Typisk miljö för den blå och blåbandade jungfrusländan. Foto: Erik Svensson
Vad avgör egentligen om en art överlever eller dör ut? Enligt en grupp biologer vid Lunds universitet är slumpen en underskattad faktor.
Studierna har gjorts på blå och blåbandad jungfrusländor. Det är två arter som utmanar klassiska teorier om hur och varför arter samexisterar. De har likartat utseende, lever sida vid sida och är beroende av samma föda och boplatser. De är ungefär “ekologiskt ekvivalenta”, det vill säga att de inte uppvisar någon stark ekologisk specialisering. Ändå fortsätter blå och blåbandade jungfrusländor leva i samma miljöer.
– Utan ekologisk specialisering är det svårt att förklara hur de kan finnas kvar på samma platser och utnyttja ungefär samma ekologiska nisch. En möjlighet är att diversiteten är av tillfällig natur, det vill säga att den diversitet vi ser nu kommer att försvinna över tiden genom ekologisk drift och slumpmässiga faktorer som gör att slumpen delvis bestämmer vilken av arterna som dör ut lokalt. En annan möjlighet, som inte helt behöver utesluta den första, är att någon balanserande mekanism “räddar” ovanliga arter och gör att de får en fördel, berättar Erik Svensson, biolog vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund.
Blå jungfruslända (Calopteryx virgo). Foto: Erik Svensson
Den nya studien visar också att arter påverkas av så kallat “negativt frekvensberoende”. Det är en mekanism som innebär att när en art blir ovanlig minskar konkurrensen inom arten. På så sätt kan arten återhämta sig igen. Mekanismen kan jämföras med effekten av ett gummiband som drar tillbaka arten från utrotningens brant och som motverkar den slumpmässiga utdöendetakten.
LÄS ÄVEN: • Trollsländor – allt populärare hobby med chans att göra viktiga insatser
– Men ibland fungerar inte gummibandet eller så drar det tillbaka för sent. Då dör arten ut lokalt, säger Erik Svensson.
Angående ”gummibandseffekten” – vad är det som gör att det gynnar arten som minskar i antal och inte den andra, liknande arten som också borde få en fördel av den minskande konkurrensen?
– Aggression från artfränder blir större om en art blir vanligare, det vill säga den får spendera mer energi på att värja sig för artfrändernär dessa blir vanligare. Med andra ord: om en art är ovanlig så behöver den inte spendera lika mycket tid eller energi att bemöta aggression från artfränder, jämfört när dess egen täthet är hög.
Ni har kommit fram till att en annan viktig faktor för hur det går för arterna är slumpen – hur forskar man egentligen på det?
– Slumpen har vissa statistiska egenskaper, som man kan utvärdera bland annat genom att jämföra artsammansättningen över ett antal populationer. En sådan statistisk egenskap hos slumpen är att den saknar riktning. En annan statistisk signatur av slumpen är att dess styrka blir större ju mindre populationerna är. En tredje statistisk signatur av slumpen är att antalet arter i ett lokalt samhälle minskar över tiden, det vill säga när vissa av dessa arter dör ut på en viss plats.
Blåbandad jungfruslända (Calopteryx splendens). Lägg märke till det blå bandet på yttre delen av vingarna. Foto: Erik Svensson
Forskarteamet upptäckte också att platser som hade två arter hade större total populationsstorlek och gjorde även datorsimuleringar där populationsstorlekarna varierades och lyckades då delvis återskapa de mönster som de fann i naturen.
LÄS ÄVEN: • Introduktion till trollsländor
Vad kan slumpfaktorerna bestå av?
– Populationsstorleken är en viktig faktor – ju mindre populationer, desto större betydelse har slumpens roll. Om du singlar slant tio gånger – hur stor chans är det att få exakt fem krona och fem klave? Ganska liten, eller hur? Men om du singlar slant 100 gånger i stället ökar sannolikheten att du får det förväntade utfallet. Slumpen är alltså delvis förutsägbar: den har större effekt vid färre antal slantsinglingar eller – i fallet med biologi – mindre kombinerade populationsstorlekar.
Slumpens inverkan på att arter dör ut har hittills inte varit så väl undersökt i empiriska studier, utan har har mest studerats teoretiskt. Studien, som Erik Svensson gjort tillsammans med Hanna Bensch och Miguel Gomez, vid biologiska institutionen i Lund, samt Anais Rivas Torres, Vigo University i Spanien, är en av de mest omfattande hittills och ger större förståelse för de faktorer som påverkar lokal biologisk mångfald.
Under tiden fortsätter den blå och den blåbandade jungfrusländan att trotsa klassisk ekologisk teori och fortsätter leva sida vid sida och ha liknande vanor i liknande miljöer.
