Ringmärkning på Landsort – en livsstil och insats för fågelforskningen

Ärtsångare – en av de vanligaste arterna som ringmärks på Landsorts fågelstation. Foto: Erik Hansson

På ön Öja söder om Stockholm ligger fågelstationen Landsort. Natursidan var på plats under två dagars ringmärkning och pratade med föreståndarna som valt att bokstavligen leva med jobbet åtta månader om året, nästan 150 mil hemifrån. 

Ön Öja, ofta kallad Landsort, efter fyren på ön, ligger sydväst om Nynäshamn, sju mil söder om Stockholm. Det är märkligt nog den enda platsen i Stockholms-området som ringmärkning med nät bedrivs regelbundet. Därmed är det också enda chansen för folk i huvudstaden att uppleva vilda fåglar på nära håll samtidigt som de får reda på mer om deras mäktiga flyttäventyr.

LÄS ÄVEN: • Så fungerar ringmärkning

Just nu sköts fågelstationen av Chris Sharpe och Kay Collister, som kommer från Isle of Man i Storbritannien. När Natursidan anländer till stationen i början av september 2017 håller de precis på att bli klara med ”en runda” i näten. Fåglar som fastnat stoppas i tygpåsar och tas med till stationen.

Chris Sharpe och Kay Collister ställer motvilligt upp på bild. Foto: Erik Hansson

Precis som på alla fågelstationer är det inga långa stunder som fåglarna är frihetsberövade. Näten töms fortlöpande och när de väl burits i påsar till ”labbet”, som Chris och Kay kallar källaren i huset där de har ringmärkningsutrustningen, tar själva kontrollen bara ungefär en minut. Fåglarna vägs, mäts, deras fettreserv kontrolleras och naturligtvis antecknas vilken art det rör sig om, vilket kön det är och ungefär hur gammal den är. Varje fågel förses med en ring med ett unikt nummer. 

LÄS ÄVEN: • Intervju med platschefen på Ottenby fågelstation

– Det här är en talgoxe, det känns, säger Chris Sharpe med handen i tygpåsen och fiskar mycket riktigt upp en argsint talgoxe som hackar mot hans fingrar. Efter den snabba kontrollen släpps den ut i friheten igen och flyger snabbt in i buskarna.

Lövsångarnas långa resa till Afrika brukar imponera på de som går guidningarna på Landsort. Foto: Erik Hansson

De flesta fåglar är betydligt lugnare. Lövsångarna, en av de tre vanligaste fåglarna som fångas på ön, säger knappt ett ljud från att de hämtas in från näten tills det att de släpps ut till friheten igen. Värre är det att ta hand om större hackspett, törnskata, sparvhök eller blåmesar, som är kända för att kunna lämna blodvite efter sig.

Från Storbritannien till Landsort via Google
Chris och Kay kom till Landsort första gången hösten 2013. Sedan två år tillbaka har de hand om den nya standardiserade fångsten på ön. Det innebär att de gör nätkontroller regelbundet under lång tid och vid samma tidpunkter på dygnet. Från april till mitten av november gör de dagliga rundor i näten, om det inte blåser eller regnar för hårt. De bor under den här tiden i fågelstationen och lever bokstavligen sina liv runt omkring fåglarna.

Hur kommer det sig att ni hamnade på Landsort av alla ställen?
– Jag googlade, säger Kay med ett skratt. Det såg fint ut och när vi frågade våra vänner sa de att vi skulle gilla Sverige. Nu blir ni inte av med oss. 

LÄS ÄVEN: • Naturupplevelsen: Ringmärkning vid Hasslarps dammar

De standardiserade rutterna som Chris och Kay sköter gör den data som de skickar in betydelsefull för fågelforskningen. Om en fågel som ringmärkts på Landsort fångas i nätet på en annan fågelstation senare så kan det avslöjas en del intressanta detaljer om just den individen. Till exempel hur fort den tagit sig mellan de olika platserna, om den tappat mycket i vikt på vägen och hur gammal den är. För det mesta är dock ringmärkningen till för att förstå större sammanhang. Exempelvis om fåglarna flyttar allt tidigare för att kompensera för ett varmare klimat. Eller om det är ett särskilt bra år för vissa fåglar. 

Näten töms ofta för att inte fåglarna ska sitta fast där så länge. Foto: Erik Hansson

Än så länge är Landsorts statistik något begränsad eftersom ringmärkningen tidigare bara gjordes under helger och lov när folk hade tid, men om några år, om den standardiserade ringmärkningen fortsätter på Landsort, kan fågelstationen säkerligen berätta om tendenser och utvecklingen för flera arter och flyttfåglarna i stort.

Från Afrika till Sverige via näten
Chris och Kay berättar att flyttfåglar fungerar som tydliga kopplingar mellan kontinenterna. Under guidningarna som de håller brukar folk haja till när de får höra att fåglarna som de kan se i Afrika på naturprogrammen i tv mycket väl kan vara uppe hos oss i Sverige under sommaren och att det är tack vare ringmärkningen som vi vet så pass mycket om fåglarna.

Kungsfåglar är de överlägset vanligaste fåglarna i näten (före rödhake och lövsångare) och är ofta en favorit för personer som går de guidade turerna vid fågelstationen. Sammanlagt har Chris och Kay guidat ungefär 500 personer om året. Det är en viktig intäkt för fågelstationen. Foto: Erik Hansson

Än så länge är också ringmärkning, trots sina över 100 år på nacken, en bra metod för att få en uppfattning om hur det går för våra fåglar. Att använda satellitsändare, ljuslogger eller annan utrustning är fortfarande för dyrt för att använda på annat än enstaka individer. Det kan säga mycket om dessa individer, men för att få information om exempelvis när fåglar anländer från vinterkvarteren och i vilka antal de förekommer i Sverige vissa år, är standardiserad ringmärkning fortfarande den bästa metoden.

LÄS ÄVEN: • ”Tokigt galen händelse” på Falsterbo fågelstation

Inte rariteterna som lockar
För Chris och Kay är det forskningsaspekterna av ringmärkningen som är det de brinner för. Visst uttrycker de glädje över att ha ringmärkt en och annan raritet eller att de på två år satt ring på fem gröngölingar, vilket är nästan lika många som ringmärkts någonsin på stationen tidigare. Men det är de vanligare arterna och vad de standardiserade rutterna avslöjar som är det mest intressanta med jobbet. Det och återfynd från andra fågelstationer. Tidigare under morgonen när Natursidan besökte dem hade de fångat in en fågel som var ringmärkt i Finland och som under sitt första levnadsår flugit rakt ut över Östersjön på sin väg söderut.

Öja/Landsort är värt ett besök enbart för naturen på ön, men fågellivet är särskilt intressant. Foto: Erik Hansson

När vi lämnar Chris och Kay vid 13-tiden avslutar de ringmärkningen för dagen. Sammanlagt har de ringmärkt nästan 70 fåglar av 14 arter den här dagen. Överlägset vanligaste fågeln för dagen var lövsångare med 25 individer. 

Tillsammans har paret ringmärkt tiotusentals fåglar och det märks i deras varsamma, men effektiva behandling av fåglarna.

Dagen efter besöker vi dem igen vid sjutiden på morgonen. Då har de gått en runda redan och det visar sig att vi missat något. Både en sparvhök och en tornfalk fastnade i första rundans nät. Något som syns på Chris såriga hand.

Alla kan hjälpa till
Själva ringmärkningsarbetet är i sig inte så svårt och att bli assistent på en fågelstation är inte svårt. Men det hjälper naturligtvis att vara en erfaren ringmärkare som vet vad som ska göras i olika situationer. I ett av näten hittar till exempel Chris en medtagen lövsångare. Den ligger bara apatisk i handen när han försöker släppa tillbaka den i buskarnas skydd. Troligare är att fågeln är sliten efter en lång flygning. Kanske från Finland. Chris känner att den är nedkyld och värmer den först i handen ett tag innan han stoppar ner den i en av de tygpåsar som ringmärkarna använder och tar med den in i värmen i stationsbyggnaden.

Medan vi pratar fortsätter Chris och Kay mäta, väga och artbestämma fåglar. De hade många nät kvar att tömma idag och sammanlagt ringmärker de över 70 nya fåglar under dagen. Så fortsätter de, sju dagar i veckan, fram till i november när de sista flyttfåglarna lämnar landet. I mars är Chris och Kay tillbaka på Landsort för att välkomna de första flyttfåglarna med en ring på benet.

Kay Collister har ringmärkt över 17 000 fåglar. Det märks när hon hanterar dem. Foto: Erik Hansson

När vi lämnar paret åt sin nästa runda släpper Chris ut den medtagna lövsångaren. Nu har den uppenbarligen värmts upp och hämtat sig något och flyger upp i ett träd. Där sätter den sig och tittar på oss, på bara någon meters håll, när vi går mot båten och Chris och Kay ger sig ut på dagens tredje nätrunda. Vi är just då lyckligt ovetande om att vi under dagen missar ännu ett spännande fynd i näten. Strax efter att vi lämnat stationen fångas och ringmärks en mindre flugsnappare. Ännu en liten höjdpunkt i mängden för Landsorts fågelstation.

Läs mer och boka guidningar på Landsort-birds.se. Deras dagliga arbete kan också följas i en dagbok.

Erik (3791 Posts)

Chefredaktör och grundare av Natursidan.se. Stötta vårt arbete – ge bidrag via bankgiro (5114-2529, företagsnamn Level 7) eller Swish (0730-385 185). Tack!