Projektet för att rädda vitryggig hackspett utökas

För att främja ett naturligt beteende hos de vitryggiga hackspettarna ges paret bland annat mat inuti stockar som de måste hacka ut med näbben. Om inte detta beteende gynnas kommer deras muskler försämras. Foto: Erik Hansson

För att främja ett naturligt beteende hos de vitryggiga hackspettarna ges paret bland annat mat inuti stockar som de måste hacka ut med näbben. Om inte detta beteende gynnas kommer deras muskler försämras. Foto: Erik Hansson

Den 15 september invigdes en ny bur för vitryggiga hackspettar på Skansen. Hackspettparet är en del av Projekt vitryggig hackspett och kommer föda upp ungar som sedan släpps ut i det vilda. Målet är att göra den vitryggiga hackspettens population stabil i Sverige. Men för att det ska lyckas krävs åtgärder i skogsbruket.

Projekt vitryggig hackspett är ett samarbete mellan Naturskyddsföreningen, Nordens Ark och från och med i sommar även Skansen i Stockholm. I djurparken lever numera ett par vitryggig hackspett som föder upp ungar som sedan placeras ut i lämpliga områden på olika platser i Sverige. Problemet är bara att det finns alltför få lämpliga områden att släppa ut dem i.

LÄS ÄVEN: • Bästa häckningsåret för vitryggig hackspett på minst 20 år

Homogen skog ett stort problem

Trots att Sverige i så hög utsträckning består av skog så är skogen väldigt homogen (av samma sort) och den vitryggiga hackspetten är kräsen. Den vill antingen ha skog som nyligen eldhärjats eller stora områden med lövskog som är äldre än 80 år gammal och sådan skog är det väldigt ont om i Sverige.

Voljären, fågelburen, är inte speciellt stor, men paret kan flyga runt i den, klättra på stockar och dricka vatten. Foto: Erik Hansson

Voljären, fågelburen, är inte speciellt stor, men paret kan flyga runt i den, klättra på stockar och dricka vatten. Foto: Erik Hansson

Annat är det i våra grannländer. Både Norge och Finland har relativt stabila populationer, enligt projektledaren för Projekt vitryggig hackspett – Kristoffer Stighäll. I Norge på grund av att de lämpliga lövskogarna växer i så branta områden att inte skogsmaskinerna kan avverka där. Det är också från Norge som det kommer hämtas nya individer till Projekt vitryggig hackspett för att få in nya gener.

LÄS ÄVEN: • För lite gammal lövskog i Sverige för vitryggig hackspett

Finlands sak är inte vår

Finland är intressant att jämföra med Sverige. Runt år 1995 hade både Sverige och Finland ungefär tio par vitryggiga hackspettar. Idag har Sverige bara fyra säkert häckande par medan Finland har uppåt 250 par. Att Finland lyckats så mycket bättre med arten beror framför allt på två saker, enligt Kristoffer Stighäll. Dels restaurerar staten betydligt mer lämplig lövskog än vad som görs i Sverige och dels får landet ett inflöde av vitryggiga hackspettar från Ryssland och Baltikum.

– Det är framför allt storleken på områdena som är kritiskt för den vitryggiga hackspetten, berättar Kristoffer Stighäll. Nya studier visar att det nog inte ens räcker med en kvadratkilometer gammal lövskog utan att det snarare behövs två kvadratkilometer. Studier från Finland visar också att skogar som innehåller minst 75 procent gran är olämpliga för arten. Granen gör att det blir skuggigt, fuktigt och därmed inte så mycket vedinsekter i lövträden som vitryggig hackspett behöver.

LÄS ÄVEN: • Efter konflikten – projekt vitryggig hackspett förnyas

Historiskt har ”vitryggen” levt i brandområden och sumpskogar tills granen tar över, då flyttar de till nästa ställe. De är ganska rörliga av sig och förr hade vi häckande vitryggig hackspett från Kristianstad i söder till Kvikkjokk i norr. Arten har häckat i 17 av landets 24 landskap.

– Innan skogsbruket kom igång har det säkert varit en vanlig fågel i hela landet, säger Kristoffer Stighäll.

Skogsbruket är nyckeln

Nu hoppas han att fler skogsbolag ska engagera sig. Det är i skogsbruket som nyckeln till framgång finns för vitryggig hackspett.

LÄS ÄVEN: • Brandområdet viktigt för hotad vitryggig hackspett

– Bergvik skog har avsatt 100 områden på vardera en kvadratkilometer, hos Stora Enso händer det en del, men vi skulle önska lite mer action. Svea skog har ett par stora ekoparker, men de har väldigt mycket lövträd på sina marker så vi skulle vilja se mer samverkan med Svea skog med sina lövområden. Vi har precis inlett lite diskussioner med SCA angående Norrlands kustband för att göra lämpliga livsmiljöer för vitryggar som kommer från öst.

Johanna Sandahl, Naturskyddsföreningens ordförande, och Tomas Frisk, chef för den zoologiska avdelningen på Skansen, klipper snöret som förkunnar att voljären är invigd. Foto: Erik Hansson

Johanna Sandahl, Naturskyddsföreningens ordförande, och Tomas Frisk, chef för den zoologiska avdelningen på Skansen, klipper snöret som förkunnar att voljären för de vitryggiga hackspettarna är invigd. Foto: Erik Hansson

. Det är oklart hur många av dem som är kvar i landet, men det har det senaste året rapporterats ovanligt många vitryggiga hackspettar runt om i Sverige samtidigt som de häckande paren fick ut elva ungar och Projekt vitryggig hackspett kunde sätta ut tio ungar. Enligt Kristoffer Stighäll är det åtminstone ett 20-tal fåglar som är någorlunda stationära i landet just nu.

 

– Det är absolut det bästa resultatet på många många år i Sverige, säger han.

Om dessa nya individer lyckas hitta varandra och dessutom upptäcker lämpliga livsmiljöer finns det med andra ord förhoppningar om att framtiden ska bli lite ljusare för den vitryggiga hackspetten. Åtminstone så länge det skapas rätt förutsättningar i skogarna och så länge paren får vara ifred. Kristoffer Stighäll påpekar att projektet har haft ”problem med fotografer” vid en av platserna där hackspettarna placeras ut.

Om det fortsätter att gå bra för den vitryggiga hackspetten – hur lång tid till tror du att ni behöver ha igång projektet innan arten klarar sig själv i Sverige?
– Jag tror tyvärr att det kommer ta 30-40 år, men om det är så att invandringen fortsätter så kan vi successivt banta ner utplanteringarna, men vi tror att projektet kommer pågå i åtminstone 20 år till.

Erik (4326 Posts)

Chefredaktör och grundare av Natursidan.se. Stötta vårt arbete – ge bidrag via bankgiro (5114-2529, företagsnamn Level 7) eller Swish (0730-385 185). Tack!