Hopp och förtvivlan i ny bok om biologisk mångfald

Vi vet försvinnande lite om det gigantiska universum som utgör världens alla arter, deras samspel och ekosystem, men vi vet att vi är beroende av dem. När en expert på området skrivit en bok om biologisk mångfald skiner hans fascination igenom, men det gör även det allt mer krampaktiga greppet om hoppet.

För allmänheten kanske Alexandre Antonelli framför allt är känd för sitt Sommar i P1 2021 där han i stort sett lät hela programmet handla om biologisk mångfald. Till vardags är han forskningschef vid Kew Gardens i Storbritannien, har publicerat åtskilliga studier och grundat Göteborgs centrum för globala biodiversitetsstudier. Han är en av Sveriges främsta experter på biologisk mångfald.

Omslaget till ”Ett dolt universum – jordens okända biologiska mångfald” av Alexandre Antonelli.

Nu har han gett sig i kast med att sammanfatta sitt favoritämne i en bok med det något mystiska namnet ”Ett dolt universum”. Han förklarar begreppet biologisk mångfald och dess olika beståndsdelar, glider över till lite mer filosofiska tankar om vilket värde den biologiska mångfalden har och för vem. I kapitel tre går han på djupet med de tunga ämnena när de många hoten avhandlas och sedan avslutas boken, likt Dave Goulsons ”Tyst jord” (recension här), med en lång lista på vad vi alla kan göra för att hjälpa världens biologiska mångfald.

I alla kapitel smyger Alexandre Antonelli in sammanfattningar av studier och hänvisar till forskning och egna funderingar. Det är lätt att smitas av hans fascination bland beskrivningar av vår förunderliga natur och pedagogiska förklaringar om sammanhang och ekosystem. ”Ett dolt universum” påminner mer om en intressant föreläsning av en kunnig lärare än en underhållande och känsloladdad berättelse.

Optimism trots ”skrämmande framtid”

Det är inte lätt att skriva om biologisk mångfald utan att det blir väldigt mörkt. Vi befinner oss trots allt i början av den sjätte massutrotningen av arter och den här gången är det mänskligheten som är katastrofen. I slutet av boken skriver Alexandre Antonelli att en av de vanligaste frågorna han brukar få är om han fortfarande är optimistisk. Han svarar att han i egenskap av forskare låter sina åsikter formas av fakta:

”Sanningen är att det ser riktigt illa ut och att framtidsutsikterna är skrämmande. Vi är inte ens i närheten av att hejda förlusterna av biologisk mångfald, och än mindre att vända utvecklingen.”

Men trots detta fortsätter han att förhålla sig relativt hoppfull. Han tror på människans förmåga att förändras och att ta tag i saker. Det är fortfarande både teoretiskt och praktiskt möjligt att vända utvecklingen och vi har kunskapen som behövs för att sätta igång. Det kommer också ibland då och då genombrott som gör skillnad och som ger hopp. Som till exempel när EU-kommissionen nyligen tog fram ett förslag om rättsligt bindande mål om att återställa natur och 20 procent av EU:s land och hav till år 2030. Ett beslut som kan få enorma positiva effekter på naturen i Europa.

Problemet är bara att för alla de som kämpar för att förbättra för naturen finns det de som drar i motsatt riktning. Exempelvis S, C, M, KD och SD som i Sveriges riksdag röstade ner EU:s naturvänliga förslag och nu kommer bli en bromskloss i EU för en stor möjlighet att göra skillnad.

Det är också just detta som Alexandre Antonelli ser som det största problemet – att samhällsomvandlingen kommer bromsas och ta för lång tid så att ”världen i processens gång kommer att förlora alldeles för många av sina ekosystem och arter – och kanske även vårt eget släkte”.

Transparens: Natursidan fick ett exemplar av boken av förlaget.