Klimatkampen i SVT – omställning som lättsam underhållning

Klimatkampens deltagare Nikki Amini, Arja Saijonmaa, Filip Lamprecht och Claes Malmberg. Programledare är Mark Levengood och 11-åriga Ellen Sarri Littorin. Foto: Peter Assarsson, UR och Sveriges Television

Den 12 januari har programmet ”Klimatkampen” premiär på SVT Play och UR Play. Med hjälp av fyra kändisar försöker det klara den svåra balansgången att göra underhållning av en allvarlig fråga. Skaparna av programmet är säkerligen fullt medvetna om att de kommer få kritik från alla håll med ett så svårt uppdrag.

Programmets upplägg är att de fyra kändisarna och ”klimatbovarna” Nikki Amini, Filip Lamprecht, Arja Saijonmaa och Claes Malmberg flyttar in på en gård för att reda ut vad de kan göra för att förbättra situationen i sitt ohållbara sätt att leva. De får under en veckas tid, under ledning av programledaren Mark Levengood och 11-åriga Ellen Sarri Littorin, göra olika utmaningar och tävla i frågesporter samtidigt som de i korta intervjuer avslöjar sin belastning på klimatet och hur lite de känner till om möjligheterna att ställa om. Efter en veckas drillning väntar tre veckors försök till omställning på hemmaplan och sedan ett avslutande program med en ”examen”.

Upplägget är dömt att få kritik. Det är alldeles för lättsamt, tramsigt och förenklat för att många av de seriösa miljökämparna ska kunna ta till sig det och de som ser rött och börjar fila på arga kommentarer i sociala medier så fort de ser ordet ”klimat” kommer få vatten på sin kvarn. Men programmet är inte främst riktat till någon av de här grupperna. Det är den breda målgruppen som uppskattar underhållnings-tv som förhoppningsvis kan nås av upplägget och budskapet.

Arja Saijonmaa och Filip Lamprecht försöker handla miljövänlig mat. Foto (Klimatkampen): Peter Assarsson, UR och Sveriges Television

Klimatkampen saknar inte udd. Ellen Sarri Littorin förklarar under programmets gång problemen för deltagarna och blir också en påminnelse om allvaret i frågan. I första programmet finns en scen där alla deltagare får väga sina klimatavtryck. Bokstavligen. De får varsin säck som väger lika många kilogram som de orsakar ton koldioxidekvivalenter i utsläpp per år. Att se dem kämpa med att lyfta upp sina säckar på vågen inför ögonen på nästa generation som ska ärva planeten var riktigt smärtsam tv. Fler sådana sekvenser hade skapat en välbehövlig motvikt till allt det lättsamma.

I snitt lever deltagarna som om det skulle finnas ungefär elva jordklot. Elva! Svenskar i snitt lever som om det finns fyra jordklot. Att kalla de fyra kändisarna för klimatbovar är därmed inte någon överdrift. Det är inte heller någon överdrift att säga att det deltagarna lyckats med är att ta små steg mot medvetenhet. Utan att avslöja alltför mycket om programserien så är det de lågt hängande frukterna som deltagarna fokuserat på. Återvinning, matsvinn, reparationer, minskad konsumtion och mindre köttätande. De högt hängande frukterna (flygresorna) talades det inte mycket om.

– Jag tror att allt handlar om små steg för om tillräckligt många av oss gör små steg så blir det jättestora steg, som programledaren Mark Levengood säger i sista programmet.

Filip Lamprecht och Nikki Amini lär sig ta hand om prylar istället för att köpa nytt. Foto (Klimatkampen): Peter Assarsson, UR och Sveriges Television

Att personer, som flyger mer under ett år än de flesta världsmedborgare gör i hela sina liv, nu börjat tänka på att sopsortera och minska matsvinnet får kanske ses som någon sorts seger trots allt. Om inget annat är det väldigt talande för klimatkampen att det anses berättiga till medalj.

Samtidigt, och som sagt, det här är ett tv-program som riktar sig till den stora delen av befolkningen som åtminstone skulle behöva börja ta några steg i rätt riktning. Att hoppas att de, och deltagarna, ska ta sjumilakliv samtidigt som en majoritet av alla politiker och makthavare tar myrsteg, är att hoppas på lite väl mycket. Hur frustrerande det än må kännas.

På UR.se finns även serien ”Klimatkampen förklarar” där tittarna får tips på hur man sopsorterar, äter mer hållbart och får rent utan kemikalier.

LÄS ÄVEN:
• Krönika: Jag vill se Biggest CO2 Loser på tv