Vissa dagar kommer de överhuvudtaget inte in för att dricka något vatten, då de kan klara sig i ett par dagar utan vatten. Den här bilden tog liggandes vid ett vattenhål där den lokala bondens spillvatten från trädgården sipprar ut. Jag hade glömt mitt kamouflagenät hemma i Sverige, så jag använde två massiva mattor som jag lånade från hotellet att svepa över mig. Det visade sig vara smått genialt när Sahara-vinden kickade igång och min väns kamouflagenät började fladdra, medan jag lugnt låg kvar under de massiva mattorna när sanden började yra runt.

Biätare – Sebulcór, Spanien, maj 2018. Biätare är en familj med färgsprakande insektsätare som bygger sina bon i sandbankar där de gräver gångar likt kungsfiskare. I Europa finns en art som är tämligen vanlig i landsbygden runt Medelhavet. Jag lokaliserade en biätarkoloni på en resa i Spanien och satt upp pinne i backen där de grävde sina bon. Det tog inte många timmar innan de hade börjat använda pinnarna som sina nya favoritplatser att sitta på. Desto svårare var det att komma nära. Jag fick vänta i nästan 2 dygn innan de till slut landade utanför bilfönstret övertäckt med kamouflagenät. Tack och lov var även ljuset och vinden i samma riktning, så att jag kunde få bilder på när hanen landade hos honan med bin, som bevis på hans egenskaper som skicklig jägare och potentiell partner. I ett par timmar kunde jag följa biätarna i deras ritualer innan det var dags att åka vidare med minneskortet fullt av bilder.

Svartvit flugsnappare – Nynäshamn, Sverige, juni 2018. De svartvita flugsnapparna häckade i vanlig ordning i en av alla holkar som min pappa monterat upp på landet i somras. För att få bilder i ögonhöjd på dem så satte jag fast en gren utanpå holken med en tving som de genast började att använda som utsiktsplats när den andre partnern var i eller runt holken för att hålla koll på läget. Jag tog vår längsta stege och klättrade upp en en tall bredvid för att komma åt bästa möjliga perspektiv och bakgrund för att kunna ta denna bild på hanen som kommer in med en larv.

Smålom – Sverige, juni 2018.
I slutet på juni åkte jag iväg till en hemlig lokal där jag visste att det vissa år häckar smålom. I år häckade inte de av någon anledning, utan kom istället bara in till sin häckningsgöl på nätterna för att vila. Jag studerade beteendet på fredagkvällen och gick sedan ut till gölen på lördag eftermiddag med ett specialkonstruerat flytgömsle, torrdräkt och kamera. Jag hoppade ner i den iskalla gölen på vinst och förlust och la mig i det kalla vattnet och väntade. Timmarna gick utan att någonting hände, så jag tog upp min telefon och började titta på fotbolls-VM som pågick när jag plötsligt hörde ett massivt brak och plask och tänkte att ”jaha, det var väl en gräsand som landade i dammen igen” i och med att det var så nära mig. Då hör jag ett hjärtskärande ylande läte innan nästa massiva brak, helt plötsligt ligger två smålommar och spelar framför mig i superljus! Det blev ett par mycket njutbara timmar i gömslet innan jag nedkyld i beckmörker vandrade tillbaka till bilen igen för att tina upp.

Klykstjärtad stormsvala – Skummeslöv, Halland, september 2018.
En lördagmorgon var jag och pappa i Skummeslöv i Halland då det blåst lite västliga vindar, i hopp om att se någon havsfågel eller något annat kul. Jag låg i strandkanten och fotograferade vadare i min torrdräkt när ett ösregn bröt ut och alla skådare packade ihop sina kikare och åkte hem. Alla utom en mycket bestämd norrlänning som minsann inte skulle kasta in handduken då det varit en lång resa ned från Umeå. Regnet upphörde och jag fortsatte att fotografera när norrlänningen (vars namn jag tyvärr glömt) skriker och vinkar ”STORMSVALA!”. Jag tog min kamera och gick ut 100 meter rakt ut i havet där vågorna gjorde det hur svårt som helst att stå och sikta med ett handhållet 600 mm-objektiv. Då kommer stormsvalan svepandes förbi och jag hinner sätta skärpan på 2 skott, varav det ena när den så vackert vänder upp ovansidan mot mig.

God jul och lycka till med era fågelupplevelser 2019!”
/Daniel