Fåglarna som väljer partner utifrån samarbetsförmåga

Det är inte alla fåglar som väljer partner utifrån den som sjunger vackrast, har pråligast färger eller bygger pampigast bo. Zebrafinkar tycks välja partner utifrån samarbetsförmåga och i en ny studie som drar paralleller till människor visas att det är en lyckosam taktik.

I den nya studien av Malika Ihle, Bart Kempenaers och Wolfgang Forstmeier från Max Planck-institutet i Tyskland har forskarna använt zebrafinkar eftersom de, likt många människor, är monogama hela livet och både hanen och honan hjälper till med föräldraskapets uppgifter. Det kanske mest anmärkningsvärda med zebrafinkens parbildning är att man inte riktigt vet vad de letar efter i en partner. Det verkar varken ha med utseende eller sången att göra.

I studien delades 160 zebrafinkar upp i grupper om 20 honor och 20 hanar och fick genomföra en motsvarighet till ”speed dating” där de snabbt valde varsin partner. Därefter lät forskarna hälften av paren fortsätta med häckningen ostörda medan resterande par splittrades igen och parades ihop med nya individer (”andravalen”).

När sedan resultaten jämfördes mellan de par som valt sin partner och de som fick nöja sig med andravalet kunde forskarna se att 37 procent fler ungar överlevde i de utvalda paren. Flest ungar dog under de första 48 timmarna – den mest kritiska perioden för fågelföräldrarnas arbete. Här märktes tydligt att hanar som inte valdes i första hand var sämre på att ta hand om ungarna.

Även under parningen märktes skillnader. Hanarna som inte valdes först ansträngde sig lika mycket för att uppvakta honorna, men deras partners var inte lika mottagliga för uppvaktningen och parade sig mer sällan än honorna som fick sina förstaval.

Rapportens författare menar att fåglarna verkade välja partner enligt kriterier som inte var uppenbara för en utomstående betraktare. Dessa faktorer verkar ökade dock framgången med parningen och uppmuntrar engagemanget från båda parter under den tid det tar att uppfostra ungarna. Att låta fåglarna välja partner ökade helt enkelt chansen att paren skulle få sprida sina gener i välartad avkomma.

Resultaten av forskningen stämmer enligt rapportförfattarna överens med viss forskning kring kärleksbaserade eller arrangerade äktenskap hos människor. Där är individer i kärleksrelationer nöjdare, mer engagerade och mindre våldsamma än i arrangerade relationer.

Källa: PLOS